Skattenyheter

Publicerad 04 november 2024

Regeringen har i dag beslutat om tilläggsdirektiv till utredningen som ser över skatteincitamenten för juridiska personers gåvor till ideell verksamhet. Utredaren ska nu även se över om avdrag eller annan skattelättnad för sponsring ska införas.

Sponsring brukar betyda att ett företag bidrar ekonomiskt till verksamhet av idrottslig, kulturell eller annan allmännyttig karaktär. Sponsring är en viktig finansieringskälla för stora delar av det civila samhället, däribland idrottsrörelsen, och är därmed viktig för samhällsnyttan som föreningslivet bidrar med. För företag kan sponsring vara ett sätt att attrahera kunder, kapital och arbetskraft.

– Det är viktigt att skatteregler inte begränsar företag från att sponsra allmännyttig verksamhet. Det är också viktigt att skattereglerna för sponsring är förutsebara och neutrala, exempelvis ur ett jämställdhetsperspektiv. Därför har vi gett det här uppdraget till utredningen, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

I uppdraget ingår bland annat att analysera om det finns behov av särskilda bestämmelser om avdrag eller annan skattelättnad för utgifter för sponsring i inkomstskattelagen. Utredaren ska i sin analys även göra en bedömning av om det finns behov av lagändringar för att göra sponsring mer jämställd.

– För många idrottsföreningar och förbund är sponsring en väldigt viktig inkomstkälla. Sponsring bidrar till såväl bredd som elitidrott och är därmed en möjliggörare både för att till exempel fler barn ska kunna idrotta och för att elit- och landslag ska kunna nå idrottsliga framgångar. Det är en av anledningarna till att vi nu ser över skattelagstiftningen vad gäller sponsring, säger socialminister Jakob Forssmed.

– Kulturen finansieras till stor del och sedan lång tid gemensamt av staten, regionerna och kommunerna. Viss kultur kommer alltid behöva vara offentligt finansierad, men kulturen blir mer självständig om den står på flera ben. Sponsring är dock en liten och minskande del av finansieringen för kulturlivet, vilket kan bero på att skattereglerna uppfattas som otydliga. Därför är det mycket angeläget att denna fråga utreds, säger kulturminister Parisa Liljestrand.

Utredningstiden för den pågående utredningen förlängs. Uppdraget ska redovisas senast den 19 januari 2026. Ett delbetänkande som avser delarna i det ursprungliga direktivet ska dock lämnas senast den 16 december 2024.

Tilläggsdirektivet är del av en överenskommelse mellan regeringen och Sverigedemokraterna.

Presskontakt

Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Niklas Gillström
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-141 14 79
e-post till Niklas Gillström

Simon Hoff
Pressekreterare hos socialminister Jakob Forssmed
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-127 76 97
e-post till Simon Hoff

Sara E. Persson
Pressekreterare hos kulturminister Parisa Liljestrand
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-112 78 19
e-post till Sara E. Persson

Punkt Markering: Finansdepartementets pressmeddelanden Tweet

Publicerad 04 november 2024

Regeringen har i dag beslutat att det ska utredas hur ett nytt skatteincitament ska utformas inom svensk skattelagstiftning. Detta sker genom ett tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om skatteregler som gynnar forskning och utveckling – en översyn av FoU-avdraget och expertskattereglerna.

Goda förutsättningar för forskning och utveckling (FoU) är av stor betydelse för att skapa tillväxt i en globaliserad ekonomi. Innovation är en av de främsta drivkrafterna bakom ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt och sambandet mellan satsningar på FoU, ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt är väletablerat. Forskning och utveckling sker i stor utsträckning i företag. Regeringen vill stimulera företag att växa i Sverige genom att de ökar sina investeringar i FoU. Det ska också vara attraktivt för företag att placera sin FoU-verksamhet i Sverige. Därför är det viktigt att skattevillkoren som understödjer företagens möjligheter att bedriva FoU-verksamhet fortsätter att förbättras.
 
– Innovation är en av de främsta drivkrafterna bakom ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt. Därför är det väldigt viktigt att ge goda förutsättningar för företag i Sverige att satsa på forskning och utveckling. Regeringen arbetar brett för att fler företag ska starta och växa i Sverige och nu vill vi också göra det mer attraktivt för företag att satsa mer på FoU och förlägga sin FoU-verksamhet i Sverige, säger finansminister Elisabeth Svantesson.
 
Regeringen har därför beslutat att ett nytt internationellt konkurrenskraftigt skatteincitament för FoU i Sverige ska utredas. I utredarens uppdrag ingår att kartlägga förekomsten av olika typer av skatteincitament för FoU som finns i länder inom EU och OECD. Det kan bland annat handla om olika former av återbetalningsbara skattereduktioner. Utredaren ska också analysera och föreslå hur ett skatteincitament för FoU kan utformas i Sverige. Reglerna bör i första hand utformas som en möjlighet till reducerad inkomstskatt och utgå från företagens utgifter för FoU.
 
– Det behöver bli mer attraktivt för företag att placera sin FoU-verksamhet i Sverige. Det kan bidra till att Sverige även fortsatt kan vara ett framstående forsknings- och innovationsland, en ledande kunskapsnation, och stärkt konkurrenskraft för svenskt näringsliv, säger utbildningsminister Johan Pehrson.
 
Utredningstiden för den pågående utredningen förlängs. Uppdraget ska redovisas senast den 19 januari 2026. Ett delbetänkande som avser delarna i det ursprungliga direktivet ska dock lämnas senast den 15 januari 2025. 
 
Tilläggsdirektivet är del av en överenskommelse mellan regeringen och Sverigedemokraterna.

Presskontakt

Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Niklas Gillström
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-141 14 79
e-post till Niklas Gillström

Alexandra Örenmark
Pressekreterare hos utbildningsminister Johan Pehrson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-117 29 48
e-post till Alexandra Örenmark

Punkt Markering: Finansdepartementets pressmeddelanden Tweet

Målnummer: 4459-22

Avdelning:     

Avgörandedatum: 2023-10-20

Rubrik: Avdrag har medgetts för energiskatt och koldioxidskatt på bränsle som har förbrukats för framställning av elektrisk kraft som inte är skattepliktig eftersom den har förbrukats för framställning av elektrisk kraft.

Lagrum:

•  6 a kap. 1 § 7, 7 kap. 1 § och 11 kap. 2 § lagen (1994:1776) om skatt på energi

•  Artikel 14.1 a i direktiv 2003/96/EG om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet

Rättsfall:

REFERAT

Bakgrund

1. Bränsle och elektrisk kraft är som huvudregel skattepliktiga till energiskatt och koldioxidskatt. Skatt på bränsle får dras av om bränslet förbrukas för framställning av skattepliktig elektrisk kraft. Elektrisk kraft som förbrukas för att framställa elektrisk kraft är inte skattepliktig. Bestämmelserna genomför det s.k. energiskattedirektivet.

2. Stockholm Exergi AB driver ett kraftvärmeverk som framställer värme och elektrisk kraft. För produktionen används bränslen i form av bl.a. kol och olja. Bolaget använder en mindre del av den elektriska kraft som framställs i kraftvärmeverket som hjälpkraft för att bl.a. driva anläggningens pumpar, fläktar, generator och transportband.

3. För beskattningsåret 2012 medgav Skatteverket inte bolaget avdrag för skatten på det bränsle som hade förbrukats för att framställa hjälpkraft med motiveringen att hjälpkraften inte var skattepliktig eftersom den hade använts för att framställa elektrisk kraft.

4. Bolaget överklagade till Förvaltningsrätten i Falun och menade att EU-domstolen klargjort att skattebefrielse för bränsle inte får villkoras med att den elektriska kraft som framställs är skattepliktig.

5. Förvaltningsrätten ansåg att det är förenligt med energiskatte-direktivet att kräva att den elektriska kraft som framställs är skattepliktig för att avdrag ska medges för skatten på det bränsle som förbrukats vid framställningen av kraften och avslog överklagandet.

6. Kammarrätten i Sundsvall avslog bolagets överklagande dit.

Yrkanden m.m.

7. Stockholm Exergi AB yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska undanröja kammarrättens dom och sätta ner bolagets redovisade energiskatt och koldioxidskatt alternativt medge ytterligare avdrag med ett belopp om drygt

4 150 000 kr. Bolaget yrkar vidare ersättning för kostnader i Högsta förvaltningsdomstolen med 207 570 kr.

8. Skatteverket anser att överklagandet ska avslås. Om innebörden av energiskattedirektivet bedöms vara av avgörande betydelse för bolagets rätt till skattebefrielse yrkar Skatteverket att ett förhandsavgörande från EU-domstolen ska inhämtas.

Skälen för avgörandet

Frågan i målet

9. Frågan i målet är om avdrag ska medges för energiskatt och koldioxidskatt på bränsle som har förbrukats för framställning av elektrisk kraft, som inte är skattepliktig eftersom den har förbrukats för framställning av elektrisk kraft.

Rättslig reglering m.m.

10. I lagen (1994:1776) om skatt på energi finns bestämmelser om beskattning av bränsle och elektrisk kraft. Dessa genomför direktiv 2003/96/EG om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (energiskattedirektivet).

11. Av 6 a kap. 1 § 7 lagen om skatt på energi framgår att bränsle som används för förbrukning för framställning av skattepliktig elektrisk kraft helt ska befrias från energiskatt och koldioxidskatt.

12. Enligt 7 kap. 1 § första stycket 4, i den lydelse som är aktuell i målet, får den som är skattskyldig göra avdrag för skatt på bränsle som förbrukats på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap.

13. Enligt 11 kap. 2 § 5, i den lydelse som är aktuell i målet, är elektrisk kraft inte skattepliktig om den förbrukats för framställning av elektrisk kraft.

14. Motsvarande skattebefrielse föreskrivs i artikel 14.1 a i energiskattedirektivet där det anges att medlemsstaterna ska bevilja skattebefrielse för energiprodukter och elektricitet som används för att framställa elektricitet.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Frågan om ett förhandsavgörande från EU-domstolen ska hämtas in

15. Den unionsrättsliga reglering som aktualiseras har redan tolkats av EU-domstolen och domstolens praxis ger tillräcklig vägledning för att avgöra målet. Det saknas därför anledning att hämta in ett förhandsavgörande.

Frågan om avdrag för energiskatt och koldioxidskatt

16. Enligt lagen om skatt på energi är bränsle som har förbrukats för framställning av skattepliktig elektrisk kraft skattebefriat. Detta uppnås genom att avdrag får göras för skatten på sådant bränsle. Även elektrisk kraft som förbrukas för framställning av elektrisk kraft är skattebefriad. Denna skattebefrielse uppnås inte genom att avdrag får göras för skatten utan genom att sådan elektrisk kraft är undantagen från skatteplikt.

17. Underinstanserna har tolkat bestämmelsen i 6 a kap. 1 § 7 lagen om skatt på energi som att avdrag inte kan medges för skatt på bränsle som förbrukas för framställning av elektrisk kraft som inte är skattepliktig eftersom den har förbrukats för framställning av elektrisk kraft. Det framgår dock inte av bestämmelsen att rätten till avdrag för skatten på bränslet även ska bedömas utifrån hur den elektriska kraft som framställs ska förbrukas i nästa led. Bestämmelsen måste därför tolkas utifrån energiskattedirektivet och EU-domstolens praxis.

18. Motsvarande bestämmelse i energiskattedirektivet finns i artikel 14.1 a första meningen. Av bestämmelsens ordalydelse framgår inte något krav på att den elektricitet som framställs ska vara skattepliktig för att befrielse från skatt ska medges.

19. Av EU-domstolens praxis följer emellertid att integriteten i systemet med harmoniserad beskattning av energiprodukter förutsätter att endast produkter som förbrukas för skattepliktig framställning kan befrias från skatt (jfr Koppers Denmark, C-49/17, EU:C:2018:395, punkterna 30-32 och Repsol Petróleo, C-44/19, EU:C:2020:982, punkterna 38-40). Att det, vid framställning av elektrisk kraft i flera led, skulle vara en förutsättning för skattebefrielse för förbrukade produkter att beskattning sker just i det specifika led där produkten förbrukas framgår dock inte.

20. Av EU-domstolens praxis följer vidare att bestämmelserna om skattebefrielse i energiskattedirektivet ska ges en självständig tolkning, inte bara på grundval av deras lydelse utan även utifrån direktivets systematik och ändamål. Av betydelse för skattebefrielse är energiskattedirektivets syfte att bl.a. undvika snedvridning av konkurrensen och dubbelbeskattning av elektricitet (se Cristal Union, C-31/17, EU:C:2018:168, punkterna 21, 29 och 30).

21. Med underinstansernas synsätt går skattebefrielsen för bränslet förlorad på grund av att det har använts för framställning av elektrisk kraft som skattebefrias när den förbrukas för framställning av elektrisk kraft, trots att den senare framställda kraften är skattepliktig. Därmed uppstår en dubbelbeskattning eftersom både bränslet och den elektriska kraft som framställs i ett senare led beskattas. En sådan tillämpning av lagen om skatt på energi är inte förenlig med direktivets syfte.

22. Högsta förvaltningsdomstolen anser sammantaget att 6 a kap. 1 § 7 lagen om skatt på energi ska tolkas så att bolaget för beskattningsåret 2012 har rätt till avdrag för energiskatt och koldioxidskatt på bränsle som har förbrukats för att framställa elektrisk kraft, som inte är skattepliktig eftersom den har förbrukats för framställning av elektrisk kraft. Då det förbrukade bränslet använts för produktion av såväl värme som elektrisk kraft måste en fördelning göras för att beräkna avdragets storlek (jfr 6 a kap. 3 b § i den lydelse som är aktuell i målet). Denna beräkning bör ankomma på Skatteverket att göra.

Ersättning för kostnader

23. Bolaget har fått bifall till sitt överklagande. Målet avser dessutom en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen. Bolaget har därför rätt till skälig ersättning för sina ombudskostnader i Högsta förvaltningsdomstolen.

24. Bolaget har yrkat ersättning för ombudskostnader i Högsta förvaltningsdomstolen med 207 570 kr exklusive mervärdesskatt. Det yrkade beloppet avser drygt 45 timmars arbete till en genomsnittlig timkostnad av
4 592 kr.

25. Eftersom målet aktualiserar komplicerade rättsfrågor anser Högsta förvaltningsdomstolen att timkostnaden kan godtas. Mot bakgrund av omfattningen av och innehållet i skriftväxlingen kan en skälig tidsåtgång uppskattas till 30 timmar. Därvid har bl.a. beaktats att ersättningsyrkandet omfattar genomgång av kammarrättens dom, vilket inte ersätts i Högsta förvaltningsdomstolen (RÅ 2009 ref. 27 I). Bolaget ska således beviljas ersättning för processen i Högsta förvaltningsdomstolen med 137 760 kr. 

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avslår yrkandet om att förhandsavgörande ska inhämtas från EU-domstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att Stockholm Exergi AB för beskattningsåret 2012 har rätt till avdrag för energiskatt och koldioxidskatt på bränsle som har förbrukats för framställning av elektrisk kraft, som inte är skattepliktig eftersom den har förbrukats för framställning av elektrisk kraft. Det ankommer på Skatteverket att beräkna avdragets storlek.

Högsta förvaltningsdomstolen beviljar Stockholm Exergi AB ersättning för kostnader i Högsta förvaltningsdomstolen med 137 760 kr.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, Bull, Jönsson och Haggren. Föredragande var justitiesekreteraren Sofia Karlsson Wramsmyr.

______________________________

Förvaltningsrätten i Falun (2020-12-22, ordförande Karlsson Helghe):

Inhämta förhandsavgörande

[text här utelämnad]

Vad Skatteverket och bolaget har anfört medför inte att det föreligger sådana oklarheter angående tolkningen eller giltigheten av unionsrätten att det är nödvändigt att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen för att avgöra målet. Yrkandet om inhämtande av förhandsavgörande ska därför avslås.

Avdrag för skatt på energiprodukter vid framställning av skattebefriad el

[text här utelämnad]

Förvaltningsrätten konstaterar att av direktivet framgår att regleringen avser miniminivå för skatter avseende el och att artikel 14.1.a avser undantag från denna miniminivå av beskattning. Parterna är eniga om de faktiska omständigheterna i målet. Bolaget önskar avdrag för skatt på energiprodukter som används för att producera skattebefriad el (hjälpkraft) som används till drift av olika maskiner som hänförs till bolagets framställning av skattepliktig el. Någon användning av ordet skattepliktig såsom finns i 6 a kap. 1 § sjunde punkten lagen om skatt på energi på framställning av skattepliktig el finns inte uttalad i artikel 14.1.a i direktivet. De aktuella energiprodukterna används vid produktion av skattebefriad el, vilken därefter används för produktion av skattepliktig el. Det innebär att någon dubbelbeskattning inte sker och någon snedvridning av konkurrensen sker därför inte heller (jfr C-31/17, Cristal Union, punkt 28-29).

Förvaltningsrätten gör bedömningen att reglerna i lagen om skatt på energi inte strider mot reglerna i energiskattedirektivet. Att inköpt beskattad hjälpkraft erhåller avdrag för skatt påverkar inte förvaltningsrättens bedömning. Det innebär att något avdrag för skatt inte ska medges för energiprodukter vid framställning av skattebefriad el. Överklagandet ska därför avslås.

Ersättning för kostnader

[text här utelämnad]

- Förvaltningsrätten avslår yrkandet om att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.

Förvaltningsrätten avslår överklagandet.

Förvaltningsrätten bestämmer att ersättning för kostnader ska utgå med
20 000 kr exklusive mervärdesskatt.

Kammarrätten i Sundsvall (2022-04-25, Lovén, Danell Forsberg och Carlander):

Förhandsavgörande från EU-domstolen

Av artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) framgår att när det vid en nationell domstol i en medlemsstat uppkommer frågor om bland annat giltigheten och tolkningen av rättsakter som beslutats av gemenskapens institutioner får den domstolen, om den anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken, begära att EU-domstolen meddelar ett förhandsavgörande.

Kammarrätten anser inte att det finns skäl att inhämta förhands-avgörande från EU-domstolen. Skatteverkets yrkande om det ska därför avslås.

Energi- och koldioxidskatt

Den huvudsakliga frågan i målet är om det bränsle i form av olja och kol som bolaget använt vid framställningen av skattebefriad elektrisk kraft (hjälpkraft) ska befrias från energi- och koldioxidskatt.

Bolaget har gjort gällande att artikel 14.1 a i energiskattedirektivet har direkt effekt och således ska tillämpas framför 6 a kap. 1 § 7 lagen om skatt på energi.

Kammarrätten konstaterar att EU-domstolen i flera avgöranden har uttalat att syftet med energiskattedirektivet bl.a. är att främja en väl fun-gerande inre marknad för energi, i synnerhet för att undvika snedvridning av konkurrensen. För att uppnå detta syfte har energiskattedirektivet utformats för att undvika dubbelbeskattning av elektricitet (jfr bl.a. EU-domstolens domar den 7 mars 2018, Cristal Union, C-31/17, ECLI:EU:C:2018:168 och den 27 juni 2018, Turbogás, C-90/17, ECLI:EU:C:2018:498).

Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att någon dubbelbeskattning inte sker när beskattat bränsle används för att producera skattebefriad elektrisk kraft och att det därmed inte heller finns risk för snedvridning av konkurrensen. Utformningen av 6 a kap. 1 § 7 lagen om skatt på energi är därför förenlig med energiskattedirektivet. Det saknas därmed skäl att ge artikel 14.1 a i energiskattedirektivet företräde framför den svenska bestämmelsen i lagen om skatt på energi.

För att medges befrielse från energi- och koldioxidskatt enligt 6 a kap. 1 § 7 lagen om skatt på energi måste bränslet ha använts för förbrukning för framställning av skattepliktig elektrisk kraft. Någon möjlighet för bolaget att medges befrielse från energi- och koldioxidskatt på bränsle som använts vid framställningen av skattebefriad elektrisk kraft finns således inte. Bolagets överklagande ska därför avslås i denna del.

Ersättning för kostnader

[text här utelämnad]

- Kammarrätten avslår Skatteverkets yrkande om att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.

Kammarrätten avslår överklagandet.

Kammarrätten beviljar Stockholm Exergi AB ersättning för kostnader i kammarrätten med 13 000 kr, exklusive mervärdesskatt.

Sökord: Energiskatt; Elektrisk kraft; Koldioxidskatt; Bränsle

Litteratur:

 

Punkt Markering: Högsta förvaltningsdomstolens referatmål Tweet

Målnummer: 1043-22

Avdelning:     

Avgörandedatum: 2023-09-26

Rubrik: Ett moderbolag vars enda ekonomiska verksamhet består i att tillhandahålla skattepliktiga tjänster till dotterbolag har avyttrat ett av dotterbolagen. Kostnader som har uppkommit i samband med avyttringen har ansetts ha ett sådant direkt och omedelbart samband med moderbolagets samlade ekonomiska verksamhet som krävs för rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt.

Lagrum:

•  3 kap. 9 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200)

•  8 kap. 3 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200)

Rättsfall:

REFERAT

Bakgrund

1. Den som bedriver en mervärdesskattepliktig verksamhet ska redovisa utgående mervärdesskatt på skattepliktig omsättning av varor och tjänster och har rätt att dra av ingående skatt som hänför sig till förvärv av varor och tjänster som används i verksamheten.

2. För rätt till avdrag krävs att det finns ett direkt och omedelbart samband mellan ett förvärv och en eller flera utgående skattepliktiga transaktioner eller att kostnaderna för förvärvet har ett direkt och omedelbart samband med den beskattningsbara personens samlade ekonomiska verksamhet.

3. Ett moderbolags förvärv, innehav och avyttring av dotterbolag utgör i sig inte ekonomisk verksamhet i mervärdesskatterättslig mening och omfattas därför som utgångspunkt inte av tillämpningsområdet för mervärdesskatt. Om ett moderbolag deltar aktivt i dotterbolagens förvaltning och avyttrar aktier i dotterbolagen kan det dock utgöra ekonomisk verksamhet.

4. En avyttring av aktier är undantagen från skatteplikt. Ingående skatt på kostnader för förvärv som har ett direkt och omedelbart samband med en sådan avyttring är därför inte avdragsgill. För avdragsrätt i dessa fall krävs således att kostnaderna har ett direkt och omedelbart samband med den beskattningsbara personens samlade ekonomiska verksamhet.

5. AB Volvo är moderbolag i Volvokoncernen och tillhanda-håller de svenska dotterbolagen koncerngemensamma managementtjänster. Bolaget genomförde en omorganisation och avyttrade ett av sina svenska dotterbolag samt yrkade avdrag för ingående skatt på konsultkostnader som uppkom i samband med avyttringen.

6. Skatteverket nekade bolaget avdrag med motiveringen att kostnaderna fick anses ha ett direkt och omedelbart samband med den från mervärdesskatt undantagna aktieförsäljningen.

7. Bolaget överklagade till Förvaltningsrätten i Göteborg som biföll överklagandet och beslutade att bolaget hade rätt till avdrag med yrkat belopp. Enligt förvaltningsrätten hade bolaget obestritt uppgett att syftet med aktieförsäljningen var att renodla koncernens verksamhet och att tillföra kapital till koncernen. Domstolen fann därför att konsultkostnaderna fick anses ha samband med bolagets samlade ekonomiska verksamhet som aktivt holdingbolag.

8. Skatteverket överklagade till Kammarrätten i Göteborg som biföll överklagandet och fastställde myndighetens beslut. Kammarrätten ansåg att bolaget inte hade gjort sannolikt att försäljningen av dotterbolaget hade gagnat bolagets fortsatta ekonomiska verksamhet − dvs. att tillhandahålla dotterbolagen koncerngemensamma tjänster − varför bolaget inte heller hade gjort sannolikt att det fanns ett direkt och omedelbart samband mellan förvärvet av konsulttjänster och de tjänster som bolaget tillhandahöll dotterbolagen.

Yrkanden m.m.

9. AB Volvo yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen, med ändring av kammarrättens dom, ska fastställa förvaltningsrättens dom. Vidare yrkar bolaget ersättning för kostnader i förvaltningsrätten med 18 750 kr, i kammarrätten med 27 500 kr och i Högsta förvaltningsdomstolen med 290 000 kr.

10. Skatteverket anser att överklagandet ska avslås. För det fall Högsta förvaltningsdomstolen skulle finna att kostnaderna vid aktieförsäljningen har ett direkt och omedelbart samband med bolagets samlade ekonomiska verksamhet anser Skatteverket att avdraget ska begränsas med hänsyn till den skattefria försäljningen av dotterbolaget och eventuell icke-ekonomisk verksamhet som bolaget bedriver i egenskap av passivt holdingbolag för dotterbolag som inte omfattas av den aktiva förvaltningen.

Skälen för avgörandet

Frågan i målen

11. Frågan i målen är om rätt till avdrag föreligger för ingående mervärdesskatt avseende kostnader som har uppkommit i samband med ett moderbolags avyttring av ett dotterbolag, när den enda ekonomiska verksamhet som moderbolaget bedriver är att tillhandahålla skattepliktiga tjänster till dotterbolag.

Rättslig reglering m.m.

12. Den 1 juli 2023 trädde en ny mervärdesskattelag (2023:200) i kraft. Av övergångsbestämmelserna till den lagen följer dock att det är den tidigare mervärdesskattelagen (1994:200) som är tillämplig på förhållandena i målen. I det följande redogörs för bestämmelserna i 1994 års lag. Motsvarande bestämmelser finns i den nya lagen.

13. Den som bedriver en verksamhet som medför skatt-skyldighet får enligt 8 kap. 3 § första stycket göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv i verksamheten. Denna bestämmelse har sin motsvarighet i artikel 168 a i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG).

14. Från skatteplikt undantas enligt 3 kap. 9 § första stycket omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Med värdepappershandel förstås enligt tredje stycket 1 bl.a. omsättning av aktier. Bestämmelsen har sin motsvarighet i artikel 135.1 f i direktivet.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Avdrag för ingående skatt på konsultkostnader

15.Inledningsvis kan konstateras att det är ostridigt att bolaget bedriver ekonomisk verksamhet genom att tillhandahålla tjänster mot ersättning till sina svenska dotterbolag. Avyttringen av dotterbolaget får anses omfattas av tillämpningsområdet för mervärdesskatt (jfr SKF, C-29/08, EU:C:2009:655, punkterna 31-33 och 41 samt C&D Foods Acquisition, C-502/17, EU:C:2018:888, punkterna 35-38).

16. Eftersom en avyttring av aktier är undantagen från skatteplikt kan avdrag för den ingående skatten på konsultkostnaderna inte medges om kostnaderna anses ha ett direkt och omedelbart samband med avyttringen av andelarna i dotterbolaget. En förutsättning för avdragsrätt är därför att kostnaderna i stället anses ha ett direkt och omedelbart samband med bolagets samlade ekonomiska verksamhet. Vid bedömningen av om så är fallet måste bl.a. avgöras om kostnaderna ingår i priset på de utgående beskattade transaktionerna snarare än i priset på de aktier som avyttras (SKF, punkterna 60, 71 och 73 samt HFD 2017 ref. 20).

17. Högsta förvaltningsdomstolen har i tidigare rättsfall behandlat frågan om avdrag ska medges för ingående skatt på konsultkostnader som uppkommit vid avyttring av dotterbolag. I RÅ 2010 ref. 56 gjorde domstolen bedömningen, efter att ha inhämtat ett förhandsavgörande från EU-domstolen (det nämnda avgörandet SKF), att de konsultkostnader som prövades i målet fick anses vara hänförliga till avyttringen av aktierna och att den ingående skatten därför inte var avdragsgill. I HFD 2017 ref. 20 fann domstolen däremot att den ingående skatten på de i det fallet aktuella konsultkostnaderna var avdragsgill.

18. Högsta förvaltningsdomstolen motiverade sitt ställningstagande i 2017 års fall med hänvisning till hur EU-domstolen hade utvecklat sin praxis efter dess avgörande i SKF-målet. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att avyttringen av dotterbolagen hade syftat till att effektivisera moderbolagets verksamhet och att frigöra kapital för den kvarvarande skattepliktiga verksamheten. Mot denna bakgrund fick de aktuella konsultkostnaderna anses ha ett direkt och omedelbart samband med bolagets samlade ekonomiska verksamhet. Enligt domstolen fick det vidare förutsättas att kostnaderna för konsulttjänsterna inte kunnat övervältras på köparna av dotterbolagen utan kommit att ingå i priset på bolagets produkter. Kostnaderna utgjorde därmed allmänna omkostnader i bolagets samlade ekonomiska verksamhet och avdrag skulle därför medges för den ingående mervärdes-skatten.

19. Skatteverket anser emellertid att slutsatserna i 2017 års fall inte är överförbara på den nu aktuella situationen. Skatteverket framhåller att bolaget i rättsfallet bedrev annan ekonomisk verksamhet än att förvalta dotterbolag. Enligt myndigheten är detta en avgörande skillnad jämfört med det nu aktuella fallet, där bolaget inte bedriver någon egen rörelse vid sidan av dotterbolags-förvaltningen dit det frigjorda kapitalet från avyttringen kan hänföras.

20. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening saknas stöd i EU-domstolens praxis för att på det sätt som Skatteverket förespråkar göra skillnad i avdragshänseende beroende på vilken typ av ekonomisk verksamhet som en beskattningsbar person bedriver. Den omständigheten att bolagets ekonomiska verksamhet enbart består i att tillhandahålla skattepliktiga tjänster till sina dotterbolag utesluter således i sig inte att den ingående skatten på konsultkostnaderna kan vara avdragsgill på den grunden att kostnaderna utgör allmänna omkostnader i den ekonomiska verksamheten.

21. Bolaget har uppgett att syftet med omstruktureringen och avyttringen av dotterbolaget var att effektivisera och öka avsättningen inom den kvarvarande verksamheten samt att åstadkomma ett kapitaltillskott till koncernen. Bolaget har även uppgett att vinsten från försäljningen har tillförts bolagets huvudkontorsfunktion. Någon anledning att ifrågasätta dessa uppgifter har inte kommit fram. Det är vidare ostridigt att konsultkostnaderna, på grund av den försäljningsmetod som har använts, inte har kunnat övervältras på köparna av aktierna. Kostnaderna får därför antas ha ingått i priset på de tjänster som bolaget har tillhandahållit sina dotterbolag.

22. Mot denna bakgrund finner Högsta förvaltningsdomstolen att de i målet aktuella kostnaderna får anses ha ett sådant direkt och omedelbart samband med bolagets samlade ekonomiska verksamhet som krävs för att rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt ska kunna föreligga.

Avdragets storlek

23. Skatteverket anser att avdrag i vart fall inte ska medges för all ingående skatt på konsultkostnaderna. Enligt Skatteverket ska avdraget begränsas på så sätt att det proportioneras med hänsyn till den skattefria försäljningen av dotterbolaget och eventuell icke-ekonomisk verksamhet som bolaget bedriver i egenskap av passivt holdingbolag för dotterbolag som inte omfattas av den aktiva förvaltningen.

24. Kammarrätten har inte haft anledning att ta ställning till om avdraget ska proportioneras på det sätt som Skatteverket hävdar. Denna fråga bör inte prövas av Högsta förvaltningsdomstolen som första instans. Målen ska därför visas åter till kammarrätten för fortsatt prövning.

Ersättning för kostnader

25. Bolaget har fått bifall till sitt överklagande och målen avser en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen. Bolaget har därför rätt till ersättning för kostnader som det skäligen har behövt för att ta till vara sin rätt.

26. Den begärda ersättningen för kostnader i underinstanserna är skälig och ska därmed beviljas. När det gäller ersättning för kostnader i Högsta förvaltningsdomstolen gör domstolen följande bedömning.

27. Ersättningsyrkandet uppgår till 290 000 kr för 64 timmars arbete. Arbetet har utförts av två biträden vars timkostnader uppgår till 4 700 respektive 4 200 kr. Mot bakgrund av målens karaktär och svårighetsgrad samt biträdenas kvalifikationer får timkostnaderna bedömas som skäliga i sig. När det gäller skäligheten i den upp¬givna tidsåtgången kan konstateras att bolagets inlagor innehåller en del upprepningar av vad som har anförts i underinstanserna och har i dessa delar inte fört processen framåt. Även i övrigt framstår antalet nedlagda timmar som väl tilltaget. Vid en sammantagen skälighetsbedömning finner Högsta förvaltningsdomstolen att ersättning bör beviljas med 200 000 kr för kostnaderna här.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen upphäver underinstansernas av-göranden och förklarar att de konsultkostnader som har uppkommit i samband med avyttring av andelar i ett dotterbolag har ett sådant direkt och omedelbart samband med AB Volvos samlade ekonomiska verksamhet som krävs för att rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt ska kunna föreligga.

Högsta förvaltningsdomstolen visar målen åter till kammarrätten för prövning av avdragets storlek i enlighet med vad som anges i punkterna 23 och 24.

Högsta förvaltningsdomstolen beviljar AB Volvo ersättning för kostnader med 18 750 kr i förvaltningsrätten, 27 500 kr i kammarrätten och 200 000 kr i Högsta förvaltningsdomstolen.

I avgörandet deltog justitieråden Jäderblom, Ståhl, Classon, Askersjö och Anderson. Föredragande var justitiesekreteraren Lena Åberg.

_____________________________

Förvaltningsrätten i Göteborg (2019-09-09, ordförande Karlsson):

Utgångspunkter för prövningen

Bolaget är moderbolag i Volvokoncernen och är ett så kallat aktivt holdingbolag. Bolaget uppger att syftet med försäljningarna av aktier i dotterbolagen varit att renodla koncernens verksamhet och att tillföra kapital till koncernen. Skatteverket har inte ifrågasatt riktigheten i bolagets uppgifter och skäl saknas att utgå från något annat än att de är riktiga.

Kostnaderna har samband med bolaget samlade ekonomiska verksamhet

Bolaget bedriver alltså ekonomisk verksamhet som aktivt holdingbolag och kan därför ha rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärv eller import i verksamheten (8 kap. 3 § mervärdesskattelagen och rättspraxis från EU-domstolen, t.ex. C-16/00 Cibo, punkten 22).

Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2017 ref. 20 medgett ett moderbolag avdrag för ingående mervärdesskatt avseende konsultkostnader som moderbolaget haft i anslutning till avyttring av aktier i dotter-bolag under en omstrukturering av verksamheten. Avdraget medgavs eftersom kostnaderna ansågs ha ett direkt och omedelbart samband med moderbolagets samlade ekonomiska verksamhet.

Avgörandet från Högsta förvaltningsdomstolen har stora likheter med ifrågavarande mål och talar starkt för att även bolagets kostnader ska anses ha ett direkt och omedelbart samband med dess samlade ekonomiska verksamhet. En skillnad mellan ifrågavarande mål och målet från Högsta förvaltningsdomstolen är att i målet från Högsta förvaltningsdomstolen bedrev det säljande bolaget egen ekonomisk verksamhet, utöver att vara aktivt holdingbolag. Frågan är om detta ska påverka bedömningen.

Neutralitetsprincipen inom EU:s mervärdesskattesystem bygger på tanken att skatten ska påverka de skattskyldigas val så lite som möjligt (se t.ex. EU-domstolens avgörande C-16/00 Cibo punkten 27). Slutsatsen av Högsta förvaltningsdomstolens uttalande i mål HFD 2017 ref. 20 bör därför vara att ett aktivt holdingbolag har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt på konsultkostnader i samband med försäljning av aktier i dotterbolag, om aktieförsäljningen är ett led i att strukturera om koncernen och intäkterna från försäljningen används i koncernens kvarvarande skattepliktiga verksamhet. Denna bedömning bör gälla oavsett om moderbolaget är ett rent holdingbolag eller om det dessutom bedriver annan ekonomisk verksamhet. Bolagets kostnader för konsulter i samband med försäljning av dotterbolagsaktierna får därför anses ha samband med bolagets samlade ekonomiska verksamhet som aktivt holdingbolag. Denna slutsats har stöd också i avgörandet C-502/17 C&D Foods. I det målet uttalar EU-domstolen att en försäljning av aktier kan omfattas av mervärdesskattens tillämpningsområde, bland annat om försäljningen sker för att vinsten ska användas direkt i den skattepliktiga ekonomiska verksamheten i den koncern där det säljande bolaget är moderbolag.

Kostnaderna ingår i priset på koncernens produkter

En ytterligare förutsättning för att bolaget ska ha rätt till avdrag är att konsultkostnaderna ingår i priset på koncernens produkter och inte är en kostnadskomponent i själva aktieförsäljningen (Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden RÅ 2010 ref. 56 och HFD 2017 ref. 20).

Bolaget har förklarat att priset på aktierna sattes genom ett auktionsförfarande och efter en marknadsvärdering genom en "second opinion". Vid ett sådant förfarande anser bolaget att säljarens konsultkostnader inte kan övervältras på den som köper aktierna.

I avgörandet HFD 2017 ref. 20 uttalade domstolen att det får förutsättas att kostnaderna för konsulttjänsterna inte kunnat övervältras på köparna av dotterbolagen, utan kommit att ingå i priset på bolagets produkter i den kvarvarande verksamheten. I likhet med Högsta förvaltningsdomstolens bedömning i det målet får det även i ifrågavarande mål förutsättas att bolaget inte har kunnat övervältra konsultkostnaderna på dotterbolagens köpare. Konsultkostnaderna ingår därmed i priset på de varor och tjänster som produceras i koncernens kvarvarande verksamhetsgrenar. Kostnaderna för de förvärvade konsulttjänsterna utgör således allmänna omkostnader i bolagets samlade ekonomiska verksamhet och bolaget har därför rätt till avdrag för den ingående mervärdesskatten. Överklagandet ska därför bifallas.

Ersättning för kostnader

[text här utelämnad]

- Förvaltningsrätten beslutar, med ändring av Skatteverkets beslut och med bifall till överklagandet, att AB Volvo får avdrag för ingående mervärdesskatt med 28 643 613 kr.

Förvaltningsrätten beslutar, med bifall till ansökan om ersättning för kostnader, att AB Volvo har rätt till ersättning för kostnader med 18 750 kr.

Kammarrätten i Göteborg (2021-12-17, Harmsen Hogendoorn, Dahlström och Nilsson):

Avdrag för ingående mervärdesskatt

Frågan i målen är om AB Volvo har rätt till avdrag för ingående skatt med
28 643 613 kr som hänför sig till konsultkostnader.

Såvitt framgår av insänt underlag hänför sig den ingående skatten huvudsakligen till tjänster som köpts in i samband med den omstrukturering av koncernens verksamhet som innefattat försäljning av bl.a. dotterbolaget Volvo Aero AB.

Enligt 8 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) får den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv i verksamheten. Omsättning som utgör värdepappershandel är enligt 3 kap. 9 § första stycket mervärdesskattelagen undantagen från skatteplikt. Med värdepappershandel avses enligt tredje stycket bl.a. omsättning av aktier. Ingående skatt som belöper på förvärv som är hänförlig till sådan omsättning får inte dras av.

Den svenska lagstiftningen bygger på de unionsrättsliga reglerna om mervärdesskatt. Av EU-domstolens praxis beträffande avdragsrätten framgår bl.a. att ingående skatt ska dras av om de ingående transaktionerna har ett direkt och omedelbart samband med sådana utgående transaktioner som medför avdragsrätt. Avdragsrätten förutsätter att kostnaderna för förvärven utgör en del av de kostnadskomponenter som ingår i priset för de utgående skattepliktiga transaktionerna.

Även om det inte finns ett sådant samband har en beskattningsbar person rätt till avdrag för ingående skatt när kostnaderna för förvärven är en del av personens allmänna omkostnader och således utgör del av de kostnadskomponenter som ingår i priset för de varor eller tjänster som tillhandahålls. Sådana kostnader har ett direkt och omedelbart samband med den beskattningsbara personens samlade ekonomiska verksamhet (se bl.a.
C-126/14, Sveda, p. 28 och där anmärkta rättsfall samt C-42/19, Sonaecom, p. 42).

Faller transaktionerna inom tillämpningsområdet för mervärdesskatt?

En första förutsättning för rätt till avdrag är dock att den som yrkar avdraget agerat i egenskap av beskattningsbar person vid förvärvet av de varor eller tjänster på vilka den ingående skatten belöper samt att efterföljande transaktioner skett uteslutande för den ekonomiska verksamhet som bedrivs (jfr bl.a. C-435/05, Investrand, p. 23 och 24 samt C-29/08, SKF p. 72).

Detta innebär i sin tur att de transaktioner som föranlett ingående skatt antingen ska ha ett objektivt samband med den ekonomiska verksamheten
(C-104/12, Becker, p. 24 och C-132/16, Iberdrola, p. 31) eller vara en nödvändig förlängning av den ekonomiska verksamheten (såsom diskuterades i C-77/01, EDM, p. 61 och SKF, p. 33), en bedömning som måste göras oberoende av verksamhetens syfte eller resultat (jfr 4 kap. 1 § mervärdesskattelagen och Investrand, p. 36).

Det är detta första led i bedömningen som behandlades av EU-domstolen i bl.a. SKF (p. 33) och C-502/17, C&D (p. 38 och 39) där bland annat följande uttalas. Om en person eller ett företag tillhandahåller koncerngemensamma tjänster mot ersättning till vilka transaktionerna har ett direkt och omedelbart samband, kan sagda transaktioner falla inom tillämpningsområdet för mervärdesskatt. I C&D:s fall, som tillhandahöll koncerngemensamma tjänster mot ersättning till ett dotterdotterbolag, och där nyttan av en aktieförsäljning skulle kunna gynna den ekonomiska verksamheten i den koncern vari C&D bedrev ekonomisk verksamhet (p. 37 och 38), ansåg EU-domstolen dock att syftet med den aktuella avyttringen var att använda vinsten till att betala skulder till en bank och därmed inte uteslutande hade sin grund i den av C&D bedrivna ekonomiska verksamheten. Detta trots att - enligt kammarrättens tolkning - tillskottet av medel skulle ha kunnat innebära att koncernen i sig blev mer livskraftig.

EU-domstolens synsätt medför enligt kammarrättens mening att bedömningen av om såväl ingående som utgående transaktioner faller inom tillämpningsområdet för mervärdesskatt måste styras av att transaktionerna företas uteslutande för den ekonomiska verksamheten och oberoende av syftet eller resultatet av denna verksamhet, men väl beroende av transaktionernas objektiva innehåll.

I nu föreliggande fall har inte ifrågasatts att av AB Volvo tillhandahållna koncerngemensamma tjänster (innefattande tillhandahållande av varumärke) skett mot en ersättning som utgör det faktiska motvärdet till tjänsterna och att bolaget därigenom har bedrivit en ekonomisk verksamhet i förhållande till bl.a. dotterbolagen.

Föreligger ett direkt och omedelbart samband mellan ingående skatt och utgående transaktioner för vilka den ingående skatten är avdragsgill?

Om förvärvet av konsulttjänster och efterföljande aktieöverlåtelse faller inom tillämpningsområdet för mervärdesskatt, förutsätter rätten till avdrag härutöver att den ingående skatten har ett direkt samband med en utgående transaktion för vilken den ingående skatten är avdragsgill eller, i andra hand, att den ingående skatten har ett direkt och omedelbart samband med bolagets samlade mervärdesskattepliktiga ekonomiska verksamhet (jfr Investrand, p. 23 och 24 samt C-432/15, Bastová p. 43-45).

Sammanfattningsvis förutsätter avdragsrätten för ingående skatt som erlagts vid förvärvet av varor eller tjänster att kostnaderna för dessa förvärv är en del av de kostnadskomponenter som ingår i priset för utgående transaktioner för vilka rätt till avdrag för ingående skatt föreligger.

I avgörandet HFD 2017 ref. 20 konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att det vid prövning av avdragsrätten ska bedömas om kostnaden har ett samband med den kvarvarande mervärdesskattepliktiga verksamheten. I det målet konstaterades att avyttringen av dotterbolagen syftade till att effektivisera samt frigöra kapital för den kvarvarande verksamheten, och att det därför fick förutsättas att kostnaderna för konsulttjänsterna inte kunnat övervältras på köparna av dotterbolagen utan kommit att ingå i priset på bolagets produkter. Domstolen ansåg således att de förvärvade konsulttjänsterna utgjorde allmänna omkostnader som fick anses ha ett direkt och omedelbart samband med bolagets samlade ekonomiska verksamhet. Bolaget beviljades följaktligen fullt avdrag för den ingående skatt som belöpte på samtliga ombudskostnader och andra kostnader som uppkommit i samband med aktieförsäljningarna.

Även i detta fall har gjorts gällande att kostnaderna för konsulttjänsterna inte har kunnat övervältras på köparna av dotterbolaget och därför inte utgjort del av priskomponenterna i en från skatteplikt undantagen aktieöverlåtelse. AB Volvo har i stället under utredningens gång framhållit att syftet med försäljningen av dotterbolaget varit att renodla koncernens verksamhet och anskaffa kapital för att kunna bli världsledande inom hållbara transportlösningar.

För att avdrag för ingående mervärdesskatt ska kunna medges måste AB Volvo dock också göra sannolikt att kostnaden har ett samband med bolagets samlade ekonomiska verksamhet. Till skillnad från avgörandet HFD 2017 ref. 20 bedriver bolaget ingen annan mervärdesskattepliktig verksamhet än den som består i att tillhandahålla koncerngemensamma tjänster i förhållande till dotterbolagen. Det saknar därvid betydelse för bolagets avdragsrätt om aktieförsäljningen gjorts i syfte att frigöra kapital som kan användas i andra bolag i koncernen eftersom varje bolag mervärdesskatterättsligt ska bedömas för sig. Även EU-domstolens dom i Sonaecom (p. 53, 58, 59, 64, 67 och 69) ger stöd för detta resonemang. Sonaecom var ett blandat holdingbolag som vid sidan av sin icke-ekonomiska holdingverksamhet, vilken bestod av innehav av andelar i andra bolag och inte var föremål för mervärdesskatt, även bedrev ekonomisk verksamhet. EU-domstolen lade vid bedömningen av om avdragsrätt förelåg vikt vid de förvärvade tjänsternas faktiska användning för den mervärdesskattepliktiga verksamheten.

AB Volvo har enligt kammarrättens bedömning inte gjort sannolikt att försäljningen av dotterbolaget gagnat bolagets fortsatta ekonomiska verksamhet, dvs. att tillhandahålla koncerngemensamma tjänster till dotterbolagen. Det har därför inte gjorts sannolikt att det finns något direkt och omedelbart samband mellan förvärvet av konsulttjänster och de tjänster som bolaget tillhandahåller övriga dotterbolag.

Sammanfattningsvis kan AB Volvo inte medges rätt till avdrag för ingående skatt på konsultkostnader som uppkommit i samband med försäljningen av dotterbolaget.

Ersättning för kostnader

[text här utelämnad]

- Kammarrätten bifaller Skatteverkets överklagande och fastställer Skatteverkets omprövningsbeslut samt upphäver förvaltningsrättens beslut om ersättning för kostnader.

Kammarrätten avslår AB Volvos yrkande om ersättning för kostnader ikammarrätten.

Sökord: Mervärdesskatt; Ingående skatt; Koncerngemensamma tjänster; Konsultkostnader; Avyttring av dotterbolag

Litteratur:

 

Punkt Markering: Högsta förvaltningsdomstolens referatmål Tweet