Förmånsbeskattning?
Hej!
Arbetar inom barn och ungdomsförv. i kommun i södra småland. Vi har ett avtal med microsoft ang leasing av officelicenser inom förvaltingens verksamhet. I avtalet ingår att till varje licens i verksamheten, rätten för ped. personal att till en kostnad av 130:- installera office-sviten hemma.
Kommunens personalchef hävdar att om detta sker så måste officepaketet förmånsbskattas, med tillhörande kostnad för arbetsgivaravgifter. Är det så eller kan man se på det på ngt annat sätt?
MVH
Peter Lantz
- Logga in eller bli medlem för att skriva Dina kommentarer.
Kan man hävda att tillgången till Officepaketet i ditt fall behövs för tjänsten kan den klassificeras som ett arbetsredskap. Då blir det ingen förmånsbeskattning.
Utdrag från Skatteverkets handledning sid 229 (finns på hemsidan under rättsinformation):
17.2.6 Varor och tjänster av begränsat värde
Om en vara eller en tjänst, som en anställd får låna av arbetsgivaren
är av väsentlig betydelse för att denne ska kunna utföra
sina arbetsuppgifter, ska förmånen av varan eller tjänsten inte
tas upp som intäkt, om förmånen är av begränsat värde för den
anställde och inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i
anställningen (11 kap. 8 § IL).
Bestämmelsen har en generell utformning som gäller alla typer
av varor och tjänster som arbetsgivaren tillhandahåller den
anställde och som helt eller delvis har karaktär av arbetsredskap.
Frågan om skattefrihet ska bedömas med hänsyn till
de särskilda förhållanden som föreligger i det enskilda fallet
(SkU 1994/95:25 s. 18).
En av förutsättningarna för skattefrihet är att varan eller
tjänsten är av väsentlig betydelse för utförandet av den anställdes
arbetsuppgifter. Enligt förarbetena (prop. 1994/95:182
s. 44) till lagstiftningen bör det krävas att betydelsen är påtaglig
utan att varan och tjänsten behöver vara direkt nödvändig
för arbetets utförande. Av lagtexten framgår att det ska vara
fråga om arbetsuppgifter som den anställde utför, inte vad han
i en obestämd framtid kan tänkas komma att utföra.
Skattefriheten bör vidare begränsas till fall där arbetsgivaren
direkt betalar den aktuella utrustningen eller tjänsten, eftersom
arbetsgivaren redan vid denna tidpunkt bör ha klart för sig om
den utrustning eller tjänst som svarar mot kostnaden har
”väsentlig betydelse” för den anställdes arbetsuppgifter och
därför i skatte- och avgiftshänseende inte ska behandlas som
kontant lön (nämnd prop. s. 40). Bestämmelsen kan alltså inte
tillämpas om arbetsgivaren utger en kostnadsersättning till den
anställde. Det sagda torde vidare innebära att regeln inte är
tillämplig om arbetsgivaren hyr ut utrustningen till den
anställde eller låter äganderätten övergå till den anställde.
För skattefrihet krävs vidare att den förmån som den skattskyldige
får av varan eller tjänsten är av begränsat värde. Någon
absolut beloppsgräns för vad som är begränsat värde kan inte
anges. Flera faktorer bör vägas in vid bedömningen som t.ex.
förmånens faktiska värde och om den innebär en faktisk
inbesparing i en anställds normala privata levnadskostnader
(nämnd prop. s. 44).