HFD 2018 ref. 55
Målnummer: 4428-17
Avdelning:
Avgörandedatum: 2018-06-29
Rubrik: Ettföretag som haft utgifter för klimatkompensation och marknadsförtkompensationen vid försäljning av företagets produkter har medgetts avdragsåsom för marknadsförings-kostnader.
Lagrum: 9 kap. 2 § andra stycket och 16kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229)
Rättsfall:
REFERAT
Bakgrund
Densom bedriver näringsverksamhet ska vid inkomstbeskattningen dra av utgifterför att förvärva och bibehålla inkomster. Däremot får utgifter för gåvor intedras av.
ArlaFoods AB (Arla) producerar och säljer bl.a. ekologiska mejeriprodukter.Bolaget hade under 2013 betalat ca 5,8 miljoner kr för att klimatkompenseraför de utsläpp av koldioxid som produkterna inom bolagets ekologiskasortiment medfört.
Arlaingick avtal om klimatkompensation med två olika företag. Avtalen innebar ihuvudsak att företagen tillhandahöll tjänsten klimatkompensation i form avcertifierad trädplantering i Afrika samt förvärv och makulering avutsläppskrediter motsvarande den mängd koldioxid Arla skulle klimatkompenseraför. Det belopp som Arla betalade hade beräknats utifrån den mängd koldioxidsom skulle klimatkompenseras. Arla gavs rätt att använda varumärkessymbolenZeroMission som visar att produkten är klimatkompenserad och fickdokumentation om att avtalad trädplantering skett.
Arlagjorde i inkomstdeklarationen avdrag för utgifterna för klimatkompensationen.Skatteverket ansåg dock att utgifterna utgjorde gåvor som inte fick dras av.
Såvälförvaltningsrätten som kammarrätten gjorde samma bedömning som Skatteverketoch avslog bolagets överklagande.
Yrkandenm.m.
Arlayrkar att utgifterna för klimatkompensation ska få dras av och att detbeviljas ersättning för ombudskostnader i förvaltningsrätten ochkammarrätten. Bolaget anför bl.a. följande.
Deklimatkompenserande åtgärderna ingår som en central komponent i marknadsföringenav bolagets ekologiska sortiment. Marknadsföringen omfattar bl.a. reklam påbolagets produkter, större reklamkampanjer i tidningar, tv och digitalamedier samt annonsering vid tunnelbanestationer. Åtgärderna har vidtagits isyfte att förbättra bolagets försäljning av de ekologiska produkterna och föratt skilja ut dessa från konkurrenters och de egna konventionellaprodukterna. Priset på de ekologiska produkterna är högre och ger en högrevinstmarginal. Bolaget kan därmed bibehålla men också öka sina intäkter. Detfinns således ett direkt samband mellan åtgärderna, marknadsföringen och denökade försäljningen.
Skatteverketanser att yrkandet om avdrag för utgifter för klimatkompensation ska avslås.Verket tillstyrker att Arla beviljas ersättning för ombudskostnader iförvaltningsrätten med 50 000 kr, men avstyrker att ersättning beviljas förkostnader i kammarrätten. Skatteverket anför bl.a. följande.
Arlahar inte fått någon motprestation från mottagarna av ersättningen. Denomständigheten att bolaget använt informationen om de klimatkompenserandeåtgärderna i sin marknadsföring kan inte heller anses medföra att enmotprestation kommit bolaget till del. Detta gäller oavsett om bolagets syftemed utgifterna har varit kommersiellt och oavsett om marknadsföringen harbidragit till ökade intäkter för bolaget. Det föreligger inte heller en sådanstark anknytning mellan bolagets verksamhet och trädplanteringen som medföravdragsrätt.
Skälenför avgörandet
Frågani målet
Frågani målet gäller förutsättningarna för att ett företag ska få avdrag förutgifter för att kompensera för de koldioxidutsläpp som följer avproduktionen av dess ekologiska mejeriprodukter.
Rättsligreglering
Enligt16 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) ska utgifter föratt förvärva och bibehålla inkomster dras av som kostnad. Av 9 kap. 2 § andrastycket följer dock att utgifter för gåvor inte får dras av.
Högstaförvaltningsdomstolens bedömning
Avdragför utgifter för klimatkompensation
Arlasverksamhet består bl.a. av produktion och försäljning av ekologiskamejeriprodukter. Bolaget har betalat ersättning för att kompensera för denklimatpåverkan i form av koldioxidutsläpp som dessa produkter ger upphovtill.
Utgiftersom ett aktiebolag har anses normalt uppfylla villkoret för avdrag i 16 kap.1 § första stycket inkomstskattelagen. Det är endast om det framstår somuppenbart att en utgift inte är ägnad att bidra till intäkternas förvärvandeeller bibehållande som avdrag kan vägras med hänvisning till detta lagrum (seRÅ 2000 ref. 31 I).
Utgifterför klimatkompensation kan därför i och för sig grunda rätt till avdrag ochdet finns således inte skäl att vägra Arla avdrag för utgifterna på grund avatt de inte utgör omkostnader för att förvärva och bibehålla inkomster i denmening som avses i nyss nämnda bestämmelse. De ska därför dras av underförutsättning att de inte omfattas av avdragsförbudet för gåvor i 9 kap. 2 §andra stycket inkomstskattelagen.
Föratt det ska vara fråga om en gåva krävs att givaren med gåvoavsikt gjort enfrivillig förmögenhetsöverföring till mottagaren. Avdragsförbudet för gåvorgäller därför inte om den som utgett ersättningen fått direktamotprestationer till ett värde som svarar mot den lämnade ersättningen.Avdragsförbudet gäller inte heller om det finns en så stark anknytning mellanden egna verksamheten och den verksamhet som stöds att ersättningarna kan sessom indirekta omkostnader i den egna verksamheten (se RÅ 1976 ref. 127 I ochII samt RÅ 2000 ref. 31 I och II).
Denomständigheten att det betalande företaget kan få förbättrad goodwill ochutgifterna således kan vara kommersiellt motiverade hindrar dock inte attavdragsförbudet kan vara tillämpligt, se RÅ 2000 ref. 31 I. I rättsfalletmedgavs dock avdrag för de delar av ett företags utgifter för sponsring somavsåg bl.a. reklam och marknadsföring.
Irättsfallet HFD 2014 ref. 62, som rörde ett överklagat förhandsbesked, harfrågan om möjligheterna för ett företag att göra avdrag förklimatkompensation behandlats. Ett företag, vars verksamhet var inriktad påekologiska livsmedelsprodukter, yrkade avdrag för utgifter för att kompenseraför den klimatpåverkan som följde av företagets transporter.Klimatkompensationen bestod av förvärv av utsläppskrediter som gavförutsättningar för trädplanteringsprojekt i Uganda. Företaget hade inteuppgett sig marknadsföra sina klimatkompensationsåtgärder på produkternaeller på annat sätt. Högsta förvaltningsdomstolen fann att företaget intehade rätt till avdrag eftersom någon direkt motprestation inte kom företagettill del och det inte heller fanns någon egentlig anknytning mellanföretagets verksamhet avseende ekologiska produkter och trädplanteringen.
Irättsfallet bekräftas rådande praxis men avgörandet ska inte förstås på såsätt att ett företags utgifter för klimatkompensation aldrig får dras av. Omutgifterna ska anses avdragsgilla beror i stället på omständigheterna i detenskilda fallet.
Vissaföretag producerar varor och tjänster som medför en tydlig påverkan på miljöngenom t.ex. utsläpp av koldioxid. Det finns numera en förhållandevis stormedvetenhet hos breda konsumentgrupper om såväl förekomsten av som riskernamed ökade koldioxidutsläpp. För företag som producerar varor som medfördokumenterade och påtagliga koldioxidutsläpp kan det därför finnas ettkommersiellt intresse av att vidta åtgärder som syftar till att neutraliserautsläppen för att sedan kunna kommunicera åtgärderna vid marknadsföringen avprodukterna. Dessa företag kan således, beroende på karaktären av företagetsprodukter och vilken kundgrupp man vänder sig till, ha företagsekonomiskaskäl för att stödja även globalt inriktade miljövårdande åtgärder eftersomdessa kan förväntas ha påtagligt positiva effekter för företagets försäljningoch vinst (jfr RÅ 1976 ref. 127 I).
Arlasutgifter för klimatkompensation har sin grund i avtal om klimatkompensationavseende koldioxidutsläpp som bolagets ekologiska mejeriprodukter orsakar.Motparterna svarar för att kompensationen sker genom certifieradeträdplanteringsprojekt i kombination med förvärv och makulering avutsläppskrediter motsvarande produkternas beräknade koldioxidpåverkan. Deklimat-kompenserande åtgärderna har uppgetts vara en central komponent iArlas marknadsföring av bolagets ekologiska sortiment. Enligt vad bolagetuppgett har försäljningen också utvecklats positivt efter det attklimatkompensationen blev en del av marknadsföringen av dessa produkter.
Motdenna bakgrund finns det enligt Högsta förvaltningsdomstolens meninganledning att anta att Arlas utgifter för klimatkompensation främjatavsättningen av de ekologiska mejeriprodukterna. Med hänsyn härtill kanutgifterna för klimatkompensationen inte anses utgöra gåvor utan är sådanamarknadsföringskostnader som ska dras av i näringsverksamheten.
Överklagandetska därför bifallas och Arla medges det yrkade avdraget.
Ersättningför kostnader
Bolagethar fått bifall till sitt yrkande och målet avser en fråga som är avbetydelse för rättstillämpningen. Det finns därför förutsättningar för attbevilja bolaget ersättning för kostnader som bolaget skäligen behövt för attta tillvara sin rätt.
Bolagethar yrkat ersättning för ombudskostnader i förvaltningsrätten med 320 000 kr.Ersättningen bör bestämmas till skäliga 80 000 kr.
Bolagethar även yrkat ersättning för ombudskostnader i kammarrätten men har intebeloppsmässigt preciserat yrkandet i kammarrätten. Så har inte heller skett iHögsta förvaltningsdomstolen trots att bolaget beretts tillfälle till detta.Yrkandet om ersättning för ombudskostnader i kammarrätten kan därför intebifallas.
Högstaförvaltningsdomstolens avgörande
Högstaförvaltningsdomstolen medger - med ändring av underinstansernas avgöranden - Arla Foods AB avdrag med 5 796 838 kr avseende utgifter förklimatkompensation.
Högstaförvaltningsdomstolen beviljar - med ändring av förvaltningsrättens ochkammarrättens avgöranden - Arla Foods AB ersättning för ombudskostnader iförvaltningsrätten med skäliga 80 000 kr.
Högstaförvaltningsdomstolen avslår yrkandet om ersättning för ombudskostnader ikammarrätten.
Iavgörandet deltog justitieråden Melin, Saldén Enérus, Classon, Gäverth ochSvahn Starrsjö. Föredragande var justitiesekreterarna Anna Rydebjörk och ElinSedin.
______________________________
Förvaltningsrätteni Stockholm (2016-04-29, ordförande Lundblad):
Gällanderätt
Arlahar under beskattningsåret 2013 klimatkompenserat för en del av sinverksamhet och därför betalat ett visst pris per ton koldioxid produktionenoch transporten av bolagets varor fört med sig. Ersättningen har använts föratt utföra trädplantering i Mocambique och Uganda. De klimatkompenserandeåtgärderna har genomförts av externa företag.
Enförsta fråga att ta ställning till är om kostnaderna förklimat-kompensationsåtgärderna utgör en omkostnad för intäkternas förvärvandeoch bibehållande.
Iförevarande fall finner förvaltningsrätten inte anledning att underkänna detyrkade avdraget på den grunden att den lämnade ersättningen inte utgöromkostnad för intäkternas förvärvande eller bibehållande. Därmed måste ställningtas till frågan om avdragsrätten bortfaller av den anledningen attersättningen omfattas av förbudet mot avdrag för gåvor.
Förvaltningsrättenkonstaterar att det inte är fråga om gåva i de fall då mottagaren utförtmotprestationer och värdet av dessa svarat mot den lämnade ersättningen.Domstolen ska först pröva om de företag som fått ersättning för att genomföraklimatkompensationsåtgärderna tillhandahållit någon direkt motprestation.
Arlahar anfört att klimatkompensationen möjliggjort en intäktsökandereklamsatsning och att det därför tillhandahållits en direkt motprestation.
Detföljer enligt förvaltningsrättens mening av rättsfallet RÅ 2000 ref. 31 I ochII att exponering av reklam som mottagaren står för är att bedöma som endirekt motprestation, medan exponering av reklam som givaren själv bekostatär något som mer indirekt kommer sponsorn till godo. För att utesluta entillämpning av avdragsförbudet för gåvor i det sistnämnda fallet krävs attersättningen avser en verksamhet hos mottagaren som har ett sådant sambandmed sponsorns verksamhet att ersättningarna kan ses som indirekta omkostnaderi denna.
Förvaltningsrättenkonstaterar att Arla själv bekostat den marknadsföring vari framgår attbolaget klimatkompenserar. Marknadsföringen ska därför inte bedömas som endirekt motprestation. Arla har även anfört att de mottagande företagensförpliktelse att utföra klimatkompensationsåtgärder samt de planterade trädenär att anse som direkta motprestationer. Mot bakgrund av praxis delarförvaltningsrätten inte Arlas uppfattning i denna del (jfr HFD 2014 ref. 62).Avdrag kan därför inte medges på denna grund.
Förvaltningsrättenhar härefter att bedöma om det råder en sådan anknytning mellan Arlasverksamhet och de vidtagna klimatkompenserande åtgärderna att utgifternaifråga inte kan träffas av avdragsförbudet för gåvor. För att nödvändiganknytning ska föreligga anser förvaltningsrätten att det ska finnas ettberoende mellan det givande och mottagande företagens syfte och resultat. Enframgångsrik verksamhet hos den sponsrade ska betinga en framgångsrikverksamhet hos sponsorn (jfr RÅ 1976 ref. 127 I och RÅ 2000 ref. 31 II).
Utredningeni målet ger enligt förvaltningsrättens mening inte stöd för att det finnsnågot beroendeförhållande mellan Arla och de företag som utförtklimatkompensationsåtgärderna. Det har inte heller framkommit att det finnsnågon egentlig anknytning mellan Arlas verksamhet ochträdplanteringsverksamheten i Mocambique och Uganda. Förvaltningsrätten anserdärför inte att avdrag kan medges på denna grund. Det faktum att Arla använtsig av klimatkompensationsåtgärderna i sin marknadsföring föranleder ingenannan bedömning.
Förvaltningsrättenhar även att ta ställning till om Arlas marknadsföringsåtgärder innebär attkostnaderna för klimatkompensationen kan dras av som reklamkostnader, utanbeaktande av den praxis som finns rörande rätten till avdrag för kostnaderför sponsring.
Avutredningen i målet har framkommit att Arla gjort reklam för sina ekologiskaprodukter i syfte att öka bolagets försäljning.Klimat-kompensationsåtgärderna har omnämnts i reklamen. För att avdrag förreklamkostnader ska medges krävs att det kan påvisas ett direkt sambandmellan reklamen och företagets försäljning. Förvaltningsrätten bedömer inteatt utredningen ger stöd för att ett sådant klart samband föreligger.Domstolen anser inte heller att kostnaderna för klimatkompensationsåtgärdernahar ett direkt samband med Arlas ekologiska produkter. Klimatkompensationenfår snarare anses ge Arla goodwill och bidra till att stärka bolagetsekologiska profil. De klimatkompenserande åtgärderna ska därför bedömasseparat i förhållande till kostnaderna för Arlas reklam. Förvaltningsrättenanser således att frågan om avdrag för de i målet aktuella kostnaderna skaprövas mot den praxis som finns rörande rätten till avdrag för kostnader försponsring. Avdrag kan därför inte medges på denna grund.
Förvaltningsrättenanser sammanfattningsvis att Skatteverket har haft fog för sitt beslut attinte medge Arla avdrag för yrkade kostnader för klimatkompensation.Överklagandet ska därför avslås.
Ersättningför kostnader
Arlahar inte vunnit helt eller delvis bifall till sitt överklagande. Vidare avsermålet inte en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen. Det finnsinte heller synnerliga skäl för att bevilja ersättning. Arlas yrkande omersättning för kostnader ska därför avslås. - Förvaltningsrätten avslåröverklagandet och yrkandet om ersättning för kostnader.
Kammarrätteni Stockholm (2017-06-08, Lindqvist, Braun och Niklasson):
Ilikhet med förvaltningsrätten anser kammarrätten att det inte finns skäl attifrågasätta bolagets kommersiella överväganden för de utgifter som det yrkasavdrag för. Enligt 16 kap. 1 § inkomstskattelagen har bolaget således rätttill avdrag för utgifterna, såvida avdragsrätten inte bortfaller till följdav att utgifterna samtidigt omfattas av avdragsförbudet för gåvor m.m. enligt9 kap. 2 § samma lag. Vid bedömningen av om utgifterna avser en gåva skabeaktas bl.a. om bolaget har fått en motprestation från mottagaren aversättningen. Avdrag kan dock komma i fråga även om det inte förekommer någondirekt motprestation, men däremot en stark anknytning mellan bolagetsverksamhet och den verksamhet som stöds (se RÅ 1976 ref. 127 I och II, RÅ2000 ref. 31 I och II och HFD 2014 ref. 62).
Avutredningen i målet framgår att bolaget frivilligt har utgett ersättning förklimatkompenserande åtgärder i form av trädplantering i annan verksamhet änbolagets. Någon motprestation från mottagarna av ersättningen har inte kommitbolaget till del. Inte heller kan den omständigheten att bolaget har använtinformationen om de klimat-kompenserande åtgärderna i sin marknadsföringanses medföra att en motprestation har lämnats. Detta gäller även om bolagetssyfte med utgifterna har varit kommersiellt och oavsett om marknadsföringenhar bidragit till ökade intäkter för bolaget.
Kammarrätteninstämmer vidare i förvaltningsrättens bedömning att det inte heller finns ensådan stark anknytning mellan bolagets verksamhet och trädplanteringen sommedför att avdragsrätt för utgifterna föreligger med stöd av den rättspraxissom rör sponsring.
Motdenna bakgrund anser kammarrätten att ersättningen för klimatkompensationskattemässigt har karaktären av gåva och att avdragsrätten för dessa utgifterdärmed bortfaller. Överklagandet ska därför avslås i denna del.
Bolagethar inte vunnit bifall till sitt yrkande i målet och det har inte hellerkommit fram några andra skäl till att ersättning för kostnader ska utges.Överklagandet avseende ersättning för kostnader i förvaltningsrätten samtyrkandet om ersättning för kostnader i kammarrätten ska därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Kammarrätten avslår yrkandet omersättning för kostnader i kammarrätten.
Sökord: Gåva; Näringsverksamhet
Litteratur:
- Logga in eller bli medlem för att skriva Dina kommentarer.