RÅ 2010 ref. 99

Regeringsrätten RÅ 2010 ref. 99

Målnummer: 1660-08 Avdelning: 2

Avgörandedatum: 2010-10-20

Rubrik: Sjukpenninggrundande inkomst för en musiker har ansetts vara uppdragsinkomsterna efter avdrag för inkomsternas förvärvande.

Lagrum: 3 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring

Rättsfall: Försäkringsöverdomstolens dom den 22 juni 1995 i mål nr 665/92

REFERAT

L.L. arbetade som frilansande musiker och hade ett flertal kortare uppdrag. I samband med att han begärde sjukpenning för ett sjukdomsfall påbörjat den 29 juni 2003 inledde Försäkringskassan en utredning av hans sjukpenninggrundande inkomst, SGI. Uppgifter inhämtades från Skatteverket avseende taxeringsåren 2001-2003 varvid framkom att L.L. under dessa år erhållit lön med 173 600 kr, 118 200 kr respektive 134 600 kr. Avdrag hade medgivits för övriga utgifter under inkomst av anställning med 74 080 kr, 91 100 kr respektive 85 160 kr. Dessa avdrag avsåg bl.a. avskrivning av instrument, marknadsföring, försäkringar, m.m. De arbetsgivare som betalat ut lön till L.L. hade betalat sociala avgifter beräknade på bruttolönen. - Försäkringskassan beslutade vid omprövning den 15 december 2004 att inte ändra sitt tidigare beslut från den 25 september 2003 att fastställa L.L:s SGI till 21 200 kr fr.o.m. den 29 juni 2003 beräknat på en genomsnittlig nettoinkomst.

L.L. överklagade Försäkringskassans beslut hos länsrätten. Han yrkade att hans SGI skulle beräknas på ett genomsnitt av hans bruttoinkomst för de aktuella tre åren och anförde följande. Den skatt och de sociala avgifter hans arbetsgivare betalar in beräknas med utgångspunkt från hans bruttogage. Det är fel att hans SGI påverkas av att han valt ett yrke där arbetsgivaren inte tillhandahåller nödvändig utrustning och materiel. I verkstadsindustrin är det arbetsgivaren som tillhandahåller all nödvändig utrustning. Trots detta är arbetstagaren berättigad till full SGI. Detsamma gäller de flesta yrkesområden där människor anses som anställda av arbetsgivaren, t ex kommun, landsting, tillverkningsindustrin, kommunikationer och massmedia. Avskrivning av instrument m.m. och de direkta kostnader han har är endast ett sätt att nå en ekonomisk nivå som är likvärdig med en normal arbetstagare. Det kan knappast ses som någon förmån eller gåva från staten. Om han var anställd som musiker i en orkester som i kraft av företag äger all utrustning skulle situationen vara annorlunda. Det finns en klar brist i de lagar och förordningar som skall värna om social trygghet vid sjukdom. Skulle han av någon anledning bli sjuk klarar han inte sig på 58 kr per dag före skatt. Han kan inte betala de amorteringar och räntor som han har på delar av sin utrustning och på sitt transportfordon. Han kan inte gå till socialen där han uppmanas att sälja sin bil och sin utrustning innan han får någon ersättning. Då försvinner hans möjlighet till arbete när han återigen blir arbetsför. Det kommer att resultera i arbetslöshet.

Försäkringskassan bestred yrkandet men medgav bifall på så sätt att L.L:s SGI fastställdes till 45 600 kr. Kassan anförde följande. Till grund för inkomstberäkningen läggs nettoinkomsten, det vill säga inkomst efter avdrag för kostnader för inkomstens förvärvande. Avdrag för skatt görs inte. Vid inkomstberäkningen görs inte avdrag för smärre kostnader, såsom för resor till och från arbetet. Försäkringskassan stödjer sig på en dom från Försäkringsöverdomstolen av vilken framgår att vid inkomstberäkningen skall tillämpas den principen att såsom anställningsinkomst räknas nettoinkomsten, dvs. lönen efter avdrag för kostnader för inkomsternas förvärvande. I praxis görs dock inte avdrag för smärre omkostnader, exempelvis kostnader för resa till och från arbetet. Beräkningen av L.L:s SGI skall således beräknas utifrån den nettoinkomst som fastställts av Skatteverket. Nettoinkomsten skall räknas upp med den allmänna pensionsavgiften. Skatteverket har fastställt L.L:s inkomster enligt följande. År 2000 var inkomsten 74 900 kr, år 2001 var inkomsten 11 400 kr, år 2002 var inkomsten 35 700 kr och år 2003 var inkomsten 59 100 kr. Ersättning från STIM har inte räknats med, eftersom denna ersättning betalas ut oavsett om L.L. arbetar eller inte. Eftersom L.L:s inkomster varierar från år till år är det rimligt att fastställa hans SGI utifrån de tre senaste årens nettoinkomster. Vid tidpunkten för fastställande av nu aktuell SGI fanns tillgång till inkomsterna för år 2000 till år 2002. Dessa inkomster bör därför ligga till grund för fastställande av nu aktuell SGI. Efter uppräkning blir den genomsnittliga inkomsten då 45 600 kr.

Länsrätten höll muntlig förhandling i målet.

Länsrätten i Blekinge län (2007-01-02, nämndemännen Gånedahl, Johnson, Werdenfels) yttrade: I målet råder inte tvist om att L.L:s inkomstförhållanden är så varierande att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas till ett genomsnitt av de tre senaste årens inkomster enligt åsatt taxering. Tvistefrågan i målet är i stället huruvida det är bruttoinkomsten eller nettoinkomsten, dvs. inkomsten efter avdrag för inkomstens förvärvande, som skall användas vid genomsnittberäkningen. - I Försäkringskassans Vägledning 2004:5 s. 56 anges att det är en vedertagen princip för beräkning av SGI att till grund för inkomstberäkningen lägga nettoinkomsten samt att avdrag för skatt inte görs och inte heller för smärre kostnader, såsom för resor till och från arbetet. Hänvisning görs till Försäkringsöverdomstolens dom i mål 665/92. I nämnda dom, som gällde en musiker med stora kostnader för inkomstens förvärvande, slog Försäkringsöverdomstolen fast att SGI skall beräknas på nettoinkomsten. - I målet är ostridigt att L.L:s uppdragsgivare betalar socialavgifter beräknat på hela den ersättning som han uppbär. Försäkringskassan har vidare uppgivit att kassan för "vanliga" arbetstagare normalt inte beaktar kostnader för inkomstens förvärvande när SGI fastställs. Det sätt på vilket L.L:s SGI beräknats liknar det som används för försäkrade med inkomst av näringsverksamhet. För dessa beräknas dock socialavgifterna inte på bruttointäkten utan på nettointäkten av verksamheten. Med hänsyn härtill och då, på de skäl som L.L. angivit, en beräkning på nettoinkomsten i hans fall får orimliga konsekvenser finner länsrätten att L.L:s i målet aktuella SGI skall beräknas på ett genomsnitt av hans taxerade bruttoinkomster för åren 2000- 2002. Överklagandet skall således bifallas. - Länsrätten bifaller överklagandet och förklarar att L.L:s SGI skall beräknas på ett genomsnitt av hans taxerade bruttoinkomster för åren 2000- 2002. Målet överlämnas till Försäkringskassan för erforderlig handläggning.

Ordföranden von Zweigbergk var skiljaktig och anförde följande. Som Försäkringskassan anfört gäller enligt fast praxis, vilken framgår av Försäkringsöverdomstolens dom den 22 juni 1995 i mål nr 665/92 som huvudregel att sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas på nettoinkomsten. Vad L.L. anfört utgör inte skäl för att frångå gällande praxis. Jag finner därför att det inte finns förutsättningar för att beräkna L.L:s SGI på annat sätt än som Försäkringskassan har gjort och ändrar därför det överklagade beslutet endast på så sätt att L.L:s sjukpenninggrundande inkomst höjs till det av Försäkringskassan numera medgivna beloppet 45 600 kr.

Försäkringskassan överklagade länsrättens dom hos kammarrätten och yrkade att L.L:s SGI skulle fastställas till 45 600 kr. Kassan anförde följande. Enligt praxis beräknas SGI som baseras på anställningsinkomst utifrån bruttoinkomsten minskad med kostnader för inkomstens förvärvande med bortseende från vissa smärre kostnader. SGI kan fastställas på ett underlag som skiljer sig från det underlag som ligger till grund för beräkning av socialförsäkringsavgift.

L.L. bestred bifall till överklagandet. Han anförde sammanfattningsvis följande. De arbetsgivare som betalat ut löner till honom har ostridigt betalat sociala avgifter med hans bruttolön som underlag. Eftersom det är avgifterna som finansierar sjukförsäkringen skall SGI:n baseras på hans bruttolön. Det vore orimligt om han skulle vara med och finansiera en försäkring som han inte kan utnyttja fullt ut. Försäkringsöverdomstolen har i den av Försäkringskassan åberopade domen inte lämnat någon motivering till varför en musiker skall behöva tåla att man frångår grundprincipen att SGI beräknas på inkomst.

Kammarrätten i Jönköping (2007-11-28, Lindgren, Berg, Krönmark, referent samt nämndemännen Nero och Petersson) yttrade: Kammarrätten finner på de skäl som anförs i den skiljaktiga meningen till länsrättens dom att L.L:s SGI skall fastställas i enlighet med Försäkringskassans yrkande. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och Försäkringskassans beslut och fastställer L.L:s SGI till 45 600 kr från och med den 29 juni 2003.

L.L. överklagade kammarrättens dom hos Regeringsrätten och yrkade att domen skulle upphävas och länsrättens dom fastställas. Han anförde bl.a. att hans uppdragsgivare hade betalat sociala avgifter på hans bruttolön. Eftersom de sociala avgifterna ska finansiera sjukförsäkringen skulle hans SGI baseras på bruttolönen.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Eftersom Skatteverket fastställt att L.L:s inkomster var inkomst av tjänst grundades beräkningen av SGI på de inkomster han redovisade vid taxeringen med avdrag för kostnader för inkomsternas förvärvande. Detta är i enlighet med vedertagen praxis vilken bl.a. framgår av Försäkringsöverdomstolens dom den 22 juni 1995 i mål nr 665/92.

Regeringsrätten (2010-10-20, Eliason, Knutsson, Jermsten, Ståhl, Stenman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 3 kap. 2 § första stycket AFL är sjukpenninggrundande inkomst den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete här i landet, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). I paragrafens tredje stycke sägs att beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten ska, där förhållandena inte är kända för Försäkringskassan, grundas på de upplysningar som Försäkringskassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst.

Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. L.L. arbetar som frilansande musiker med många korta uppdrag. Enligt uppgifter som Försäkringskassan hämtat in från Skatteverket har han under åren 2000-2002 haft inkomster från sådana uppdrag med 173 600 kr, 118 200 kr respektive 134 600 kr. L.L. har vid taxeringarna avseende de aktuella åren medgetts avdrag för utgifter för musikinstrument, ökade levnadskostnader, resor m.m. med 74 080 kr, 91 100 kr respektive 85 160 kr. Den sjukpenninggrundande inkomsten har beräknats med utgångspunkt i hans vid inkomsttaxeringen redovisade genomsnittliga nettoinkomst för de tre närmast föregående åren.

Frågan i målet är om L.L:s sjukpenninggrundande inkomst ska beräknas på brutto- eller nettoinkomsten.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Sjukpenning är ersättning för förlorad arbetsinkomst som utgår vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom. Den sjukpenninggrundande inkomsten är - såvitt nu är aktuellt - den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete. I regelverket kring sjukförsäkringen saknas bestämmelser om kostnadsavdrag. Som huvudregel har emellertid den principen tillämpats att det är inkomsterna efter avdrag för kostnader för inkomsternas förvärvande som läggs till grund för inkomstberäkningen (jfr Försäkringsöverdomstolens dom den 22 juni 1995 i mål nr 665/92). Det förhållandet att L.L:s uppdragsgivare har betalat sociala avgifter på hans bruttoinkomster ger enligt Regeringsrättens mening inte anledning att frångå huvudregeln. Överklagandet ska därför avslås.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2010-09-22, föredragande Heilbrunn, målnummer 1660-08

Sökord: Allmän försäkring

Litteratur: