Tjänsteställe - rättsfall

I de två rättsfallen HFD 2013 ref. 19 I och II behandlas reglerna för tjänsteställe. Den vanliga verksamhetsorten är ett område inom 50 km från den skattskyldiges tjänsteställe. Ökade levnadskostnader som den skattskyldige har på grund av att han i tjänsten vistas utanför sin vanliga verksamhetsort, ska som huvudregel dras av. Om arbetsgivaren står för kostanden är den i sådana fall inte skattepliktig förmån för den anställde. Resor till och från tjänstestället (arbetsplatsen) är däremot inte avdragsgilla (annat än i vissa fall) och om arbetsgivaren betalar resor till och från arbetsplatsen är resorna skattepliktiga förmåner. Detta är bakgrunden till att det ofta är förmånligt att få den egna bostaden betraktad som tjänsteställe. Reglerna återfinnes i inkomstskattelagen 12 kap. Tjänsteställe definieras i 8 §:

"Tjänstestället är den plats där den skattskyldige utför huvuddelen av sitt arbete. Utförs detta under förflyttning eller på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses i regel den plats där den skattskyldige hämtar och lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslutar sina arbetsuppgifter som tjänsteställe.

Om arbetet pågår en begränsad tid på varje plats enligt vad som gäller för vissa arbeten inom byggnads- och anläggningsbranschen och liknande branscher, anses bostaden som tjänsteställe.

För riksdagsledamöter, reservofficerare samt nämndemän, jurymän och andra liknande uppdragstagare i allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, hyresnämnd, skattenämnd eller arrendenämnd anses bostaden som tjänsteställe.

Med bostad anses för riksdagsledamöter bostaden på hemorten."

Det första fallet handlade en tolk. Hon hade utfört tolkuppdrag åt olika tillfälliga uppdragsgivare i Göteborgs kommun och i grannkommunerna. I bostaden har hon förberett uppdragen och skött det administrativa arbetet. Frågan var om hon skulle få avdrag för bilresor till de olika platser där arbetet utförts. För att få det måste bostaden betraktas som tjänsteställe. Högsta förvaltningsdomstolen kom dock fram till att hon hade tjänsteställe hos respektive uppdragsgivare. Därmed fick hon inte avdrag.

Det andra fallet handlade om elektriker. De fick däremot avdrag med hänvisning till att de arbetade på olika arbetsplatser och att bostaden därmed skulle anses som deras tjänsteställe.

Jag tycker rättsfallen är svårtolkade. Vad jag kan förstå var skillnaden mot tolkfallet att elektrikerna arbetade längre perioder på varje arbetsplats och att byggnads- och anläggningsbranscherna särskilt nämns i lagtexten.

De båda rättsfallen finns här.

Politikerna har petat in särskilda regler för sig själva i lagtexten, vilket är stötande enligt min mening.