Tonnageskatt – som gäller retroaktivt från 2005-01-01?

I februari 2006 lade den särskilde utredaren Göran Ekström fram Tonnageskatteutredningens betänkande Tonnageskatt (SOU 2006:20).

Bakgrunden till utredningen är den ökande internationella konkurrensen på sjöfartsområdet. Många länder är populära som flaggstater. Det gäller t.ex. Panama, Liberia samt, bland stater som numera tillhör EU, Malta och Cypern. I dessa länder har redarnas skatter och avgifter varit minimala. Tyvärr har också kontroll av sjösäkerheten varit eftersatt i en del ”flaggstater”. Handelsflottan inom EU höll för några år sedan på att totalt utraderas, eftersom redarna flaggade ut till sådana stater. Många EU-länder har därför med EU-kommissionens goda minne infört lättnader för rederierna och de ombordanställda. För att få ordning har EU-kommissionen utarbetat riktlinjer. I princip tolereras noll i skatt på sjöfart men inte några bidrag därutöver.

Sverige införde för några år sedan ett system för beskattning av sjöfolk som innebär att svenska redare får återbetalt sjömännens arbetsgivaravgifter och preliminärskatter (skatteavdrag). Det kallas för sjöfartsstöd men är egentligen inget annat än noll skatt på sjömännens inkomster. Därmed blir inte lönekostnaderna längre samma problem för svenska redare bortsett från att svensk personal har förhandlat till sig helt andra villkor än sjömän från andra länder. Svenska redare har dock numera ett avtal med Sjöfolksförbundet (det s.k. TAP-avtalet) som gör det möjligt för redarna att i viss utsträckning anställa sjömän från låglöneländer.

Sverige har hittills inte gått så långt som de flesta av EU:s sjöfartsnationer och infört tonnageskatt för rederier. Varje land har sin variant av denna skatt men gemensamt för alla tonnageskattesystem är att skatten är helt oberoende av rederiets inkomst. Skatten beräknas i stället med utgångspunkt i varje fartygs brutto- eller nettodräktighet. Dessa mått är en form av rymdmått. Beloppen som tas ut som tonnageskatt är mycket små. Den skattebefriade inkomsten, dvs. den inkomst som inte blir föremål för inkomstskatt i vanlig mening pga. tonnageskatten, omfattar ofta inte bara själva transportverksamheten utan även nära relaterad verksamhet, som ett rederi typiskt sett bedriver.

Tonnageskatteutredningen föreslår att Sverige inför ett tonnageskattesystem. Endast rederier organiserade som aktiebolag kan gå in i systemet. De skattebelopp som föreslås ligger i nivå med övriga EU-länder och kommer att göra svenskflaggade fartyg mer konkurrenskraftiga, om systemet genomförs. De rederier som väljer att gå in i systemet kommer att få göra så retroaktivt från och med 2005-01-01. De som väljer att inte gå in i tonnageskattesystemet nu, får vänta i 10 år innan de får en ny chans att komma in i det. Såsom förslaget är skrivet kommer det inte att vara möjligt att gå in i systemet den dag lagen tas av riksdagen eller det därefter kommande årsskiftet. Enda möjligheten är att göra det retroaktivt. Naturligtvis kan förslaget komma att ändras innan Riksdagen fattar beslut men det kan också förhålla sig på det sättet att finansdepartementet genom retroaktiviteten avser att göra det omöjligt för redarna att anpassa sig på olika sätt (skatteoptimera) innan de går in i tonnageskattesystemet. I så fall kommer departementet sannolikt att motarbeta ändringar av förslaget i det här avseendet.

Det är inget EU-krav men utredningen föreslår ändå att nominella reavinster på fartyg skall beskattas konventionellt med den vanliga bolagsskattesatsen 28 %. Med nominell vinst avses avses skillnaden mellan försäljningspriset och anskaffningsutgiften. Det innebär att avskrivningarna inte tas med i beräkningen. Det kan alltså trots allt bli en tung skattebörda för vissa rederier, om de gör reavinster på fartyg. Om de samtidigt gör ersättningsanskaffningar för belopp som motsvarar försäljningspriset, skall de dock inte bli beskattade för reavinsten.

Förslaget innebär att de obeskattade reserverna, dvs. huvudsakligen överavskrivningar, skall få upplösas med 1/10 varje år under 10 års tid utan beskattning. Denna förmån är så stor att det enligt min bedömning kommer att bli mer eller mindre självklart för de välkonsoliderade svenska rederierna att välja att gå in i tonnageskattesystemet.

Om fartyg säljs under den första 10-årsperioden, skall emellertid de obeskattade reserver som anses hänförliga till fartyget beskattas med 28 %. Även i det här fallet kan dock en ersättningsanskaffning som görs inom viss tid och för visst belopp medföra att det inte uppkommer någon beskattning.

Som ovan nämnts inordnas även nära relaterad verksamhet i tonnageskattesystemet. Det rör sig t.ex. om lastning och lossning av gods, försäljning av varor och tjänster för konsumtion ombord, hyresinkomst till följd av uthyrning av lokaler ombord på fartyget m.m. Från skatteplaneringssynpunkt kommer det naturligtvis att bli intressant att inordna så många sidoverksamheter som möjligt i tonnageskattesystemet.

Ett stort problem för såväl redare som för Skatteverket blir retroaktiviteten. Gamla deklarationer måste rivas upp och räknas om. Redan nu bör rederierna göra klart för sig vad detta kan komma att innebära. Kommer t.ex. redan gjorda fartygsförsäljningar att beskattas enligt de nya reglerna? Vad leder det i så fall till? Har i så fall ersättningsanskaffningar gjorts? Skall ersättningsanskaffningar göras framöver? Vilka sidoverksamheter kommer att skattebefrias?

Vissa av de experter som knutits till tonnageskatteutredningen har lämnat ett särskilt yttrande, där de anmäler kraftigt avvikande mening. De vänder sig särskilt mot att de obeskattade reserverna kommer att kunna upplösas utan beskattning över en tioårsperiod. Enligt en initierad källa jag talat med, kommer de skiljaktiga emellertid inte att få sin vilja igenom.

Skattepolitiskt intressant är tonnageskatten såtillvida som att den kan vara första öppningen av en dammlucka. Kanske kommer man längre fram att försöka rädda fler branscher genom skattelättnader?

Själv tror jag att det är absolut nödvändigt att tonnageskatt införs för att den svenska sjöfarten skall överleva i den internationella konkurrensen. De arbetstillfällen som den svenska sjöfarten ger både till sjöss och på land kan vi inte vara utan. Därför är det också sannolikt att tonnageskatt införs efter valet i september.

Jag vänder mig mot att kalla de särskilda reglerna för sjöfarten för stöd. Ingen kallar t.ex. den lägre momsen på mat (12 %) och på böcker, idrottsevenemang etc. (6 %) för stöd. I ett högskattesamhälle som det svenska, där politikerna eftersträvar att ta in så höga skatteintäkter som möjligt till staten, är det inte konstigt om man tar ut lite mindre av vissa branscher för att de inte skall dö ut. Det är som bonden som inte mjölkar mer ur varje enskild ko än att hon överlever. Då ger hon ju mest mjölk på lång sikt. Detta innebär inte att kon ifråga fått stöd!