Kan ett EEIG överta AB's verksamhet gm. inkråmsförsäljning?
Skriven av perh den 24 maj, 2006 - 11:10
Body:
Hej,
Jag har två aktiebolag som bedriver helt skilda verksamheter, och det äldsta från 1994 äger jag med min fru 100% och det senaste från 2003 med en EU-delägare bosatt i Sverige.
Bägge ligger dock helt och hållet på sparlåga, och deras verksamheter har för det mesta inte gett något överskott att tala om efter alla kostnader, så respektive har både ackumulerade förluster samt att jag själv har fordringar, endera i form av "villkorat aktieägartillskott" (faställt av revisor för att täcka underskott) eller helt enkelt över ett avräkningskonto där saker jag privat betalar för bolagen samlas...
Varför inte helt enkelt lägga ned de bägge, undrar väl någon.
Tja, dels finns det ju chans att något mirakel inträffar och verksamheterna går på plus, men dessutom har bägge löpande avtal jag helst inte skulle vilja bryta emot/avbryta.
Däremot skapar bolagsformen en hel del formella krav, bl.a. för revision, som föranleder för en privatperson med f.n. små medel, relativt sett stora årliga omkostnader. Vad jag förstår kan inte ens ett "vilande AB" vara utan årlig revision.
Snarare än att "byta ner" oss till handelsbolag, funderade jag därför på ett annat alternativ -- bolagsformen EEIG.
Oberoende av dess olika andra fördelar/nackdelar, så har denna nya bolagsform ej krav på revisor, och skulle således kunna spara exv. revisor-kostnader under "slack-perioderna" som småföretagare utan att jag gör mig personligen betalningsansvarig.
Mot denna hela bakgrund - kommer nu den egentliga frågan:
(1) Kan bolagens tillgångar och skulder (till mig) överlåtas smärtfritt som inkråm?
(2) Vilka konsekvenser får det för ackumulerade förlustavdrag - "går man miste där"?
(3) Kan löpande avtal överlåtas?
+ (4) Andra förslag för att uppnå kontinuitet SAMT reducera kostnaderna,,,
Emotser inlägg med synpunkter!
Hlsn.
- Logga in eller bli medlem för att skriva Dina kommentarer.
Tillägg = Är nedanstående tillämpligt?
Utnyttjandet av förlustavdrag vid företagsöverlåtelse
Den nya lagen innehåller två spärregler:
Beloppsspärren.(40 kap. 10 § IL) Beloppsspärren ger rätt till avdrag för gamla förluster upp till 200% av det belopp, som köparen erlagt för att få ett bestämmande inflytande över målföretaget.
Koncernbidragsspärren.(40 kap. 10 § IL) Koncernbidragsspärren begränsar köparens möjlighet att kvitta målbolagets gamla underskott mot koncernbidrag under det beskattningsår, förvärvet skedde, samt för de nästföljande fem åren.
/ Per
.. och slå verkligt hårt även mot icke-skatteflykts scenario - som i ex:
Christer och Folke äger hälften var av aktierna i Christer och Folkes
Transporter AB.
Christer och Folke har satsat 50.000 kr var i aktiekapital ibolaget.
Första verksamhetsåret går bolaget med 100.000 kr i förlust. De väljer att
täcka hela förlusten genom villkorade aktieägartillskott om vardera 50.000 kr.
Folke, som är tveksam till bolagets framtid, väljer dock att strax därefter
sälja sina aktier till Christer för 1 krona och överlåter samtidigt rätten till det
villkorade aktieägartillskottet till Christer. Nästa år går bolaget med 200.000 kr
i vinst. Christer vill därför få tillbaka hela aktieägartillskottet. Bolaget tappar
dock rätten till underskottsavdrag eftersom Christer genom köpet av Folkes aktier
fått det bestämmande inflytandet i bolaget. Kostnaden för att få det bestämmande
inflytandet över bolaget uppgår till 1 kr. Av bolagets underskott får högst ett
belopp som motsvarar två gånger köpeskillingen för aktierna utnyttjas och
eftersom köpeskillingen var en krona så får endast 2 kr av underskottsavdraget
utnyttjas. Bolaget tvingas därför att betala skatt på i princip hela vinsten.
Med en bolagsskatt på 28% innebär det att 139.000 kr av bolagets vinst
enbart går åt för att aktieägartillskottet på 100.000 kr ska kunna återbetalas.
/ Per
Återigen ett exempel på konsekvenserna av en feltänkt skatteregel. Varför är det så farligt med förlustutjämning? Och varför finns det inskränkningar i rätten till förlustavdrag?
Förlustavdrag i sig är absolut inget suspekt. Tvärtom, inte minst i företag med variationer i resultatet och förluster vissa år är det helt nödvändigt. Näringsverksamhet har inte någon naturlig beskattningsperiod. Valet av kalenderåret eller annan tolvmånadersperiod som beskattningsår är helt godtyckligt. Ekonomiskt sett borde kanske en konjunkturcykel vara beskattningsperiod. Men hur definierar man en sådan och hur omvandlar man det till praktiska regler? Nej, då är det enklare med kalenderår/tolvmånadersperiod kombinerat med öppen förlustutjämning. Från att i Sverige ursprungligen ha varit tidsbegränsad i 6 år, senare 10 år, är rätten till förlustavdrag numera obegränsad i tiden.
Detta är naturligtvis utmärkt, och i vart fall i det långa loppet blir skattebelastningen ungefär 28 % på det verkliga resultatet. Det vore ju tokigt om skattebelastningen skulle bli högre - och framför allt - av den anledningen att företagets årliga resultat varierar så att det till och med uppkommer förluster vissa år. Inte nog med att företaget förlorar pengar; Dessutom skulle skattebelastningen öka.
Nå, vad finns det då för skäl att inskränka rätten till förlustavdrag? Här skall vi bara se på det fallet att inskränkningen beror på ägarskifte? Det är ju det som är aktuellt här.
Ja, bevisbördan ligger väl egentligen på den som anser det. I olika propositioner har uttrycket “förlustbolag går i handel” och liknande förekommit, med undertonen att detta är osunt och oacceptabelt. Rent av skatteflykt! Reglerna har sett olika ut sedan de ursprungligen infördes under 1960-talet. Ibland har de befunnits för finmaskiga, ibland för grovmaskiga; kryphål har upptäckts och täppts igen. Det har varit helt klart att kommersialisering av förlustavdrag är en styggelse.
Varför egentligen?
Vad som händer vid inskränkning av förlustavdragsrätten är bara att det avsedda skattetrycket skärps på ett godtyckligt sätt. Det skärps bl.a. som en följd av att antalet företag ökar. Om all näringsverksamhet bedrevs i ett enda företag skulle nämligen knappast någon förlust uppkomma. Med fler företag ökar sannolikheten för att något företag går med förlust. Den specialisering som är själva drivfjädern för den ekonomiska utvecklingen leder alltså till en godtycklig skärpning av skattetrycket på grund av att individuella företag får förluster. Förlusterna kan vara tillfälliga eller beroende av att företag har för litet kapital eller liknande. Nya ägare eller nytt kapital från vissa gamla ägare skulle kanske vara rätt medicin. Men då blir det s.k. ägarförändring och därmed förlust av förlustavdraget.
Begränsningen av förlustavdragsrätten medför också att risktagandet ökar. Om en företagare eller uppfinnare som misslyckats kunde sälja sitt företag och få ersättning för värdet av dess förlustavdrag, skulle hans förlust och det ekonomiska risktagandet reduceras. Är inte det bara bra?
Vad är det för fara med att tillåta förlustavdrag trots ägarskifte? Samma krav på bevisning av de förlustbringande kostnadernas avdragsgillhet föreligger ju som om kostnaderna kunnat dras av löpande mot inkomster. Vartefter tiden går blir det kanske lättare att bluffa sig fram om tidigare års förluster. Å andra sidan står det skattemyndigheten fritt att bortse från förluster som baseras på omständigheter som inte längre kan konstateras eller bedömas - kort sagt vanliga beviskrav gäller. Men detta gäller ju även om ägarskifte inte skett.
Den enda risken är nog att det kostar för mycket - dvs. skattetrycket skall tydligen vara högre än 28 % på näringslivets vinster - exakt hur mycket är inte bestämt; det får slumpen avgöra. Men om aktieägaren kunde sälja sina aktier och få betalt för värdet av förlustavdraget, skulle hans förlust och därmed hans skattereduktion bli mindre. Statens skatteförlust skulle minska.
Att det är fult med handel med förlustavdrag är bara en följd av att någon sade så och att alla andra kritiklöst accepterade det. Ta bort kainsstämpeln så försvinner alla skumraskförsök till förlustavdrag trots ägarskifte. Vi slipper en form av konstruerad kriminalitet och somliga kan inte längre tjäna pengar på egen fräckhet och andras flathet eller laglydighet. Dyra konsulter skulle kunna göra något nyttigt och skattemyndigheterna kunde ägna sig åt verkliga skattefuskare. Näringslivets totala skattebelastning blir 28 % som avsett och inte högre, risktagandet minskar.
Niclas Virin
f.d. ledamot av Skatterättsnämnden
Niclas Virin
Hej Pehr!
Suck, ja Du har så rät! Möjligen skulle man kunna hävda att utgiften för att få det bestämmande inflytandet uppgår till 50001 kr. Villkorade aktieägartillskott kan man dock inte räkna med. De måste i så fall vara villkorslösa och det är inte ens säkert att de då får räknas med.
Hälsn/Clas
Hälsningar/ClasSkattepunkten AB
Hej Pehr!
Det kan eventuellt gå att föra över verksamheten i aktiebolaget till ett handelsbolag eller ett EEIG (som behandlas som handelsbolag). Om Du sedan likviderar eller säljer aktiebolaget, kan Du emellertid inte utnyttja sedan tidigare ackumulerade underskott i aktiebolaget. Möjligen skulle någon annan kunna det men det är svårt att få bra betalt för underskottsbolag och i synnerhet för underskottsbolag med blygsamma förluster.
Hälsn/Clas
Hälsningar/ClasSkattepunkten AB
Hej Niclas!
Du har verkligen gjort en fantastiskt bra analys! Jag håller helt och hållet med Dig i allt det Du skrivit! Jag är förtjust över att Du kommit in bland debattörerna på forumet och hälsar Dig hjärtligt välkommen!
Hälsn/Clas
Hälsningar/ClasSkattepunkten AB