HFD 2020 ref. 56

Målnummer: 774-19

Avdelning:     

Avgörandedatum: 2020-10-26

Rubrik: Förhållanden som redan har beaktats vid beskattningen ska inte påverka beräkningen av underlaget för skattetillägg.

Lagrum: 49 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244)

Rättsfall:

REFERAT

Bakgrund

1. Om en skattskyldig lämnar en oriktig uppgift till ledning för beskattningen kan ett skattetillägg tas ut. Tillägget beräknas som en del av den skatt som hade kunnat undandras från beskattning om den oriktiga uppgiften hade godtagits. När underlaget för skattetillägg bestäms ska hänsyn bara tas till förhållanden som rör den fråga som ligger till grund för skattetillägget. Befrielse från skattetillägget ska medges om det är oskäligt att tillägget tas ut med fullt belopp.

2. Det brittiska bolaget DS Smith PLC köpte och sålde en pappersmaskin under samma dag i samband med en sale and lease backtransaktion i april 2015. I juni samma år ansökte bolaget om registrering till mervärdesskatt i Sverige. I ansökan och i svar på begäran om komplettering från Skatteverket uppgav bolaget att skälet till ansökan var att bolaget skulle kunna redovisa mervärdes-skatten på försäljningen, och också få avdrag för den ingående mervärdesskatten på inköpet, samt att det inte avsåg att göra några andra transaktioner som krävde registrering till mervärdesskatt i Sverige. Bolaget upplyste samtidigt om att det i avsaknad av svenskt registreringsnummer till mervärdesskatt ännu inte hade kunnat utfärda någon slutlig faktura.

3. Bolaget registrerades till mervärdesskatt i juli 2015 med april som första redovisningsperiod. I mitten av augusti samma år ställde bolaget ut en faktura för försäljningen där mervärdesskatt debiterades med 12 809 096 kr. I skattedeklarationen för redovisningsperioden april, som kom in till Skatteverket i slutet av augusti, redovisade bolaget den ingående mervärdesskatten. Någon utgående mervärdesskatt redovisades inte. Skatteverket medgav avdrag för den ingående skatten och beloppet tillgodoräknades bolagets skattekonto i september 2015. Det skedde dock inte någon utbetalning från skattekontot.

4. Efter att det utländska företag som bolaget hade sålt maskinen till hade ansökt om återbetalning av mervärdesskatten, skickade Skatteverket i juni 2016 en förfrågan till bolaget om transaktionen. Bolaget svarade att det av misstag inte hade redovisat utgående skatt med 12 809 096 kr.

5. Skatteverket påförde bolaget utgående mervärdesskatt i enlighet med de nya uppgifterna. Vidare påförde Skatteverket skattetillägg beräknat på höjningen av den utgående skatten, dvs. med 20 procent av 12 809 096 kr eller 2 561 819 kr. Enligt Skatteverket kunde hänsyn inte tas till den ingående skatten vid beräkningen av underlaget för skattetillägget eftersom bolaget före upptäckten av den oriktiga uppgiften hade gjort avdrag för den ingående skatten. Skäl för befrielse från skattetillägget ansågs inte finnas.

6. Bolaget överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm. Förvaltningsrätten ansåg att den ingående skatten avsåg samma fråga som den utgående skatten och att underlaget för skattetillägget därmed skulle minskas med ett belopp motsvarande den ingående skatten. Bolaget beviljades ersättning för kostnader med 10 000 kr.

7. I överklagande till Kammarrätten i Stockholm yrkade Skatteverket att förvaltningsrättens dom skulle ändras på så vis att Skatteverkets beslut om skattetillägg skulle fastställas. Kammarrätten biföll överklagandet. Enligt kammarrätten kunde den ingående mervärdesskatten inte anses avse samma fråga som den utgående skatten eftersom bolaget redan hade redovisat och medgetts avdrag för den ingående skatten när Skatteverket upptäckte den oredovisade utgående skatten. Kammarrätten ansåg att det inte hade kommit fram skäl att medge bolaget hel eller delvis befrielse från skattetillägget.

Yrkanden m.m.

8. DS Smith PLC yrkar att skattetillägget ska undanröjas alternativt att bolaget ska befrias helt från skattetillägget. Vidare yrkar bolaget ersättning för kostnader i kammarrätten med 175 000 kr och i Högsta förvaltningsdomstolen med 102 100 kr. Bolaget anför följande. Den ingående och den utgående mervärdesskatten avser samma fråga eftersom det rör sig om köp och försäljning av en maskin under samma redovisningsperiod. Det saknar då betydelse att avdraget för den ingående skatten gjordes innan den oredovisade utgående skatten upptäcktes. Mervärdesskatten har hela tiden funnits tillgänglig på bolagets skattekonto eftersom bolaget inte hade registrerat något mottagarkonto. Risken för skatteundandragande har därför varit minimal.

9. Skatteverket bestrider bifall till överklagandet men tillstyrker ersättning för skäliga kostnader. Skatteverket anför följande. Ingående skatt som har redovisats och som avdrag har medgetts för när den oriktiga uppgiften uppmärksammas av Skatteverket ska inte påverka underlaget för skattetillägg, även om den ingående och den utgående skatten rör samma fråga. Underlåtenheten att redovisa den utgående skatten har medfört en betydande risk för ett omfattande skattebortfall. Även om det var första gången som bolaget lämnade en deklaration i Sverige kan det inte ha förelegat någon tveksamhet vad avser skyldigheten att redovisa både den ingående och den utgående mervärdesskatten. Det som bolaget har anfört utgör inte tillräckliga skäl för att befrielse från skattetillägget ska medges.

Skälen för avgörandet

Frågorna i målet

10. Huvudfrågan i målet är om underlag för skattetillägg ska beräknas med beaktande av ingående mervärdesskatt när den skattskyldige i sin skattedeklaration har redovisat ingående skatt och medgetts avdrag för denna innan det upptäcktes att den utgående mervärdesskatten inte hade redovisats. I målet aktualiseras även frågan om det finns skäl för befrielse från skattetillägget.

Rättslig reglering m.m.

11. Av 49 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) framgår att när det underlag som skattetillägg ska beräknas på bestäms, ska hänsyn bara tas till förhållanden som rör den fråga som ligger till grund för skattetillägget.

12. Enligt 51 kap. 1 § första stycket ska hel eller delvis befrielse från ett skattetillägg medges om det är oskäligt att ta ut det med fullt belopp. Av andra stycket framgår att det vid bedömningen särskilt ska beaktas bl.a. om skattetillägget inte står i rimlig proportion till den felaktighet eller passivitet som har lett till skattetillägget.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Underlag för beräkning av skattetillägg

13. Regleringen av skattetillägg och hur underlaget för skattetillägg ska beräknas har varit föremål för översyn och ändringar vid ett flertal tillfällen. Sedan 1992 gäller dock att när underlaget för skattetillägget ska bestämmas ska hänsyn bara tas till invändningar som rör den fråga som ligger till grund för skattetillägget (prop. 1991/92:43 s. 70 ff.). I nuvarande reglering har uttrycket "förhållanden" ersatt det tidigare använda uttrycket "invändning". Det finns inte något i förarbetena som ger uttryck för att avsikten med den ändrade lydelsen var att utvidga eller ändra tillämpningsområdet (prop. 2010/11:165 s. 951, jfr även s. 1814).

14. Vid bestämmelsernas tillkomst uttalades i förarbetena att det är den oriktiga uppgiften och dess effekt på skatteuttaget som ska vara styrande i fråga om skattetillägg ska tas ut eller inte. Att den skattskyldige även har gjort andra fel till sin nackdel, vad gäller frågor som inte har något direkt samband med den oriktiga uppgiften, bör inte påverka underlaget för skattetillägget (prop. 1991/92:43 s. 73). Även av senare uttalanden i förarbeten framgår att det är tillåtet att kvitta oredovisade utgiftsposter mot ute-lämnande inkomstposter endast under förutsättning att de är hänförliga till en och samma fråga (prop. 2002/03:106 s. 159).

15. Av det anförda följer enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening att en förutsättning för att en invändning ska kunna påverka beräkningen av underlaget för skattetillägg är att den inte redan har beaktats vid beskattningen. Ett annat synsätt skulle leda till en betydande risk för missbruk (jfr prop. 1991/92:43 s. 72).

16. Eftersom bolaget hade redovisat den ingående mervärdesskatten för inköpet av maskinen och tillgodoräknats skatten när det upptäcktes att den utgående skatten inte hade redovisats, kan den ingående skatten inte beaktas vid bestämmandet av underlaget för skattetillägg. Detta gäller oavsett om den ingående och utgående skatten avser samma fråga. Underlaget för skattetillägg utgörs därmed av den oredovisade utgående mervärdesskatten.

Befrielse från skattetillägg

17. Högsta förvaltningsdomstolen har då att ta ställning till om det finns förutsättningar för att helt eller delvis befria bolaget från skattetillägget. Den grund för befrielse som kan komma i fråga är att skattetillägget inte står i rimlig proportion till den felaktighet som bolaget har gjort sig skyldigt till och att det därför är oskäligt att ta ut det med fullt belopp.

18. Prövningen av om det finns skäl för befrielse ska vara nyanserad och inte alltför restriktiv (prop. 2002/03:106 s. 87 och 137). Vid bedömningen av om ett skattetillägg kan anses stå i rimlig proportion till en viss felaktighet ska hänsyn tas till såväl arten av den lämnade uppgiften som den skattskyldiges agerande (a. prop. s. 242). Den omständigheten att ett fel har gjorts oavsiktligt utgör i sig inte grund för befrielse men är en faktor som kan tillmätas betydelse vid proportionalitetsbedömningen (RÅ 2007 ref. 65).

19. Utöver den oredovisade utgående skatten har bolaget, såvitt framgår, inte haft några andra skatter eller avgifter att betala i Sverige. Bolaget har inte kopplat något bankkonto till skattekontot och beloppet har stått kvar orört. Bolaget har vidare i samband med sin ansökan om registrering till mervärdesskatt tydligt redovisat de transaktioner som det hade för avsikt att utföra och som också var de som utfördes.

20. Högsta förvaltningsdomstolen finner att det med hänsyn till bolagets agerande är oskäligt att ta ut skattetillägget med fullt belopp. Bolaget bör därför medges delvis befrielse från skattetillägget. Högsta förvaltningsdomstolen anser att skattetillägget ska sättas ned till hälften.

Ersättning för kostnader

21. Bolaget har fått delvis bifall till sitt yrkande och målet avser en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen. Det finns därför förutsättningar för att bevilja bolaget ersättning för kostnader som det skäligen har behövt för att ta till vara sin rätt.

22. Bolaget har begärt ersättning för kostnader i kammarrätten med 175 000 kr och i Högsta förvaltningsdomstolen med 102 100 kr. Av det ingivna underlaget framgår att kostnaderna i kammarrätten avser arvode för 46 timmars arbete och att kostnaderna i Högsta förvaltningsdomstolen avser 27 timmars arbete.

23. Av underlaget framgår även att det nedlagda arbetet har avsett bl.a. utredning av den mervärdesskatterättsliga fråga som ligger till grund för påförandet av skattetillägget och av skattetilläggsfrågan, upprättande av inlagor, avstämning med bolaget, genomgång av material från föregående domstolsinstans samt översättning mellan svenska och engelska. Däremot framgår det inte hur lång tid som har lagts ned på respektive arbetsåtgärd, vem som har utfört respektive åtgärd eller vilken timkostnaden är.

24. Kostnadsunderlaget är således bristfälligt och en sammantagen skälighetsbedömning måste därför göras (HFD 2019 ref. 16). Vid denna bedömning finner Högsta förvaltningsdomstolen att bolaget bör medges ersättning med sammanlagt 100 000 kr för kostnaderna i kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen bifaller överklagandet delvis och sätter ned skattetillägget till hälften.

Högsta förvaltningsdomstolen beviljar DS Smith PLC ersättning för kostnader i kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen med 100 000 kr.

I avgörandet deltog justitieråden Ståhl, Bull, von Essen, Anderson (skiljaktig) och Jönsson. Föredragande var justitiesekreteraren Ann Linders.

Justitierådet Anderson var skiljaktig och ansåg att skattetillägget skulle sättas ned till en tiondel av det av Skatteverket påförda och att bolaget skulle beviljas ersättning för kostnader med 200 000 kr samt att domskälen från och med punkt 19 skulle ha följande lydelse.

19. Vid proportionalitetsbedömningen ska vidare unionsrätten beaktas. EU-domstolen har nämligen slagit fast att även om medlemsstaterna har befogenhet att välja de sanktioner som de finner lämpliga för underlåtenhet att iaktta villkor som föreskrivs i ett regelverk som införts genom unionslagstiftningen, så är de vid utövandet av denna befogenhet skyldiga att iaktta unionsrätten och dess allmänna rättsprinciper, följaktligen också proportionalitetsprincipen (se Farkas, C-564/15, EU:C:2017:302, punkt 59 och där anmärkta rättsfall).

20. Omständigheterna i Farkas var i korthet följande. I samband med en elektronisk auktion som anordnades av en ungersk skattemyndighet köpte T. Farkas en flyttbar hangar från ett bolag med begränsat ansvar, som hade en skatteskuld. Säljaren utfärdade en faktura med angivande av mervärdesskatten i enlighet med reglerna för det ordinarie skattesystemet. T. Farkas betalade det pris som bestämts vid auktionen och den mervärdesskatt som säljaren hade angivit. Säljaren betalade in den skatten till skattemyndigheten.

21. T. Farkas gjorde ett avdrag för den mervärdesskatt som hade angetts på fakturan. Skattemyndigheten konstaterade efter kontroll att reglerna om förfarandet för omvänd skattskyldighet, enligt vilka T. Farkas i egenskap av köpare skulle ha betalat mervärdesskatten direkt till statskassan, inte hade följts. Myndigheten avslog T. Farkas begäran om återbetalning av den mervärdesskatt som han hade betalat till säljaren, konstaterade att han hade en skatteskuld och ålade honom att betala ett skattetillägg som motsvarade 50 procent av skatteskulden.

22. EU-domstolen fann att proportionalitetsprincipen ska tolkas så, att den utgör hinder för att den nationella skattemyndigheten, i en sådan situation som i det nationella målet, påför en beskattningsbar person, som har köpt en vara vars leverans omfattas av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet, ett skattetillägg om 50 procent av den mervärdesskatt som vederbörande är skyldig att betala in till skattemyndigheten när myndigheten inte har förlorat några skatteintäkter och det inte finns något som tyder på skatteundandragande (Farkas, punkt 67).

23. Mot bakgrund av det ovan anförda, inte minst dels de i punkt 18 ovan återgivna vägledande uttalandena om principerna för prövningen av frågan om befrielse från skattetillägget, nämligen att den ska vara nyanserad och inte alltför restriktiv, dels EU-domstolens tolkning av proportionalitetsprincipen i Farkas, gör Högsta förvaltningsdomstolen följande bedömning i frågan om det finns förutsättningar för att helt eller delvis befria DS Smith från skattetillägget.

24. Utöver den oredovisade utgående skatten har bolaget, såvitt framgår, inte haft några andra skatter eller avgifter att betala i Sverige. Bolaget har inte kopplat något bankkonto till skattekontot och beloppet har stått kvar orört tills Skatteverket genom omprövningsbeslut påförde bolaget ett motsvarande belopp som utgående skatt efter att bolaget på myndighetens förfrågan uppgett att det av misstag inte hade redovisat utgående skatt. Skatteverket har alltså inte förlorat några skatteintäkter.

25. Det förhållandet att Skatteverket inte förlorat några skatteintäkter är i sig inte skäl för befrielse från skattetillägget. Såväl av principen att bedömningen ska vara nyanserad som av EU-domstolens tolkning av proportionalitetsprincipen i Farkas, följer emellertid att även om en omständighet sedd för sig inte kan föranleda befrielse från skattetillägget så kan en sådan omständighet betraktad i sitt sammanhang, dvs. i skenet av de andra omständigheter som kommit fram, ha betydelse vid bedömningen av om ett skattetillägg är proportionellt.

26. Bolaget har i samband med sin ansökan om registrering till mervärdesskatt tydligt redovisat de transaktioner som det hade för avsikt att utföra och som också var de som utfördes. Det finns alltså inte någonting som tyder på att bolaget agerat i skatteundandragande syfte. Den ingående och detaljerade redogörelse för aktuella transaktioner som bolaget lämnade i anslutning till registreringen tyder snarare på att bolaget ansträngt sig för att redovisningen till mervärdesskatt skulle bli korrekt. Redan med hänsyn till bolagets agerande finner Högsta förvaltnings-domstolen att det är oskäligt att påföra skattetillägg med fullt belopp.

27. Med hänsyn till bolagets agerande finner Högsta förvaltningsdomstolen att även det förhållandet att Skatteverket inte förlorat några skatteintäkter ska beaktas vid proportionalitetsbedömningen. Dessa förhållanden bör i detta fall vid denna bedömning föranleda en kraftig reducering av skattetillägget. Högsta förvaltningsdomstolen anser att skattetillägget ska sättas ned till en tiondel av det av Skatteverket påförda.

Ersättning för kostnader

28. Bolaget har fått delvis bifall till sitt yrkande och målet avser en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen. Det finns därför förutsättningar för att bevilja bolaget ersättning för kostnader som det skäligen har behövt för att ta till vara sin rätt.

29. Bolaget har begärt ersättning för kostnader i kammarrätten med 175 000 kr och i Högsta förvaltningsdomstolen med 102 100 kr. Av det ingivna underlaget framgår att kostnaderna i kammarrätten avser arvode för 46 timmars arbete och att kostnaderna i Högsta förvaltningsdomstolen avser 27 timmars arbete.

30. Av underlaget framgår även att det nedlagda arbetet har avsett bl.a. utredning av den mervärdesskatterättsliga fråga som ligger till grund för påförandet av skattetillägget och av skattetilläggsfrågan, upprättande av inlagor, avstämning med bolaget, genomgång av material från föregående domstolsinstans samt översättning mellan svenska och engelska. Däremot framgår det inte hur lång tid som har lagts ned på respektive arbetsåtgärd, vem som har utfört respektive åtgärd eller vilken timkostnaden är.

31. Kostnadsunderlaget är således bristfälligt och en sammantagen skälighetsbedömning måste därför göras (HFD 2019 ref. 16). Vid denna bedömning finner Högsta förvaltningsdomstolen att bolaget bör medges ersättning med sammanlagt 200 000 kr för kostnaderna i kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen.

____________________________

Förvaltningsrätten i Stockholm (2017-12-05, ordförande Lagercrantz):

Oriktig uppgift

[text här utelämnad]

Bolaget har lämnat en oriktig uppgift genom att inte redovisa den utgående mervärdesskatten i deklarationen för april 2015. Förvaltningsrätten anser inte att de uppgifter som bolaget lämnat i samband med ansökan om registrering för mervärdesskatt kan anses utgöra en komplettering till deklarationen.

Om det uppkommit en s.k. utredningsskyldighet anses inte en oriktig uppgift ha lämnats. Enligt praxis uppkommer en utredningsskyldighet om det finns uppgifter som så tydligt indikerar att något är fel att det får anses närmast uteslutet att Skatteverket utan vidare utredning skulle ha accepterat deklarationen.

Frågan om den särskilda utredningsskyldigheten uppkommer eller inte ska bedömas med utgångspunkt enbart från de uppgifter som den skattskyldige har lämnat i deklarationen, i bilagor till denna eller i handlingar som den skattskyldige hänvisar till i deklarationen. I det här fallet har det inte funnits något som skulle ha kunnat initiera en särskild utredningsskyldighet för Skatteverket.

Förvaltningsrätten delar Skatteverkets uppfattning att den omständigheten att bolaget yrkat avdrag för ingående skatt utan att redovisa en omsättning i sig inte är sådan att det varit uppenbart att de lämnade uppgifterna varit bristfälliga och att det varit tveksamt om de var riktiga.

Slutligen medför inte den omständigheten att bolaget lämnat uppgifter i samband med ansökan om registrering att Skatteverket sådan information att ett korrekt beslut hade kunnat fattas.

Underlag för skattetillägget

[text här utelämnad]

När underlaget för skattetillägg beräknas ska hänsyn bara tas till förhållanden som gäller samma sakfråga som den fråga som föranlett skattetillägget. Sakfrågan är alltid knuten till den period och det skatteslag som det överklagade beslutet avser.

I sin rättsliga vägledning (2016.2/340200.html) ger Skatteverket bl.a. följande exempel på kostnader eller ingående mervärdesskatt kopplade till oredovisad inkomst eller utgående mervärdesskatt.

"Även när ett företag lämnat en oriktig uppgift genom att inte redovisa någon utgående mervärdesskatt för en varuförsäljning, får kvittning ske mot den ingående mervärdesskatten för samma vara, om den köpts in under samma redovisningsperiod. Det finns då ett så nära samband mellan den utgående om ingående mervärdesskatten att de får anses avse samma sakfråga. Skattetillägget på grund av den oredovisade försäljningen ska därför beräknas på skillnaden mellan den utgående och ingående mervärdesskatten på varan."

När underlaget för skattetillägg beräknas beaktas s.k. oäkta kvittningsinvändningar. En oäkta kvittningsinvändning är en invändning som rör samma fråga som den fråga som utgjort grunden för skattetillägget. För att ett kvittningsyrkande ska anses avse samma fråga krävs också att sakomständigheterna är hänförliga till samma taxerings- och redovisnings-period. Dessutom krävs att det är samma händelseförlopp eller sak-omständigheter som gett upphov både till frågan som föranleder skattetillägget och kvittningsinvändningen. Sammanfattningsvis förutsätts att det föreligger ett så starkt samband mellan ut- och ingående mervärdesskatt att de bakomliggande förhållandena kan anses hänförliga till samma händelseförlopp (jfr prop.2002/03:106 s. 159 f.).

Förvaltningsrätten anser att bolagets kvittningsinvändning uppfyller de krav som kan ställas för att man ska bedöma den som en s.k. oäkta kvittningsinvändning. Skattetillägget ska således beräknas på ett underlag som utgör skillnaden mellan utgående och ingående mervärdesskatt för den aktuella redovisningsperioden. Det som Skatteverket invänt kan inte föranleda någon annan bedömning.

Vid ovan angiven utgång saknas det anledning av pröva bolagets yrkande om helt eller delvis befrielse från skattetillägget.

Ersättningsfrågan

Bolaget har begärt ersättning med totalt 108 000 kr exklusive mervärdesskatt (81 timmar á 1 342 kr). Bolaget framhåller särskilt att ett betydande skattetillägg har påförts och att man behövt biträde av skatteprocessrättslig expertis för att kunna försvara sig mot de anklagelser som utgjort grund för påförande av skattetillägget. Såväl sak- som rättsfrågorna är av komplicerad natur och har krävt relativt omfattande utredning och analys.

För det fall förvaltningsrätten skulle finna att ersättning för ombudskostnader ska medges anser Skatteverket att yrkat belopp är för högt. Kostnaderna har vidare inte styrkts med någon faktura. Slutligen anser verket att nedlagda timmar som angivits förefaller orimligt många.

Bolaget har vunnit bifall till sin talan och är därför berättigat till ersättning för kostnader som skäligen har behövts för att bolaget ska kunna ta till vara sin rätt. Förvaltningsrätten instämmer i de invändningar som Skatteverket har riktat mot ersättningsanspråken och medger bolaget ersättning med skäliga 10 000 kr.

- Förvaltningsrätten bifaller DS Smith PLC:s andrahandsyrkande. Det innebär att skattetillägget ska beräknas på ett underlag som utgör skillnaden mellan utgående och ingående mervärdesskatt för redovisnings-perioden april 2015. DS Smith PLC medges ersättning för kostnader med 10 000 kr.

Kammarrätten i Stockholm (2018-11-28, Schömer, Berendt och Roslund):

Skattetillägg

Kammarrätten instämmer i underinstansernas bedömning att bolaget har lämnat en oriktig uppgift genom att inte redovisa utgående mervärdesskatt för den aktuella perioden. Det finns därför grund för att påföra bolaget skattetillägg. Frågan är då hur underlaget för skattetillägget ska beräknas.

Av 49 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) framgår att när det underlag som skattetillägg ska beräknas på bestäms, ska hänsyn bara tas till förhållanden som rör den fråga som ligger till grund för skattetillägget.

Bestämmelsen medför att det vid bestämmande av underlaget för skattetillägg är tillåtet att kvitta oredovisade utgiftsposter mot utelämnade inkomstposter endast under förutsättning att de är hänförliga till en och samma "fråga" (jfr prop. 2002/03:106 s. 159).

Det har i målet kommit fram att bolaget redan hade redovisat och medgetts avdrag för den aktuella ingående mervärdesskatten när Skatteverket upptäckte den oredovisade utgående mervärdesskatten. Kammarrätten anser därför att bolagets kvittningsinvändning inte kan anses röra den fråga som ligger till grund för skattetillägget. Det innebär att skattetillägget ska beräknas utan hänsyn till kvittningsinvändningen, dvs. med 20 procent på underlaget om 12 809 096 kr. Det har inte kommit fram skäl att medge bolaget hel eller delvis befrielse från skattetillägget. Skatteverkets överklagande ska därför bifallas.

Ersättning för kostnader

Kammarrätten har bifallit Skatteverkets överklagande. Målet avser inte en fråga av betydelse för rättstillämpningen och det finns inte heller synnerliga skäl att bevilja ersättning för kostnader. Bolagets ansökan om ersättning för kostnader i kammarrätten ska därför avslås.

- Kammarrätten bifaller överklagandet, upphäver förvaltningsrättens dom i den del som avser skattetillägg och fastställer Skatteverkets beslut om skattetillägg. Kammarrätten avslår ansökan om ersättning för kostnader i kammarrätten.   

Sökord: Skattetillägg; Mervärdesskatt; Kvittning; Proportionalitetsprincipen

Litteratur: