Avdrag för ränta i kommunala bolag - rättsosäkert!

Kommunala bolag får numera som huvudregel inte dra av ränteutgifter på lån från kommunen.

Skatteverket har just kommit ut med ett ställningstagande (dnr 131-117310-13/111) beträffande rätten för företag ägda av kommuner samt andra juridiska personer med offentliga ägare såsom stat, landsting, kommunalförbund, skattebefriade stiftelser som bildats av dessa subjekt samt motsvarande utländska skattebefriade ägarsubjekt. Nedan kallar jag alla dessa företag för "kommunala bolag" och de nämnd subjekten för  "kommuner". Tillsammans bildar en kommun och dess bolag en intressegemenskap. Observera att även en minoritetspost ägd av en kommun i ett bolag kan medföra att bolaget ska anses tillhöra intressegemenskapen, vilket kan medföra problem med att få avdrag för ränteutgifter avseende lån från kommunen. En liten minioritetspost är dock inget problem. Var gränsen går är inte klarlagt.

Beträffande de allmänna reglerna om avdragsförbud för räntor inom en intressegemenskap - se min blog 15 februari 2013.

Kommunen är skattebefriad och det antas att en kommun och dess bolag - som intressegemskap betraktat - kunnat minska sin statliga skatt genom att de kommunala bolagen fått avdrag för ränteutgifterna medan kommunen sluppit skatta för ränteinkomsten, eftersom kommuner inte betalar inkomstskatt. Naturligtvis har kommunpolitiker i alla tider varit lika förslagna skatteplanerare som privata företagare. Ingen kommun vill avstå något av sina medel till staten. Det ska dock samtidigt påpekas att de verksamheter de kommunala bolagen bedriver ofta hade kunnat bedrivas av kommunen själv och att det då inte hade varit aktuellt att betala statlig inkomstskatt för verksamheterna pga. kommunernas skattefrihet.

Kommunala bolag får alltså som huvudregel inte dra av ränteutgifter på lån från sin ägare, kommunen. Denna nya bestämmelse gäller för ränteutgifter som belöper på tid efter den 31 december 2012. I lagstiftningen har man dock gjort undantag för skuldförhållanden som huvudsakligen är "affärsmässiga motiverade". Denna möjlighet har kallats "ventilen".  Vad som är affärsmässigt motiverat är dock till stora delar höljt i dunkel.

Skatteverket säger sammanfattningsvis bl.a. följande i sitt ställningstagande.

Kommuner ska behandlas annorlunda än internationella koncerner, eftersom kommunerna inte har några "ägare" och med hänsyn till att de inte har etablerats för att åstadkomma skattefördelar. Man kan tycka att det borde ha räckt för att bevilja alla kommunala bolag avdragsrätt men icke så! Detta ska man dock inte skylla Skatteverket för utan lagstiftaren.

Kortfristiga lån kan presumeras vara affärsmässiga men bara om villkoren är marknadsmässiga i vid bemärkelse, t.ex. gällande använd räntenivå. Det får dock inte om det rör sig om stora skulder. Vad som menas med "vid bemärkelse" och "stora skulder" anges inte. Det sistnämnda är nog det värsta.

Om kommunen tar upp externa lån som ges vidare på oförändrade villkor, är lånet till det kommunala bolaget affärsmässigt motiverat. Men, hur ofta är det fallet?

Om en kommuns utlåning inte är större än dess externa upplåning, så kan skuldförhållanden som finns mellan kommunen och låntagarna presumeras vara huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Vidareutlåningen ska dock "fylla ett lånebehov i vid bemärkelse". Det kan exempelvis gälla lån till löpande verksamhet eller externa förvärv av fastigheter eller andra tillgångar. (Men, se nedan beträffande förvärv av delägarrätter.). Vad som menas med "andra tillgångar" kan diskuteras. Om uttalandet ska ha någon betydelse måste rimligen menas att likvida medel inte räknas som "andra tillgångar". Om ett kommunalt bolag behöver förbättra sin likviditet, bör den frågan förmodligen inte lösas med ett lån från kommunen.

Å andra sidan framhåller Skatteverket att om en kommun lånar ut internt upparbetade medel eller skattemedel så utgör inte det i sig en presumtion för att förfarandet är skattedrivet. Det ska dock finnas ett lånebehov i vid bemärkelse. Hur ska ett sådant uttalande tolkas? Behövs då resonemanget i föregående stycke om vidareutlåning och " fastigheter och andra tillgångar"?

Beträffrande lånebehov sägs att detta normalt inte föreligger om lånet används för interna förvärv av dotterbolag, för tillskott som används för sådana förvärv eller för att lämna utdelning och inte heller om utdelning lämnas för att sedan lånas tillbaka eller lån tas upp som sedan används för att lämna utdelning. Vidare ska lånevillkoren vara marknadsmässiga i vid bemärkelse, t. ex. gällande räntenivåerna. Eftersom det vanligtvis inte är möjligt att öronmärka skulder för ett visst ändamål, är det säkrast att inte verkställa några utdelningar överhuvudtaget om bolaget tagit ett lån från kommunen.

Om lånet används för att förvärva delägarrätter (t.ex. aktier), kan det ändå vara affärsmässigt motiverat men då ska även förvärvet vara affärsmässigt motiverat. Externa förvärv presumeras vara affärsmässigt motiverade. Men, då måste ju också lånet vara affärsmässigt motiverat och när är det så?

Så gott som varje påstående ställningstagandet möts av ett annat påstående. Ställningstagandet karaktäriseras av att det på punkt efter punkt säger att "å ena sidan gäller x men å andra sidan gäller y". Jag hade hoppats att Skatteverket i sitt ställningstagande skulle kasta ljus i det dunkel som finns i lag och förarbeten men så har inte blivit fallet. I stället har Skatteverket givit sig självt carte blanche att behandla dessa lån mer eller mindre godtyckligt. Ytterst är det dock lagstiftaren som orsakat denna oreda. Anders Borg har ett stort ansvar i detta, som vägrat lyssna till den massiva kritiken från remissinstanserna.

Vi kan inte förvänta oss att kommunerna kommer att bli lika behandlade. I stället kommer avgörandena i stor utsträckning att bero på vem som är skickligast på att argumentera och vem som är mest envis. Med andra ord kommer utfallet i stor utsträckning att bero på vilka individer som är handläggare hos kommunen respektive Skatteverket.

Jag gör bedömningen att kommunerna kommer att ställa många frågor till Skatteverket kring detta. Då gäller det att komma ihåg att muntliga svar från Skatteverket inte har något värde i ett skarpt läge. Begär skriftliga svar! Om svaret är otillfredsställande, sök bindande förhandsbesked hos Skatterättsnämnden!

Många kommunala bolag har nog bildats under föreställningen att eventuella skatteproblem skulle kunna lösas med avdrag för räntebetalningar på lån. Det går kanske inte längre. I förlängningen bör detta medföra att kommunerna i allt större utsträckning för över verksamheten i kommunala bolag till själva kommunen. Därefter sker inget läckage av kommunala medel till staten. Problemet är dock att kommunerna sitter fast i sina bolag. Överföring av bolagens tillgångar till kommunen kan resultera i mycket kännbar uttagsbeskattning, dvs. inkomstbeskattning som om tillgångarna sålts för marknadsvärdet även om de sålts för ett mycket lägre bokfört värde.

En riktig soppa? Ja!  Rättsosäkert? Ja!