Punktmarkering

Fråga om hur en pensionslösning som ett bolag erbjuder sina anställda och som innefattar inbetalningar till en trust utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska behandlas vid inkomstbeskattningen av bolaget samt när det gäller bolagets underlag för särskild löneskatt på pensionskostnader. Förhandsbesked om inkomstskatt m.m.
Referat

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 20 februari 2026 följande dom (mål nr 4693-25).

Bakgrund

1. Ett företags utgifter för pensioner till anställda ska som huvud­regel dras av som kostnad vid inkomstbeskattningen. Sådana utgifter kan avse såväl tryggande av en utfästelse om att pension ska betalas ut i framtiden som själva pensionsutbetalningen. När det gäller utgifter för tryggande av en pensionsutfästelse finns det särskilda regler som begränsar avdragsrätten i olika avseenden.

2. Den som har utfäst en tjänstepension ska vidare betala särskild löneskatt på kostnaden för pensionsutfästelsen.

3. Atlas Copco Aktiebolag ingår i en multinationell koncern. I syfte att erbjuda pensionsförmåner för anställda som arbetar internationellt har koncernen etablerat en pensionsplan genom en trust i Isle of Man. Bolaget ansökte om förhandsbesked för att, så vitt nu är i fråga, få veta om de inbetalningar till trusten som bolaget avser att göra avseende en av sina anställda är avdragsgilla vid inkomstbeskattningen samt om inbetalningarna ska ingå i under­laget för särskild löneskatt på pensionskostnader. Av ansökan framgår följande.

4. Inbetalningarna till pensionsplanen finansieras helt av bolaget. Pensionsplanen är avgiftsbestämd, dvs. inbetalningarnas storlek är bestämd till en viss procent av den pensionsmedförande lönen. Hur stor den utfallande pensionen blir beror sedan på värdeutvecklingen av de inbetalda medlen, och den anställde kan välja hur kapitalet ska placeras. Pensionsplanen utgör en självständig förmögenhet som förvaltas av trustens förvaltare i syfte att varaktigt säkerställa pensionsrätten för de anställda. Trusten är oåterkallelig och tillgångarna i trusten ägs formellt av förvaltaren, som lämnar ett löfte om pension till berörda anställda. Utbetalningar av pensioner sker genom förvaltarens försorg. Skyldigheten att betala pension enligt pensionsplanen är begränsad till det som kan finansieras ur de tillgångar som finns inom planen. Det finns dock ett ansvar för både trustförvaltaren och bolaget att betala pensionsförmånen vid vissa händelser, t.ex. bedrägeri, uppsåtligt felaktigt handlande eller vårdslöshet.

5. Skatterättsnämnden fann att bolaget ska medges avdrag för pensionsavsättningar vid den tidpunkt då utbetalning av pensioner med anledning av pensionsplanen sker. Nämnden motiverade sitt ställningstagande på följande sätt. Utbetalningen av pension görs av trustens förvaltare och bolaget har därför inte någon utgift vid tidpunkten för utbetalningen. Bolaget har emellertid haft en utgift för pension i samband med avsättningarna till pensionsplanen. Utbetalningarna från trusten har sin grund i dessa avsättningar och avsättningarna är en del av bolagets verksamhet som är nödvändig för att förvärva och bibehålla inkomster. Utbetalningarna sker på uppdrag av bolaget med anledning av dess åtagande gentemot den anställde. Att det finns regler som hindrar att avdrag medges vid tidpunkten för avsättningen innebär inte att bolaget inte har haft en utgift i verksamheten, bara att avdrag inte kan medges vid avsätt­ningen.

6. Skatterättsnämnden fann vidare att utbetalningar enligt pensionsplanen utgör underlag för särskild löneskatt.

Yrkanden m.m.
7. Skatteverket yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska ändra förhandsbeskedet och förklara att bolaget inte ska medges avdrag vare sig vid inbetalning till trusten eller när pensionen betalas ut samt att pensionslösningen inte ska medföra att bolaget ska betala särskild löneskatt på pensionskostnader.

8. Atlas Copco Aktiebolag anser att förhandsbeskedet ska fastställas i den del som gäller avdragsrätt för inbetalning till trusten och har ingen invändning mot att förhandsbeskedet ändras i den del som gäller särskild löneskatt.

Skälen för avgörandet
Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen
9. Frågan är hur en pensionslösning som ett bolag erbjuder sina anställda och som innefattar inbetalningar till en trust utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska behandlas vid inkomstbeskattningen av bolaget samt när det gäller bolagets underlag för särskild löneskatt på pensionskostnader.

Rättslig reglering m.m.
10. I 16 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) finns bestämmelser om vad som ska dras av i inkomstslaget näringsverksamhet. Enligt huvudregeln i 1 § första stycket ska utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster dras av som kostnad.

11. När det gäller beskattningstidpunkten framgår av 14 kap. 2 § första stycket att resultatet av näringsverksamhet ska beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Enligt andra stycket ska vid beräkningen av resultatet inkomster tas upp som intäkt och utgifter dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet i lag.

12. I 28 kap. finns särskilda regler om arbetsgivares pensions­kostnader. Enligt 3 § ska arbetsgivares tryggande av utfästelse om pension till en arbetstagare dras av som kostnad i den utsträckning som anges i 5–18 §§, om utfästelsen tryggas genom överföring till pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., avsättning i balansräkning i förening med kreditförsäkring eller i förening med kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti, betalning av premie för pensionsförsäkring eller överföring till ett utländskt tjänstepensionsinstitut som enligt 39 kap. 13 c § likställs med en sådan pensionsstiftelse som avses i lagen om tryggande av pensions-utfästelse m.m.

13. Vidare gäller enligt 28 kap. 26 § första stycket att ersättning som lämnas vid övertagande av ansvaret för pensionsutfästelser ska dras av om övertagandet avser överföring av rätt till tjänstepension till Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen eller sker när en näringsverksamhet övergår till en ny arbetsgivare som också övertar ansvaret för pensionsutfästelserna.

14. Den som har utfäst en tjänstepension ska enligt 1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader betala särskild löneskatt med 24,26 procent på kostnaden för pensions­utfästelsen, beräknad enligt 2 §. Av 2 § första stycket e framgår att utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse ska ingå i underlaget för skatten.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
Allmänt om avdrag för arbetsgivares pensionskostnader

15. Av den allmänna avdragsregeln i 16 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen följer att utgifter för pensioner till ett företags anställda som huvudregel är avdragsgilla. Avdragsrätten begränsas dock av bestämmelser i 28 kap.

16. När det gäller tidpunkten för avdrag anges i 14 kap. 2 § andra stycket att utgifter ska dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed om inte något annat är föreskrivet i lag. En tillämpning av god redovisningssed skulle i princip innebära att avdrag medgavs vartefter en pensionsskuld uppkom. Även när det gäller beskattningstidpunkten finns dock särskilda bestämmelser i 28 kap.

17. Genom bestämmelserna i 28 kap. regleras framför allt avdrag för arbetsgivares kostnader för tryggande av pensionsutfästelser. Bestämmelserna innebär att avdrag för sådana kostnader medges vid tidpunkten för tryggandet under förutsättning bl.a. att tryggandet har skett genom någon av de tryggandeformer som anges i 3 §. Avdragsrätten är vidare beloppsmässigt begränsad genom olika s.k. kvantitativa villkor.

18. När arbetsgivaren sedan betalar ut pension till de före detta anställda anses detta vara en avdragsgill kostnad enligt 16 kap. 1 § första stycket. För att arbetsgivaren inte ska få dubbla avdrag uppkommer, vid tryggande genom överföring till en pensions­stiftelse eller avsättning i balansräkningen, samtidigt en intäktspost motsvarande det tidigare medgivna avdraget för tryggande­kostnaden (se 28 kap. 21 och 22 §§). När tryggandet har skett genom betalning av premie för en pensionsförsäkring justeras däremot inte det tidigare medgivna avdraget för premien när pensionen betalas ut. Detta beror på att pensionen då betalas av försäkringsföretaget och att någon avdragsgill kostnad därmed inte uppkommer för arbetsgivaren vid pensionsutbetalningen.

19. Den sammantagna innebörden av regelsystemet är således att när en pensionsutfästelse har tryggats genom överföring till en pensionsstiftelse eller avsättning i balansräkningen, och arbets­givaren därmed har kvar ansvaret för de kommande pensions­utbetalningarna, kommer avdrag i slutänden att medges med ett belopp motsvarande hela den utbetalda pensionen. När tryggandet har skett genom betalning av premie för en pensionsförsäkring, och pensionen därmed kommer att betalas av försäkringsföretaget, är det däremot endast kostnaden för premien som är avdragsgill. Avdragsrätten begränsas då av de beloppsmässiga ramar som anges i 28 kap.

20. Bestämmelserna innebär vidare att god redovisningssed saknar betydelse vid bestämmandet av tidpunkten för när avdrag för arbetsgivares pensionskostnader ska medges (se närmare angående denna fråga SOU 2008:80 del 2 s. 435 ff.). Även i de fall som inte omfattas av 28 kap., dvs. när en pensionsutfästelse har tryggats på annat sätt än som anges i det kapitlet eller är helt otryggad, bestäms avdragstidpunkten således utifrån det skatterättsliga regelverket och inte utifrån vad som gäller enligt god redovisningssed. Detta innebär t.ex. att avdrag för en otryggad pension medges när arbets­givaren betalar ut pensionen och inte redan när pensionsskulden uppkommer.

21. Slutligen kan nämnas att en arbetstagares pension även kan säkerställas på ett sätt som medför att arbetsgivarens kostnad för detta bör kunna behandlas som en vanlig lönekostnad i stället för enligt de regler som gäller för pensionskostnader. Så är fallet om säkerställandet innebär att inkomsten anses disponibel för den anställde redan vid tidpunkten för säkerställandet och därmed beskattas som en löneförmån hos honom eller henne vid den tidpunkten. Ett exempel på detta är att arbetsgivaren betalar premier för en kapitalförsäkring där den anställde är oåterkallelig förmåns­tagare (RÅ 2000 ref. 28 och RÅ 2007 not. 49). I dessa situationer bör arbetsgivarens utgift på motsvarande sätt ses som en avdragsgill lönekostnad enligt 16 kap. 1 § första stycket.

Har bolaget rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen?

22. Av lämnade förutsättningar framgår att bolagets inbetalning till trusten inte ger rätt till avdrag enligt 28 kap. inkomstskattelagen. De medel som betalas in till trusten är vidare inte disponibla för den anställde och den anställde ska således inte beskattas för någon löneförmån med anledning av inbetalningen (jfr RÅ 2000 ref. 28). Bolaget har därmed inte heller rätt till avdrag som för en lönekostnad med stöd av 16 kap. 1 § första stycket vid tidpunkten för inbetalningen.

23. Frågan är då om avdrag, som Skatterättsnämnden har funnit, i stället ska medges med stöd av 16 kap. 1 § första stycket när pensionen betalas ut från trusten.

24. Inbetalningen till trusten är en utgift i bolagets verksamhet och det kan därför rent allmänt framstå som rimligt att denna utgift är avdragsgill vid beskattningen. Som regelsystemet är utformat begränsas dock avdragsrätten för kostnader för tryggande av pensionsutfästelser till sådana kostnader som är avdragsgilla enligt 28 kap. En jämförelse kan här göras med tryggande genom betalning av premie för en pensionsförsäkring. En arbetsgivare som betalar en större premie än vad som ryms inom avdragsutrymmet enligt de kvantitativa begränsningarna i 28 kap. får inte avdrag för den överskjutande delen av premien när denna betalas. Denna överskjutande del är inte heller avdragsgill senare, när pensionen betalas ut från försäkringsföretaget. Trots att även den över­skjutande delen av premien är en utgift i arbetsgivarens verksamhet är den alltså inte avdragsgill vid beskattningen.

25. Det som skulle kunna vara avdragsgillt enligt 16 kap. 1 § första stycket är i stället utbetalningen av själva pensionen. Att utbetalningen ombesörjs av trusten utesluter inte i sig att bolaget kan medges avdrag för denna. För att avdrag ska medges krävs dock att bolaget har kvar ansvaret för pensionsutfästelsen när pensions­utbetalningen görs. Om så är fallet kan utbetalningen nämligen anses ske på uppdrag av bolaget för att det ska uppfylla sin för­pliktelse att betala pension till den före detta anställde. Frågan är därmed om inbetalningen till trusten innebär att denna tar över ansvaret för pensionsutfästelsen eller om detta ansvar kommer att ligga kvar hos bolaget.

26. Högsta förvaltningsdomstolen har i rättsfallet RÅ 2000 ref. 28 bedömt en liknande situation som den nu aktuella. Frågan i det målet var om ett bolag kunde få avdrag för överföringar till en trust i Guernsey med stöd av den tidigare motsvarigheten till 28 kap.
26 § inkomstskattelagen. Enligt bestämmelsens dåvarande lydelse var ersättning som lämnas till någon som tar över ansvaret för pensionsutfästelser avdragsgill utan några begränsningar. Numera har avdragsrätten dock inskränkts till att gälla i vissa i paragrafen angivna situationer, vilka inte är aktuella här.

27. Den i rättsfallet aktuella trusten skulle användas för att säkra bolagets och andra koncernbolags pensionsåtaganden. I ansökan om förhandsbesked frågade bolaget om inbetalningar motsvarande dels kapitalvärdet av bolagets upparbetade pensionsskuld, dels den årliga ökningen av pensionsskulden var avdragsgilla. Högsta förvaltningsdomstolen fann att bolaget definitivt hade avskilt sig från de medel som förts över till trusten och att ansvaret för pensionsutfästelserna därvid flyttats över från bolaget till trusten. Motsvarande bedömning har gjorts när det gäller överföringar till utländska pensionsadministrationsbolag, även i det fall då administrationsbolaget har varit ett dotterbolag till det bolag som gjort överföringen (RÅ 2003 not. 89 och RÅ 2003 not. 90).

28. Mot bakgrund av den beskrivning av trustbildningen och pensionsplanen som har lämnats i ansökan (se punkt 4) gör Högsta förvaltningsdomstolen bedömningen att bolaget även i det nu aktuella fallet kommer att definitivt ha avskilt sig från de medel som betalas till trusten och att ansvaret för pensionsutfästelsen i och med inbetalningen kommer att föras över från bolaget till trusten. Det förhållandet att bolaget har kvar ett ansvar för att betala pensions­förmånen vid vissa händelser, t.ex. bedrägeri, uppsåtligt felaktigt handlande eller vårdslöshet, innebär inte att bolaget har kvar ansvaret för pensionsutfästelsen på ett sådant sätt att det har rätt till avdrag för pensionsutbetalningar som görs från trusten.

29. Sammanfattningsvis gäller således att bolaget inte har rätt till avdrag vare sig vid inbetalning till trusten eller när pensionen betalas ut från denna. Skatterättsnämndens förhandsbesked ska ändras i enlighet med detta.

Särskild löneskatt på pensionskostnader

30. Högsta förvaltningsdomstolens bedömning att inbetalningarna till trusten innebär att trusten tar över ansvaret för pensions­utfästelsen medför att Skatterättsnämndens förhandsbesked ska ändras även i den del som gäller beskattningsunderlaget för särskild löneskatt på pensionskostnader.

31. Av 2 § första stycket e lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader framgår att utgiven ersättning för av annan över­tagen pensionsutfästelse ska tas med i underlaget. Bestämmelsen korresponderar med 28 kap. 26 § första stycket inkomstskattelagen men har inte begränsats till att gälla sådana ersättningar som är avdragsgilla vid inkomstbeskattningen (jfr prop. 1990/91:166 s. 45).

32. Det finns inte utrymme att tolka bestämmelsen i 2 § första stycket e på annat sätt än att den är tillämplig på de nu aktuella inbetalningarna (jfr även RÅ 2003 not. 89). Inbetalningarna ska således ingå i underlaget för särskild löneskatt.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen ändrar Skatterättsnämndens för­handsbesked i den del som det har överklagats och förklarar att Atlas Copco Aktiebolag inte har rätt till avdrag vare sig vid inbetalning till trusten eller när pensionen betalas ut från denna samt att inbetalning till trusten ska ingå i underlaget för särskild löneskatt på pensionskostnader.

I avgörandet deltog justitieråden Haggren, Ståhl, Classon, von Essen och Säfsten. Föredragande var justitiesekreteraren Emelie Liljeberg.

______________________________

Skatterättsnämnden (2025-07-02, Dahlberg, Eng, ordförande, Hammarström, Hellenius, Sundin, Werkell och Östman Johansson):
Förhandsbesked

Fråga 1: Avsättningarna till Trustplanen innebär inte att inkomsterna är disponibla för V.R.

Fråga 2: Varken Atlas Copco Aktiebolag eller V.R. ska beskattas enligt inkomstskattelagen för avkastning på medel som förvaltas inom ramen för pensionsplanen.

Fråga 3: Atlas Copco Aktiebolag ska medges avdrag för avsättningar vid utbetalning av pensioner med anledning av pensionsplanen.

Frågorna 4 och 5: Utbetalningar enligt pensionsplanen utgör underlag för särskild löneskatt.

Skatterättsnämndens bedömning

Fråga 1 – Innebär en avsättning till Trustplanen att V.R. ska beskattas vid den tidpunkten?

Av underlaget i ärendet framgår att den pensionsplan som ansökan gäller har ett pensioneringssyfte. Det innebär att avsättningar till Trustplanen kommer att leda till pensionsinkomster som ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.

Beskattningstidpunkten för en sådan inkomst avgörs av när inkomsten kan anses som disponibel för V.R. eller på annat sätt kan anses komma honom till del.

Parterna i ärendet är ense om att en avsättning till Trustplanen inte innebär att V.R. redan vid den tidpunkten kan anses disponera inkomsten.

Mot bakgrund av syftet med Trustplanen och de villkor som gäller enligt den saknas det anledning att ha någon annan uppfattning än parterna. Omständigheterna nu skiljer sig inte heller mot omständigheterna i HFD 2019 ref. 13, där beskattningstidpunkten inte ansågs föreligga redan vid avsättningen till pensionsplanen (jfr punk 22 i den nämnda domen). V.R. ska alltså inte beskattas för inkomster redan vid tidpunkten för Bolagets avsättningar till planen.

Fråga 2 – Ska sökandena beskattas för avkastning på medel för pensionskontot?

Enligt svaret på fråga 1 disponerar V.R. inte över de medel som Bolaget avsätter till planen och som finns på pensionskontot. Någon beskattning av avkastningen på dessa medel enligt inkomstskattelagen för hans del kan då inte heller bli aktuell.

Enligt förutsättningarna gäller vidare att det är förvaltaren som formellt äger tillgångarna i trusten, vilka består av pensionsmedel som arbetsgivare sätter in och avkastning på dessa. Det saknas då även förutsättningar för att Bolaget ska beskattas för avkastningen enligt inkomstskattelagen.

Fråga 3 – Kan Bolaget få avdrag för pensionsavsättningar vid utbetalning från Trustplanen?

Utgifter som ett företag har för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad i inkomstslaget näringsverksamhet. Sådana utgifter är t.ex. löner och pensioner till företagets anställda. Utgifter för pensioner ska som huvudregel dras av när pensionen betalas ut. Om vissa villkor är uppfyllda finns dock en rätt till avdrag redan när pensionen utfästs. Avdrag medges då för kostnader för att trygga pensionsutfästelsen (jfr HFD 2019 ref. 53 punkterna 1–2).

Av omständigheterna i detta ärende framgår att det saknas förutsättningar för att Bolaget ska medges avdrag för tryggandekostnader enligt vad som anges i 28 kap.

Enligt Skatteverket saknas dessutom förutsättningar för att Bolaget ska medges avdrag enligt huvudregeln i 16 kap. 1 §. Skälet till detta är enligt verket att de framtida utbetalningarna av pensioner enligt Trustplanen kommer att göras av förvaltaren av trusten vilket innebär att Bolaget vid tidpunkten för utbetalningen inte har någon utgift.

Det är visserligen riktigt att Bolaget vid utbetalningen inte har någon utgift. Bolaget har emellertid haft en utgift för pension i samband med att man gjorde avsättningar till Trustplanen, dvs. vid ett tidigare tillfälle än då pension betalas ut eller på annat sätt blir disponibel för mottagaren. Utbetalningarna från Trustplanen har sin grund i de avsättningar som Bolaget gjort och de är en del av Bolagets verksamhet som är nödvändiga för att förvärva och bibehålla inkomster. Att avdrag inte medges enligt regelverket i 28 kap. innebär inte att Bolaget inte haft en utgift i verksamheten, bara att avdrag inte kan medges vid avsättningen.

Inte heller den omständigheten att det är förvaltaren för trusten som genomför pensionsutbetalningen kan anses utgöra något hinder för att Bolaget ska medges avdrag enligt vad som gäller enligt huvudregeln för utgifter för pensioner (se HFD 2019 ref. 53 punkt 2). Utbetalningen från förvaltaren sker på uppdrag av Bolaget och andra arbetsgivare inom koncernen med anledning av deras åtaganden gentemot anställda som omfattas av Trustplanen. Bolaget ska alltså medges avdrag för avsättningar vid utbetalning av pensioner med anledning av planen.

Frågorna 4 och 5 – Underlag för särskild löneskatt

En allmän princip enligt den skattereform som bland annat lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader var en del i är att alla förvärvs­inkomster ska beläggas med socialavgifter eller en motsvarande skatt. För inkomster som inte till någon del grundar rätt till socialförsäkrings­förmåner, t.ex. pensioner, är skattesatsen lägre än vad som annars gäller för förvärvsinkomster och skatten ska då i princip motsvara den s.k. skattedelen av socialavgifterna (se prop. 1990/91:166 s. 43).

Om V.R. och Bolaget väljer att ingå ett avtal om en pensionslösning enligt Trustplanen innebär detta för Bolagets del att man utfäst en tjänstepension för V.R. Bolaget är därmed skattskyldigt till särskild löneskatt i enlighet med vad som anges i 1 § lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader.

Beträffande underlaget för särskild löneskatt frågar Bolaget om inbetalningen till trusten enligt Trustplanen kan anses utgöra underlag för särskild löneskatt (fråga 4). Utifrån den efterföljande frågan (fråga 5) och hur Bolaget argumenterat kring denna står det emellertid enligt Skatterättsnämnden klart att Bolaget även vill veta om en utbetalning från Trustplanen på något sätt kan ingå i underlaget för särskild löneskatt.

En framtida utbetalning till V.R. i enlighet med vad som följer av Trustplanen är enligt Skatterättsnämndens uppfattning en sådan post som avses i 2 § punkt d lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader, dvs. utbetald pension som inte utgår enligt lag eller på grund av tjänste­pensionsförsäkring. Att utbetalningen inte sker direkt från den som utfäst tjänstepensionen har ingen betydelse för om detta är en post som ska ingå i underlaget för särskild löneskatt eller ej (se prop. 1990/91:166 s. 65).

I vad mån det för Bolagets del kan finnas poster som enligt 2 § lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader ska minska underlaget för särskild löneskatt (minusposter) ligger inte inom ramen för detta ärende. Det saknas därutöver underlag för att lämna något närmare svar om tidpunkt för erläggande av särskild löneskatt. Frågorna 4 och 5 avvisas därmed i den mån de inte besvarats enligt ovan.

Ett företag som omfattas av reglerna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton i 24 kap. 21–29 §§ inkomstskattelagen ska räkna en sådan värdeförändring på ett derivatinstrument som enligt 4 § andra stycket i samma kapitel ska anses vara en ränteutgift eller en ränteinkomst till det skattemässiga resultatet det beskattningsår som den uppkommer.
Referat

Ref 9
Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 3 mars 2026 följande dom (mål nr 1050-25).

Bakgrund
1. Utgångspunkten är att förändringar av en kapitaltillgångs värde påverkar det skattemässiga resultatet i en näringsverksamhet först när tillgången avyttras. Fordringar och skulder i utländsk valuta ska dock som huvudregel värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Valutakursförändringar beskattas således löpande. När tillgången avyttras beräknas eventuell kapitalvinst eller kapital­förlust med hänsyn till den redan beskattade kursförändringen.

2. För företag i bolagssektorn finns det en avdragsbegränsning för negativa räntenetton. Med negativt räntenetto avses skillnaden mellan ränteutgifter som ska dras av och ränteinkomster som ska tas upp, om ränteutgifterna överstiger ränteinkomsterna. Vid tillämpningen av bestämmelserna avses med ränteutgifter respektive ränteinkomster bl.a. valutakursförändringar på låne­fordringar och skulder i utländsk valuta för vilka valutarisken har säkrats genom ett derivatinstrument. Om derivatinstrumentet är en kapitaltillgång ska det på balansdagen värderas utifrån kursen vid beskattningsårets utgång, och värdeförändringen anses vara en ränteutgift eller en ränteinkomst.

3. Rikshem AB hade beskattningsåret 2019 en orealiserad värdeuppgång på derivatinstrument som säkrade valutakurs­förändringar på lån i utländsk valuta. Beloppet, som uppgick till ca 215 miljoner kr, redovisades som en ej skattepliktig intäkt.

4. Skatteverket beslutade att beskatta bolaget för värde­uppgången. Enligt myndigheten var det fråga om en ränteinkomst som skulle beskattas trots att tillgången ännu inte hade avyttrats. Myndigheten ansåg vidare att bolaget, genom att inte deklarera värdeuppgången som en skattepliktig intäkt, hade lämnat en oriktig uppgift till ledning för sin beskattning och påförde bolaget skatte­tillägg. Skattetillägget beräknades enligt en reducerad procentsats eftersom det bedömdes vara fråga om ett periodiseringsfel.

5. Bolaget överklagade beslutet såvitt avser skattetillägget och gjorde gällande att den lämnade uppgiften inte hade varit oriktig. Det saknas enligt bolaget lagstöd för att värdeförändringar på derivatinstrument ska beskattas löpande. Bolaget menade att bestämmelsen om löpande värdering endast innebär att värde­förändringar på vissa derivatinstrument ska ingå i företagets räntenetto. Bestämmelsen ändrar enligt bolaget inte det förhållandet att en värdeuppgång ska beskattas först vid avyttring av kapital­tillgången.

6. Förvaltningsrätten i Stockholm avslog överklagandet. Domstolen ansåg att reglerna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton är utformade på ett sådant sätt att värdeförändringen inte bara har relevans vid beräkning av avdragsutrymmet. Den ska enligt domstolen också få genomslag vid beräkningen av bolagets skattemässiga resultat.

7. Bolaget överklagade domen till Kammarrätten i Stockholm som biföll överklagandet och upphävde beslutet om skattetillägg. Enligt kammarrätten ger bestämmelsen om löpande värdering inte utrymme för någon annan tolkning än att den gäller enbart vid tillämpningen av reglerna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton. Kammarrätten fann att det därför inte fanns stöd för att ta upp värdeförändringen till beskattning och att bolaget alltså inte hade lämnat någon oriktig uppgift, vilket i sin tur innebar att det inte fanns grund för att ta ut skattetillägg.

Yrkanden m.m.
8. Skatteverket yrkar att beslutet om skattetillägg ska fastställas.

9. Rikshem AB anser att överklagandet ska avslås. Bolaget yrkar att det ska beviljas ersättning för kostnader i förvaltningsrätten, kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen.

Skälen för avgörandet
Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen
10. Prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen får enligt
36 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) begränsas till att gälla en viss fråga i målet, vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga).

11. Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat prövnings­tillstånd såvitt avser frågan om det förhållandet att en värdeförändring på ett derivatinstrument som är en kapitaltillgång ska anses vara en ränteutgift eller en ränteinkomst enligt definitionen i 24 kap. 4 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) medför att värdeförändringen ska påverka beskatt­ningen det beskattningsår som den uppkommer.

12. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt har förklarats vilande.

Rättslig reglering m.m.
13. I 24 kap. inkomstskattelagen finns bestämmelser som begränsar avdragsrätten för ränteutgifter i inkomstslaget näringsverksamhet. Enligt 21–29 §§ gäller en generell avdragsbegränsning för negativa räntenetton. De företag som omfattas av begränsningen framgår av 21 §. Med negativt räntenetto avses enligt 23 § första stycket skill­naden mellan ränteutgifter som ska dras av och ränteinkomster som ska tas upp, om ränteutgifterna överstiger ränteinkomsterna.

14. Vad som avses med ränteutgifter och ränteinkomster definieras i 2–4 §§.

15. I 2 § första stycket anges att i kapitlet avses med ränteutgifter ränta och andra utgifter för kredit, och utgifter som är jämförbara med ränta. Enligt tredje stycket omfattas valutakursförluster bara vid tillämpning av 21–29 §§ och bara i den utsträckning som framgår av 4 §. Av 3 § första stycket framgår att i kapitlet avses med ränteinkomster sådana inkomster som motsvarar ränteutgifter enligt 2 §. I 3 § andra stycket anges att valutakursvinster bara om­fattas i den utsträckning som framgår av 4 §.

16. I 4 § första stycket anges att vid tillämpning av 21–29 §§ gäller följande. Om valutarisken avseende en skuld i utländsk valuta har säkrats genom ett derivatinstrument, ska en valutakurs­förändring på skulden anses vara en ränteutgift respektive en ränte­inkomst enligt 2 eller 3 §.

17. I 4 § andra stycket anges att om derivatinstrumentet är en kapitaltillgång, ska det på balansdagen värderas på motsvarande sätt som i 14 kap. 8 §. Värdeförändringen ska anses vara en ränteutgift eller en ränteinkomst enligt 2 eller 3 §. I de fall derivatinstrumentet har avyttrats före balansdagen ska den kapitalvinst eller kapital­förlust som uppkommer vid avyttringen anses vara en ränteutgift eller en ränteinkomst enligt 2 eller 3 §.

18. Av 4 § fjärde stycket framgår att paragrafen gäller även lånefordran i de fall valutarisken har säkrats genom ett derivat­instrument.

19. Av 14 kap. 2 § följer att periodiseringen av inkomster och utgifter i inkomstslaget näringsverksamhet som huvudregel ska göras enligt god redovisningssed. När det gäller kapitaltillgångar finns emellertid särskilda bestämmelser. Vinster och förluster på sådana tillgångar ska enligt 44 kap. 26 § som huvudregel tas upp respektive dras av tidigast det beskattningsår då tillgången avyttras. Enligt 14 kap. 8 § ska dock fordringar och skulder i utländsk valuta värderas till kursen vid beskattningsårets utgång eller, i vissa fall, det värde som motiveras av en valutasäkringsåtgärd. Valutakurs­vinster och valutakursförluster ska därmed tas upp respektive dras av löpande under innehavstiden.

20. I 48 kap. finns särskilda bestämmelser om kapitalvinst vid avyttring av utländska fordringsrätter, som enligt 4 § är tillämpliga på bl.a. valutaderivat. Av 17 § framgår följande. Om tillgången på grund av bestämmelserna i 14 kap. 8 § och 24 kap. 4 § andra stycket har värderats till ett högre värde än anskaffningsutgiften, ska denna ökas med mellanskillnaden. Om tillgången har värderats till ett lägre värde än anskaffningsutgiften, ska denna minskas med mellanskillnaden.

21. Avdragsbegränsningen för negativa räntenetton har föranletts av direktiv (EU) 2016/1164 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (direktivet mot skatteundandraganden) samt av OECD:s rekommendationer avseende ränteavdragsbegränsningar inom det s.k. BEPS-projektet mot skattebaserodering och vinstförflyttning.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
Prejudikatfrågan

22. Den fråga som Högsta förvaltningsdomstolen ska ta ställning till är alltså om en sådan värdeförändring på ett derivatinstrument som enligt 24 kap. 4 § andra stycket inkomstskattelagen ska anses vara en ränteutgift eller en ränteinkomst ska tas upp till beskattning löpande eller först när derivatinstrumentet avyttras.

23. Enligt 24 kap. 4 § första stycket gäller den paragrafen vid tillämpningen av reglerna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton i 21–29 §§. Dessa regler är baserade på artiklarna 2 och 4 i direktivet mot skatteundandraganden. Syftet med reglerna är att öka neutraliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital genom en generell begränsning av ränteavdrag i bolagssektorn (prop. 2017/18:245 s. 82 f.).

24. I 24 kap. 4 § finns bestämmelser som reglerar hur valutakurs­förändringar på lånat kapital ska hanteras. Av andra stycket framgår att ett derivatinstrument som är en kapitaltillgång och som säkrar en skuld i utländsk valuta på balansdagen ska värderas på motsvarande sätt som i 14 kap. 8 § och att värdeförändringen ska anses vara en ränteutgift eller en ränteinkomst. Att värderingen ska ske på mot­svarande sätt som i 14 kap. 8 § innebär att den ska ske utifrån kursen vid beskattningsårets utgång. Bestämmelserna i 24 kap. 4 § andra stycket anger således både vad som ska anses vara en ränteutgift respektive en ränteinkomst och hur utgiften respektive inkomsten ska periodiseras.

25. Av 24 kap. 23 § framgår att räntenettot består av ränteutgifter som ska dras av och ränteinkomster som ska tas upp. Av detta följer att en viss ränteutgift eller ränteinkomst blir hänförlig till ett visst års räntenetto endast om den dras av respektive tas upp till beskattning det året. För att de värdeförändringar på derivat­instrument som avses i 4 § andra stycket ska kunna hänföras till ett visst års räntenetto är det alltså en förutsättning att de också räknas till det skattemässiga resultatet samma beskattningsår.

26. Av 48 kap. 17 § framgår vidare att den värdering som har gjorts enligt 14 kap. 8 § och 24 kap. 4 § andra stycket ska leda till en justering av tillgångens anskaffningsutgift. Det innebär att en eventuell värdeförändring påverkar tillgångens skattemässiga värde.

27. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening är det med hänsyn till hur bestämmelserna har utformats klart att lagstiftarens syfte har varit att företag som ska tillämpa reglerna om avdrags­begränsning för negativa räntenetton ska beskattas löpande för värdeförändringar på sådana derivatinstrument som är kapital­tillgångar och som säkrar skulder i utländsk valuta.

28. Frågan är då om en sådan tolkning ryms inom den ordalydelse som bestämmelserna i 24 kap. 4 § har fått. Kammarrätten har tagit det förhållandet att paragrafen enligt sin ordalydelse gäller vid tillämpning av reglerna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton till intäkt för att det som föreskrivs i paragrafen inte därutöver kan få inverkan på beskattningstidpunkten.

29. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar inledningsvis att bestämmelsernas ordalydelse inte utesluter att den periodiserings­regel som finns i 4 § andra stycket även skulle kunna vara tillämplig vid beräkning av det skattemässiga resultatet. Tvärtom talar ut­formningen av bestämmelserna i 24 kap. inkomstskattelagen starkt emot en tolkning där 4 § andra stycket endast skulle gälla vid beräkningen av räntenettot och inte det skattemässiga resultatet. Framför allt skulle hänvisningen i 4 § andra stycket till 14 kap. 8 § vid en sådan tolkning förlora sin praktiska betydelse eftersom de värdeförändringar som avses i 4 § andra stycket i sådant fall enligt 23 § ändå inte skulle hänföras till räntenettot förrän vid avyttring (jfr punkt 25 ovan).

30. Med hänsyn till bestämmelsernas systematik anser Högsta förvaltningsdomstolen att en tolkning av 24 kap. 4 § andra stycket som innebär att de värdeförändringar som avses där inte ska beskattas löpande framstår som orimlig. Sett i sitt sammanhang kan 4 § andra stycket inte förstås på annat sätt än att den värdeförändring som enligt bestämmelsen ska anses vara en ränteutgift eller en ränteinkomst också ska räknas till det skattemässiga resultatet det beskattningsår som den uppkommer.

31. Det sagda gäller dock endast för sådana företag som omfattas av reglerna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton. Av såväl bestämmelsens placering i 24 kap. som de syften som ligger bakom bestämmelsen kan den slutsatsen dras att 4 § andra stycket saknar betydelse för de subjekt som inte omfattas av dessa regler. För dem gäller således alltjämt att värdeförändringar på detta slags derivatinstrument beskattas först när de avyttras.

32. Den prejudikatfråga som Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat prövningstillstånd i ska därmed besvaras på följande sätt. Ett företag som omfattas av reglerna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton i 24 kap. 21–29 §§ inkomstskattelagen ska räkna en sådan värdeförändring på ett derivatinstrument som enligt 4 § andra stycket i samma kapitel ska anses vara en ränteutgift eller en ränteinkomst till det skattemässiga resultatet det beskattningsår som den uppkommer.

Prövningstillstånd i målet i övrigt

33. Högsta förvaltningsdomstolen finner inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt, dvs. i fråga om skattetillägg och ersättning för kostnader i förvaltningsrätten och kammarrätten. Kammarrättens avgörande står därmed fast.

Ersättning för kostnader i Högsta förvaltningsdomstolen

34. Bolaget har yrkat ersättning för kostnader i Högsta förvaltningsdomstolen med 115 650 kr.

35. Målet avser en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen och bolaget har därför rätt till skälig ersättning för sina kostnader. Det yrkade beloppet är skäligt.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att ett företag som omfattas av reglerna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton i 24 kap. 21–29 §§ inkomstskattelagen ska räkna en sådan värde­förändring på ett derivatinstrument som enligt 4 § andra stycket i samma kapitel ska anses vara en ränteutgift eller en ränte­inkomst till det skattemässiga resultatet det beskattningsår som den uppkommer.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. Kammarrättens avgörande står därmed fast.

Högsta förvaltningsdomstolen beviljar Rikshem AB ersättning för kostnader i Högsta förvaltningsdomstolen med 115 650 kr.

I avgörandet deltog justitieråden Haggren, Ståhl, Classon, von Essen och Mihaic. Föredragande var justitiesekreteraren Veronica Montell.

______________________________

Förvaltningsrätten i Stockholm (2024-02-06, ordförande Berlin):
Skattetillägg

Utgångspunkter för prövningen

Frågan i målet är om Skatteverket har haft skäl för att ta ut skattetillägg av bolaget för beskattningsåret 2019 med anledning av att bolaget har lämnat en oriktig uppgift. Om så är fallet är vidare fråga om det finns skäl för befrielse av skattetillägg.

Den underliggande sakfrågan i målet rör beskattningen av en orealiserad positiv värdeförändring på ett derivat som bolaget har redovisat som en icke skattepliktig intäkt. Bolaget har i sak godtagit Skatteverkets bedömning om att värdeförändringarna ska beskattas löpande, men samtidigt anfört att en sådan beskattning saknar lagstöd och att bolaget därmed inte har lämnat en oriktig uppgift.

Det överklagade beslutet grundar sig på, vad gäller sakfrågan, tillämpning av bestämmelser i 24 kap. inkomstskattelagen.

[Text om tillämpliga bestämmelser här utelämnad]

Beskattning – fråga om inkomst

Det är ostridigt att bolaget säkrar lån i utländsk valuta genom derivat­instrument och att den orealiserade värdeförändringen för dessa derivat uppgår till en intäkt om 214 689 592 kr. Den första frågan är om valuta­kursförändringen är en ränteinkomst enligt 24 kap. inkomstskattelagen.

Begreppet ränta har tidigare inte varit definierat i inkomstskattelagen men sedan den 1 januari 2019 finns bestämmelser om bl.a. räntor i in­komstslaget näringsverksamhet i 24 kap. inkomstskattelagen. Definitioner av ränteutgifter och ränteinkomster finns i 24 kap. 2 och 3 §§ inkomst­skattelagen och gäller enbart vid tillämpning av bestämmelserna i 24 kap. Av förarbeten till bestämmelserna (prop. 2017/18:245 s. 213 f.) framgår bl.a. följande. Det följer av direktivet mot skatteundandraganden att vissa utländska valutakursvinster och valutakursförluster på lånat kapital och instrument med anknytning till införskaffandet av kapital omfattas av räntedefinitionen.

Regeringen konstaterade att direktivets definition är avgränsad till att gälla vissa valutakursförluster och valutakursvinster på lånat kapital. Någon närmare innebörd av vad som avses med begreppet vissa återfinns inte i direktivet. Regeringen ansåg att det var lämpligt att begreppet vissa bör avse de situationer när ett lån har tagits upp i utländsk valuta och valutarisken har säkrats genom ett derivatinstrument. Med derivat­instrument avses optioner, terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument. Den valutakursvinst- respektive förlust på lån i utländsk valuta som ingår i räntekomponenten och som därmed omfattas av räntedefinitionen avser både amortering på lånet och den förändring av lånet som kan uppstå vid fastställande på balansdagen enligt 14 kap. 8 § inkomstskattelagen såtillvida lånet har valutasäkrats med ett derivat­instrument. Om derivatinstrumentet som använts för att säkra valutarisken på lånet utgör en kapitaltillgång ska den förändring av värdet som kan uppstå vid fastställande på balansdagen i enlighet med 14 kap. 8 § inkomstskattelagen ingå i räntedefinitionen.

Förvaltningsrätten anser att det följer av såväl lagtext som förarbeten att den i målet aktuella värdeförändringen är en ränteinkomst för bolaget.

Frågan är därefter om denna inkomst ska beskattas och hur den i sådana fall ska beskattas. Skatteverket har bedömt att inkomsten ska beskattas löpande. Bolaget har gjort gällande att det inte är fråga om ränta i faktisk mening utan om en teoretiskt framräknad räntekomponent som endast har relevans för tillämpningen av bestämmelserna om räntenetto och att det saknas stöd för att anse att värdeförändringarna inte bara ska behandlas som ränteutgifter eller ränteinkomster vid beräkning av avdragsutrymme enligt 24 kap. inkomstskattelagen utan även för den allmänna beräkningen av det skattepliktiga resultatet. Som anges ovan gäller definitionerna av ränteutgifter och ränteinkomster endast vid tillämpningen av bestämmelserna i 24 kap. och bestämmelsen i 24 kap. 4 § inkomstskatte­lagen gäller enbart vid tillämpningen av de generella ränteavdrags­begränsningsreglerna (dvs. vid tillämpning av 24 kap. 21–29 §§ inkomstskattelagen).

Av förarbeten till bestämmelserna (se prop. 2017/18:245 s. 216) framgår att det i den remitterade promemorian inte föreslogs någon särskild bestämmelse avseende valutakursförluster och valutakursvinster. Förslaget avseende valutakursförändringar gällde vidare vid tillämpning av samtliga ränteavdragsbegränsningsregler i 24 kap. inkomstskattelagen. Regeringen ansåg att det mot bakgrund av remissinstansernas synpunkter fanns anledning att överväga om de föreslagna bestämmelserna om valutakursförluster endast borde gälla för den generella ränteavdrags­begränsningsregeln. Enligt direktivet mot skatteundandraganden ska vissa utländska valutakursvinster och valutakursförluster på lånat kapital och instrument med anknytning till införskaffandet av kapital omfattas vad gäller den generella regeln. En skillnad jämfört med den generella ränte­avdragsbegränsningsregeln är att de riktade reglerna och övriga begräns­ningsregler i 24 kap. inkomstskattelagen inte avser en nettoavdrags­begränsning utan en begränsning av bruttoräntor. Det skulle därför behöva göras särskilda anpassningar med hänsyn till detta. Mot denna bakgrund och att det inte framkommit tillräckliga skäl för att låta valutakursförluster innefattas av räntedefinitionen vad gäller samtliga ränteavdrag­begränsningsregler ansåg regeringen att de föreslagna bestämmelserna om valutakursförändringar bara borde gälla den generella ränteavdrags­begränsningsregeln.

Som förvaltningsrätten funnit ovan ska värdeförändringen utgöra ränta enligt 24 kap. 2 och 3 §§ inkomstskattelagen. En sådan ränteinkomst omfattas av ränteavdragsbegränsningsreglerna i 24 kap. 21–29 §§ inkomstskattelagen (prop. 2017/18:245 s. 217). Detta gäller oavsett om ett företag får ett positivt eller negativt räntenetto enligt 24 kap. 23 § inkomstskattelagen. Förvaltningsrätten anser inte, såsom bolaget anfört, att ränteinkomsten endast har relevans vid beräkning av avdragsutrymmet. Förvaltningsrätten instämmer således i Skatteverkets bedömning att den orealiserade värdeförändringen, som värderingen enligt 14 kap. 8 § inkomstskattelagen gett upphov till, ska påverka bolagets skattemässiga resultat.

Oriktig uppgift

[Text här utelämnad]

Rättelse på eget initiativ

[Text här utelämnad]

Beräkning av skattetillägg

[Text här utelämnad]

Befrielse från skattetillägg

[Text här utelämnad]

Överklagandet ska därmed avslås.

Ersättning för kostnader

[Text här utelämnad]

– Förvaltningsrätten avslår överklagandet och ansökan om ersättning för kostnader i förvaltningsrätten.

Kammarrätten i Stockholm (2025-01-20, Brege, Fries och Jerkenhag):
Utgångspunkter för kammarrättens prövning

Bolaget har i sin inkomstdeklaration tagit upp en positiv orealiserad värdeförändring på ett derivatinstrument som en icke skattepliktig intäkt. Instrumentet säkrar valutarisken på lån (skulder) i utländsk valuta. Skatteverket menar att bolaget genom att redovisa den orealiserade värdeförändringen som en icke skattepliktig intäkt har lämnat en oriktig uppgift och att det därmed finns grund för att ta ut skattetillägg av bolaget.

Kammarrättens prövning gäller frågan om det finns grund för att ta ut skattetillägg. För att avgöra detta behöver kammarrätten dock först ta ställning till om Skatteverket har stöd för att ta upp den orealiserade värdeförändringen på derivatinstrumentet till beskattning. Kammarrätten ska också ta ställning till om bolaget har rätt till ersättning för kostnader.

Skattetillägg

Parterna är överens om att det aktuella derivatinstrumentet är en kapital­tillgång hos bolaget. Av 14 kap. 9 § inkomstskattelagen framgår att det finns bestämmelser om beskattningstidpunkten för kapitalvinster och kapitalförluster i 44 kap. 26–32 §§ inkomstskattelagen. Enligt huvud­regeln i 44 kap. 26 § inkomstskattelagen tas kapitalvinster respektive kapitalförluster upp till beskattning det beskattningsår då tillgången avyttras, alternativt det beskattningsår då förlusten är definitiv.

I 14 kap. 8 § inkomstskattelagen finns en särskild bestämmelse om beskattningstidpunkten för värdeförändringar på vissa kapitaltillgångar, bl.a. fordringar i utländsk valuta. Av bestämmelsen framgår att fordringar och skulder i utländsk valuta ska värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Om det finns ett terminskontrakt eller någon annan liknande valutasäkringsåtgärd för en sådan post, ska dock posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen under förutsättning att samma värde används i räkenskaperna och värderingen står i överensstämmelse med god redovisningssed. I båda fallen är det alltså fråga om en löpande beskattning. Bestämmelsen i 14 kap. 8 § inkomstskattelagen reglerar dock inte beskattningen av det finansiella instrument som säkrar valutarisken för fordringen eller skulden.

Frågan är då om bestämmelsen i 24 kap. 4 § andra stycket inkomst­skattelagen, som hänvisar till 14 kap. 8 § inkomstskattelagen, innebär att ett derivatinstrument som är en kapitaltillgång och säkrar valutarisken avseende en skuld i utländsk valuta ska vara föremål för samma skatte­mässiga behandling som själva skulden. Kammarrätten konstaterar inledningsvis att det i vart fall före det att nuvarande lydelse av 24 kap.
4 § inkomstskattelagen trädde i kraft 2019 inte fanns något stöd för att löpande beskatta värdeförändringar på sådana derivatinstrument. Det förelåg alltså en asymmetri mellan den skattemässiga behandlingen av värdeförändringar på skulder i utländsk valuta och värdeförändringar på derivatinstrument som säkrar sådana skulder.

I förarbetena till 24 kap. 4 § inkomstskattelagen (prop. 2017/18:245) finns inget uttalat syfte om att undanröja eller mildra ovan nämnda asymmetri. Lagstiftningsärendet avsåg i stället bl.a. införande av nya ränteavdragsbegränsningsregler, så som den generella ränteavdrags­begränsningsregeln i 24 kap. 21–29 §§ inkomstskattelagen. Framför allt den generella ränteavdragsbegränsningsregeln medförde ett behov av att definiera uttrycken ränteutgifter och ränteinkomster, vilket görs i 24 kap. 2–4 §§ inkomstskattelagen. I 2 och 3 §§ anges vad som avses med ränteutgifter respektive ränteinkomster i 24 kap. inkomstskattelagen och i 4 § behandlas i vilken utsträckning valutakursförändringar ska omfattas av räntedefinitionerna.

Kammarrätten anser att såväl lagstiftningen som förarbetena innehåller motstridigheter när det gäller innebörden av hänvisningen i 24 kap. 4 § andra stycket inkomstskattelagen till 14 kap. 8 § inkomstskattelagen. Å ena sidan inleds 24 kap. 4 § inkomstskattelagen med att ”[v]id tillämpning av 24 kap. 21–29 §§ inkomstskattelagen gäller följande”. I förarbetena anges också att 24 kap. 4 § inkomstskattelagen endast gäller vid tillämpning av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln (prop. 2017/18:245 s. 359). Med hänsyn till detta och hur paragrafen är formulerad i övrigt, anser kammarrätten att ordalydelsen inger uppfattningen att regleringen i andra stycket, inklusive hänvisningen till värderingsregeln i 14 kap. 8 § inkomstskattelagen, endast har betydelse vid tillämpning av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln. Å andra sidan gjordes det i lagstiftningsärendet ett tillägg i 48 kap. 17 § inkomstskattelagen som har betydelse i sammanhanget. Paragrafen rör omkostnadsbelopp vid avyttring av utländska fordringsrätter. Den innebär att en värdeförändring på en sådan fordringsrätt, som har påverkat beskattningen, ska påverka anskaffningsutgiften när avyttring väl sker. Tillägget syftade till att paragrafen skulle gälla omvärderingar som gjorts med stöd av, förutom 14 kap. 8 § inkomstskattelagen, även 24 kap. 4 § andra stycket inkomstskattelagen. I förarbetena anges att om ett derivatinstrument vid balansdagen har värderats till ett annat värde än anskaffningsutgiften ska detta påverka omkostnadsbeloppet vid kapital­vinstberäkningen (prop. 2017/18:245 s. 214 och 359). Kammarrätten anser att detta talar för att lagstiftaren har avsett en sådan ordning med löpande beskattning som Skatteverkets beslut innebär. I annat fall skulle tillägget i 48 kap. 17 § inkomstskattelagen inte ha behövts.

Kammarrätten gör mot denna bakgrund följande bedömning.

Målet rör frågan om beskattningstidpunkt och inte om värde­förändringar på derivatinstrument av aktuellt slag över huvud taget är föremål för beskattning. Likväl krävs det enligt legalitetsprincipen stöd i lag för att Skatteverket ska kunna ta upp en orealiserad värdeförändring till beskattning (jfr RÅ 1999 ref. 62, RÅ 1999 not. 245 och Högsta förvaltningsdomstolens dom den 18 september 2012 i mål nr 1960-12). Att det går att utläsa en viss avsikt ur förarbetena är därför inte tillräckligt för att det ska finnas grund för den beskattning som Skatteverket beslutat om. Att Skatteverkets tillämpning ger mening till tillägget i 48 kap. 17 § inkomstskattelagen, som förlorar betydelse med bolagets tolkning, utgör inte heller grund för en sådan beskattning. Enligt kammarrätten måste det först finnas lagstöd för att löpande beskatta orealiserade värdeförändringar innan en bestämmelse om att justera anskaffningsutgiften för derivat­instrumentet får någon relevans.

Kammarrätten anser att det saknas utrymme för att tolka 24 kap. 4 § inkomstskattelagen på så sätt att den begränsning av tillämpningsområdet som kommer till uttryck i första stycket, dvs. att paragrafen endast gäller vid tillämpning av den generella ränteavdragsbegränsningsregeln i 24 kap. 21–29 §§ inkomstskattelagen, endast avser definitionerna av ränteutgift och ränteinkomst. Enligt kammarrättens mening måste lagtexten läsas som att denna begränsning även avser den del av andra stycket som handlar om att derivatinstrumentet ska värderas på motsvarande sätt som i 14 kap. 8 § inkomstskattelagen. Därmed ger inte 24 kap. 4 § andra stycket inkomst­skattelagen stöd för Skatteverkets beskattning. Det saknas även i övrigt stöd i lag för att ta upp den orealiserade värdeförändringen på bolagets derivatinstrument till beskattning. Följaktligen har bolaget genom att redovisa värdeförändringen som en icke skattepliktig intäkt inte lämnat någon oriktig uppgift. Det saknas därför grund för att ta ut skattetillägg. Överklagandet ska därför bifallas i denna del.

Ersättning för kostnader

[text här utelämnad]

– Kammarrätten bifaller överklagandet i den del som avser skattetillägg och upphäver beslutet om att ta ut skattetillägg av Rikshem AB.

Kammarrätten bifaller överklagandet i den del som avser ersättning för kostnader hos Skatteverket och beviljar Rikshem AB ersättning med ytterligare 55 970 kr, samt beviljar bolaget ersättning med 117 000 kr för kostnader i förvaltningsrätten och med 124 005 kr för kostnader i kammarrätten.

Kammarrätten avslår överklagandet och ansökning om ersättning för kostnader i kammarrätten i övrigt.

Referat

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 17 april 2026 följande dom (mål nr 7526-25).

Bakgrund

1. En stiftelse som har ett allmännyttigt ändamål (ändamålskravet), i sin verksamhet främjar detta ändamål (verksamhetskravet) och under beskattningsåret i skälig omfattning använder sina intäkter för ändamålet (fullföljdskravet) är skattskyldig bara för vissa inkomster, dvs. är inskränkt skattskyldig. Vid bedömningen av om fullföljdskravet är uppfyllt ska, med några undantag, sådana intäkter som inte ska tas upp till beskattning hos inskränkt skattskyldiga stiftelser beaktas.

2. Aktier kan vara s.k. näringsbetingade andelar. Utdelningar på sådana aktier ska inte tas upp till beskattning. För att en andel ska vara näringsbetingad krävs bl.a. att den ägs av en viss typ av juridisk person. En svensk stiftelse som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet, dvs. är oinskränkt skattskyldig, är en sådan juridisk person som kan äga näringsbetingade andelar.

3. Jan Wallanders och Tom Hedelius stiftelse är en svensk allmännyttig stiftelse som har till ändamål att främja samhälls­vetenskaplig-ekonomisk forskning genom utgivande av bidrag. Stiftelsen ansökte om förhandsbesked för att få veta om utdelning från ett börsnoterat aktiebolag är en sådan intäkt som ska beaktas vid bedömningen av om fullföljdskravet är uppfyllt.

4. I ansökan angavs att stiftelsen hittills har uppfyllt förutsättningarna för att vara inskränkt skattskyldig. Ansökan om förhandsbesked föranleddes av att stiftelsen behövde få klarhet i hur stor del av dess intäkter som måste användas för utgivande av bidrag för att fullföljdskravet även fortsättningsvis ska vara uppfyllt. I ansökan angavs vidare att andelarna i bolaget skulle ha varit näringsbetingade, och utdelningen därmed skattefri, om stiftelsen hade varit oinskränkt skattskyldig. Enligt stiftelsen ska sådana intäkter som hade varit skattefria för en oinskränkt skattskyldig stiftelse inte omfattas av fullföljdskravet.

5. Skatterättsnämnden fann att utdelningar från bolaget ska beaktas vid bedömningen av om stiftelsen uppfyller fullföljds­kravet.

Yrkanden m.m.
6. Skatteverket yrkar att förhandsbeskedet ska fastställas.

7. Jan Wallanders och Tom Hedelius stiftelse vidhåller sin inställning.

Skälen för avgörandet
Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen
8. Frågan är om utdelning på andelar i ett aktiebolag, som för en oinskränkt skattskyldig stiftelse hade varit näringsbetingade, ska beaktas vid bedömningen av om en stiftelse uppfyller det fullföljdskrav som gäller för att stiftelsen ska vara inskränkt skattskyldig.

Rättslig reglering m.m.
9. I 7 kap. 3 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) anges att stiftelser som uppfyller ändamåls-, verksamhets- och fullföljds­kraven i 4–6 §§ är, med undantag för kapitalvinster och kapital­förluster, skattskyldiga bara för inkomst av sådan närings­verksamhet som avses i 13 kap. 1 §.

10. Fullföljdskravet innebär enligt 7 kap. 6 § första stycket såvitt nu är aktuellt att stiftelsen under beskattningsåret i skälig omfattning ska använda sina intäkter för ett eller flera allmännyttiga ändamål enligt 4 §.

11. Vid bedömningen av om fullföljdskravet är uppfyllt ska enligt 7 kap. 7 § första stycket sådana intäkter beaktas som enligt 3 § inte ska tas upp till beskattning, dock med undantag för kapitalvinster och vissa schablonintäkter. Även vissa andra intäkter, däribland bidrag och gåva, ska enligt samma lagrum beaktas om intäkterna inte ska tas upp till beskattning enligt inkomst­skattelagen.

12. I 24 kap. finns bestämmelser om utdelningar i inkomstslaget näringsverksamhet. Enligt 35 § ska utdelning på en näringsbetingad andel som huvudregel inte tas upp till beskattning. I 32 § regleras vilka juridiska personer som kan äga näringsbetingade andelar. Av andra punkten framgår att en svensk stiftelse som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap. kan äga näringsbetingade andelar.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
13. Vid bedömningen av om fullföljdskravet är uppfyllt ska sådana intäkter som undantas från beskattning enligt 7 kap. 3 § inkomst­skattelagen beaktas. Denna koppling mellan kravet och skatte­privilegiet innebär att en utdelning som är skattefri redan enligt vanliga regler inte omfattas av fullföljdskravet.

14. Stiftelsen menar att det förhållandet att andelarna i bolaget skulle ha varit näringsbetingade, och utdelningen skattefri, om stiftelsen hade varit oinskränkt skattskyldig innebär att utdelningen inte ska anses vara skattefri på grund av bestämmelserna i 7 kap. 3 § och därmed inte heller omfattas av fullföljdskravet.

15. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att bestämmel­serna om näringsbetingade andelar har begränsats till att gälla stiftelser som är oinskränkt skattskyldiga för att inte komma i konflikt med reglerna om skattebefrielse för stiftelser (prop. 1998/99:7 s. 23). Eftersom en inskränkt skattskyldig stiftelse inte kan äga näringsbetingade andelar kan den aktuella utdelningen inte anses vara en intäkt som för en sådan stiftelse är skattefri enligt dessa bestämmelser. Grunden för skattefrihet är således bestämmel­serna i 7 kap. 3 §. Det innebär att utdelningen från bolaget ska beaktas vid bedömningen av om fullföljdskravet är uppfyllt.

16. Skatterättsnämndens förhandsbesked ska därmed fastställas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.

I avgörandet deltog justitieråden Haggren, Ståhl, Classon, Säfsten och Mihaic. Föredragande var justitiesekreteraren Daniel Brohall.

______________________________

Skatterättsnämnden (2025-11-18, Eng, ordförande, Hammarström, Hellenius, Sundin, Werkell och Östman Johansson):
Förhandsbesked

Utdelningar från Industrivärden ska beaktas i bedömningen av om stiftelsen uppfyller fullföljdskravet.

Skatterättsnämndens bedömning

Fullföljdskravet fick sin nuvarande utformning efter en modernisering och reformering av skattereglerna för den ideella sektorn som trädde i kraft 2014. Innan dess framgick endast att en stiftelse skulle bedriva en verksamhet som skäligen motsvarar avkastningen av stiftelsens tillgångar.

Nuvarande lagstiftning är en kodifiering av den avgränsning av begreppet avkastning som gjorts i praxis. En utgångspunkt är att fullföljdskravet bör avse användningen av den nettoinkomst som enligt vanliga regler skulle beskattats men som på grund av användningen för kvalificerat ändamål kan komma att undantas från beskattning (prop. 2013/14:1 s. 314-315).

Det finns argument både för och emot att den aktuella utdelningen ska beaktas vid bedömningen av om fullföljdskravet är uppfyllt. Avgörande blir om man anser att stiftelsens utdelning från bolaget undantas från beskattning med stöd av 7 kap. 3 § inkomstskattelagen eller om den enligt 24 kap. ändå inte hade beskattats.

Bestämmelserna om näringsbetingade andelar för stiftelser motiveras av att skattereglerna inte ska avhålla näringsdrivande stiftelser från att exempelvis lägga vissa funktioner i dotterbolag. Bestämmelserna begränsades för att inte komma i konflikt med reglerna om skattefrihet för allmännyttiga stiftelser och fullföljdskravet. Skattefrihet för utdelning på näringsbetingade andelar ska därför endast omfatta sådan utdelning som en stiftelse inte är skattebefriad från enligt 7 kap. (prop. 1998/99:7 s. 23).

Av förutsättningarna för ansökan framgår att stiftelsen är inskränkt skattskyldig enligt 7 kap. Stiftelsen är då inget sådant ägarföretag som enligt 24 kap. 32 § kan äga en näringsbetingad andel. Utdelning från bolaget är mot den bakgrunden skattefri till följd av 7 kap: 3 § och ska enligt 7 kap. 7 § beaktas i fullföljdskravet.

Det förhållande att utdelning på näringsbetingade andelar inte finns med i uppräkningen i 7 § av annars skattefria intäkter som ska beaktas i fullföljdskravet medför inte någon annan bedömning. Den uppräkningen avser endast att särskilt reglera vissa för stiftelser och ideella föreningar vanliga intäkter som bör omfattas av fullföljdskravet, även om de inte naturligt klassificeras som avkastning (prop. 2013/14:1 s. 315 och SOU 2009:65 s. 139-140).

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 04 juni 2026

Regeringen vill göra det enklare för företag att rapportera utdelning till utländska aktieägare. I en lagrådsremiss föreslås att företag ska kunna lämna uppgifterna till Skatteverket digitalt, i stället för på pappersblanketter. Skatteverket föreslås dessutom få bättre verktyg för att kontrollera att rätt skatt redovisas.

– Vi fortsätter att förenkla reglerna för företag så att de kan lägga mindre tid på administration och mer på sin verksamhet. Med de här förslagen blir rapporteringen smidigare och risken för fel minskar, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Regeringen föreslår i en lagrådsremiss nya regler för kupongskatt, det vill säga den skatt som tas ut när företag betalar utdelning till utländska aktieägare. Förslaget ska göra det enklare för företag att rapportera sådana utdelningar. Företagen får möjlighet att själva välja om de vill lämna uppgifterna digitalt eller på papper.

I dag har Skatteverket begränsade möjligheter att kontrollera de uppgifter som företag lämnar om utdelning till utländska aktieägare. Därför föreslår regeringen att Skatteverket ska kunna begära in uppgifter från till exempel banker för att kunna kontrollera att rätt skatt redovisas.

I lagrådsremissen föreslås också att Skatteverket i större utsträckning ska kunna ställa skriftliga frågor om kupongskatt till företag i stället för att inleda revision. Det gör kontrollen enklare och mer riktad.

Lagändringarna föreslås träda i kraft 1 januari 2027.

Presskontakt
Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Dalila Alibasic
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Mobil 076-773 48 17
e-post till Dalila Alibasic

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 28 maj 2026

I en lagrådsremiss föreslår regeringen nu en definition av begreppet ”stadigvarande vistelse” i inkomstskattelagen för att reglerna ska bli tydligare och enklare att tillämpa. Förslaget väntas underlätta för utlandssvenskar och göra det enklare att avgöra när man behöver betala skatt i Sverige.

Enligt inkomstskattelagen ska en person som stadigvarande vistas i Sverige betala skatt här för alla sina inkomster. I dagsläget saknar lagen dock en definition av begreppet ”stadigvarande vistelse” vilket gör bedömningen komplicerad för utlandssvenskar, arbetsgivare och domstolar.

Regeringens förslag på definition är att stadigvarande vistelse ska omfatta fler än 160 vistelsedagar under ett kalenderår, eller fler än 120 vistelsedagar om antalet även under det före¬gående året översteg 120. Som vistelsedagar räknas bara dagar då personen i fråga haft sin dygnsvila i Sverige.

– Det här kommer underlätta livet för många utlandssvenskar, inte minst pensionärer som bosatt sig utomlands men kommer till Sverige och träffar barnbarnen då och då. Det ska vara lätt att göra rätt när man betalar skatt, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Lagrådsremissen behandlar det förslag som Skatteverket lämnade i en hemställan till Finansdepartementet i november 2023, och som varit ute på remiss.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Presskontakt
Dalila Alibasic
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Mobil 076-773 48 17
e-post till Dalila Alibasic

Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 27 maj 2026

De höga drivmedelspriserna till följd av Irankriget slår hårt mot jordbruket. Den utökade skattenedsättningen för jordbruksdiesel föreslås därför förlängas till 2027. Samtidigt föreslås en kompletterande nedsättning för andra halvåret 2026. Förslagen lämnas i en promemoria som har skickats ut på remiss inför höstbudgeten 2027.

Skattenedsättningen gäller diesel som används i arbetsmaskiner, skepp och vissa båtar i yrkesmässig jord-, skogs- och vattenbruks­verksamhet (så kallad jordbruksdiesel).

Det svenska jord-, skogs- och vattenbruket drabbas hårt av de högre drivmedelspriserna som följer av kriget i Iran. Irankriget har drivit upp bränslepriserna globalt, vilket ökar kostnaderna för bland annat jordbrukare i Sverige.

I promemorian föreslås att den tillfälligt utökade skattenedsättningen för jordbruksdiesel förlängs så att den även omfattar förbrukning under 2027.

Finansdepartementet remitterade i maj 2026 ett förslag om ytterligare tillfälligt sänkt skatt på bensin och diesel under fem månader 2026. Den sänkningen medför följdjusteringar av nedsättningen av skatt på jordbruks­diesel, vilket innebär att bland annat jordbrukare kan behöva betala högre skatt för sin jordbruksdiesel under andra halvåret 2026. För att mot­verka ökade kostnader föreslås i denna promemoria en kompletterande skattenedsättning för jordbruksdiesel som förbrukas under andra halvåret 2026.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Om förslagen kommer att presenteras i budgetpropositionen för 2027 beror på valutgången, det ekonomiska läget, reformutrymmet och finansieringsbehovet samt de överläggningar som förs i det slutliga arbetet med budgetpropositionen.

Presskontakt
Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Dalila Alibasic
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Mobil 076-773 48 17
e-post till Dalila Alibasic

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 27 maj 2026

Kriget i Mellanöstern har lett till snabba prisökningar på bland annat olja. För att möta konsekvenserna av ökade energipriser föreslår regeringen åtgärder på totalt 17,3 miljarder kronor i en extra ändringsbudget som planeras att beslutas i morgon.

I det osäkra omvärldsläget står Sverige starkt, med statsfinanser i världsklass. Det ger utrymme att använda styrkan i svensk ekonomi för att stötta hushåll och företag. Kriget i Mellanöstern bromsar den ekonomiska utvecklingen, både globalt och i Sverige. Högre energi- och drivmedelspriser riskerar att minska hushållens köpkraft och öka företagens kostnader.

Regeringen bedömer att tillgången till bensin och diesel i Sverige är stabil, både i nuläget och på längre sikt. Sverige och Norden har egen raffinaderikapacitet och använder till stor del olja från Nordsjön. Det minskar beroendet av leveranser från Mellanöstern. Den största risken för Sverige är därmed inte brist på drivmedel, utan högre priser. Eftersom Sverige har stora avstånd och många som är beroende av bilen i sin vardag riskerar höga drivmedelspriser att slå hårt mot både enskilda människor och ekonomin i stort.

Regeringen avser därför att lämna en extra ändringsbudget till riksdagen med förslag på följande åtgärder:
• Ytterligare tillfälligt sänkt skatt på drivmedel och ytterligare medel till elstöd
• Halverad kostnad för pendlare
• Stöd till jordbruk och fiske
• Stöd till luftfarten

– Vi befinner oss i ett osäkert och oförutsägbart omvärldsläge. Samtidigt står Sverige starkt, med en av de lägsta inflationerna i EU och med statsfinanser i världsklass. Det ger oss möjlighet att stötta både hushåll och företag. Med den här extra ändringsbudgeten dämpar vi trycket och fokuserar på att stödja återhämtningen, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Ytterligare tillfälligt sänkt skatt på drivmedel och ytterligare medel till elstöd

Högre drivmedelspriser ökar kostnaderna för både hushåll och företag. Därför föreslår regeringen att skatten på bensin och diesel sänks med 2 kronor och 40 öre per liter. Det motsvarar 3 kronor inklusive moms vid full prisövervältring, under perioden 1 juli–30 november 2026.

Samtidigt föreslår regeringen ytterligare medel till elstöd för att kunna agera skyndsamt om det högkostnadsskydd som aviserades i höstbudgeten för 2026 behöver införas under året.

Pressmeddelande: Ytterligare skattesänkningar på drivmedel

Halverad kostnad för pendlare

För att ge fler möjlighet att resa på ett mer energieffektivt sätt föreslår regeringen stöd för sänkta priser i kollektivtrafiken till kollektivtrafikmyndigheter.

Regionala kollektivtrafikmyndigheter får stöd om de sänker priset på månadsbiljetter med 50 procent under andra halvåret 2026.

Pressmeddelande: Regeringen halverar priset på månadskort i kollektivtrafiken

Stöd till jordbruk och fiske

För att värna den svenska livsmedelsproduktionen och motverka stigande matpriser på grund av kriget föreslår regeringen ett tillfälligt stöd till primärproduktionen.

Stödet omfattar bland annat krisstöd till lantbrukare som bedriver verksamhet med växtodling och till yrkesfisket och vattenbruket. Det ska minska kostnadstrycket, upprätthålla produktionen och stärka livsmedelsförsörjningen i ett ansträngt läge.

Pressmeddelande: Regeringen föreslår stöd till primärproduktionen i extraändringsbudgeten

Stöd till luftfarten

Kriget riskerar att drabba luftfarten hårt. Regeringen föreslår därför flera åtgärder. Avgiften för säkerhetskontroller tas bort under andra halvåret 2026 för att sänka flygbolagens kostnader. Regeringen föreslår också att medel avsätts för att ha beredskap att upphandla temporära inrikes flygtrafik om ordinarie trafik hotas av höga bränslepriser.

Dessutom föreslår regeringen ett riktat stöd till regionerna för ökade kostnader för ambulansflyg och ambulanshelikoptrar. Det ska säkerställa att sjuktransporter och annan samhällsviktig luftburen verksamhet kan fortsätta fungera.

Pressmeddelande: Regeringen föreslår viktiga insatser för luftfarten i extra ändringsbudget

Förslag i extra ändringsbudget (miljarder kronor)

Ytterligare tillfälligt sänkt skatt på drivmedel och ytterligare medel till elstöd 8,7

Halverad kostnad för pendlare 6,5

Stöd till jordbruk och fiske 1,6

Stöd till luftfarten 0,52

Totalt 17,3

Förslagen bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Sverigedemokraterna.

Presskontakt
Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Dalila Alibasic
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Mobil 076-773 48 17
e-post till Dalila Alibasic

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 19 maj 2026

Finansdepartementet remitterar tre skatteförslag inför höstbudgeten 2027. Om skatteförslagen kommer att presenteras i höstbudgeten beror på valutgången, det ekonomiska läget, reformutrymmet och finansieringsbehovet samt de överläggningar som förs i det slutliga arbetet med budgetpropositionen.

Följande förslag remitteras
Förstärkning av och höjd åldersgräns för jobbskatteavdraget för seniorer
Det är bra för svensk ekonomi att seniorers kompetens tas tillvara och att sysselsättningen bland seniorer ökar över tid. Det är viktigt att det även fortsatt finns starka drivkrafter för seniorer att fortsätta arbeta efter riktåldern för pension. Jobbskatteavdraget för seniorer föreslås mot denna bakgrund förstärkas med totalt 460 miljoner kronor. Förslaget innebär att skatten för seniorer som arbetar minskar med cirka 1 600 kronor per år. Skattesänkningen riktas till alla seniorer som arbetar.

Dessutom föreslås att åldersgränsen för att ta del av jobbskatteavdraget för seniorer höjs från 66 till 67 år. Det innebär att den som vid årets ingång har fyllt 67 år omfattas av skattelättnaden. Åldersgränsen följer därmed riktåldern för pension.

Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Promemoria: Höjd åldersgräns och förstärkning av jobbskatteavdraget för seniorer

Skattefri förmån av kompetensstöd
För att ge anställda ökade möjligheter till kompetensutveckling och förbättra omställningen på arbetsmarknaden föreslås att kompetensstöd ska undantas från förmånsbeskattning. Skattefriheten ska omfatta kompetensstöd från både omställningsorganisationer och Kammarkollegiet, till exempel rådgivning och vägledning. Även köpt utbildning och köpt validering från omställningsorganisationer föreslås omfattas av skattefriheten.

Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Promemoria: Skattefri förmån av kompetensstöd

Takbeloppet i FoU-avdraget indexeras
FoU-avdraget stärker incitamenten för företag att investera i forskning och utveckling (FoU). För att undvika att värdet av avdraget urholkas över tid föreslås att takbeloppet i FoU-avdraget indexeras. Förslaget innebär att takbeloppet knyts till inkomstbasbeloppet. Därmed justeras taket automatiskt i takt med inkomstutvecklingen i ekonomin. Det sammanlagda avdraget får inte överstiga 36 inkomstbasbelopp per kalendermånad.

Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Promemoria: Indexering av taket i FoU-avdraget

Presskontakt
Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Dalila Alibasic
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Mobil 076-773 48 17
e-post till Dalila Alibasic

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 13 maj 2026

Regeringen föreslår i en lagrådsremiss att det ska vara möjligt att bilda skattetransparenta värdepappersfonder i Sverige. En sådan fond är inget eget skattesubjekt och andelsägarna beskattas löpande för avkastningen. Fondtypen ska bara vara öppen för vissa kategorier av institutionella investerare, till exempel pensionsförvaltare. Syftet är att stärka den svenska fondmarknaden.

– Nu utvecklar vi den svenska fondmarknaden och gör den mer attraktiv för både svenska och internationella investerare, säger finansmarknadsminister Niklas Wykman.

Den nya fondtypen ska vara en värdepappersfond som bara vissa institutionella investerare ska kunna investera i. Fondtypen föreslås vara öppen för institutionella investerare som förvaltar pensionsmedel eller annat kapital för allmänhetens räkning. Detta inkluderar till exempel staten, kommuner, regioner, livförsäkrings- och tjänstepensionsföretag.

För investerarna kan en skattetransparent fond vara ett mer kostnadseffektivt och skattemässigt fördelaktigt alternativ jämfört med andra typer av investeringar. I förlängningen innebär det fördelar för pensionssparare och allmänheten i övrigt.

Förslaget stärker också svensk fondmarknads konkurrenskraft, genom att fondbolag får bättre förutsättningar att konkurrera med förvaltare av utländska skattetransparenta fonder. Den nya fondtypen förväntas bidra till att vissa institutionella investerare väljer svenska fonder i stället för utländska motsvarigheter.

Lagrådsremissen behandlar det förslag om en ny transparent fondstruktur för institutionella investerare som Fondmarknadsutredningen överlämnade i sitt delbetän­kande En starkare fondmarknad (SOU 2025:60) i maj 2025.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Presskontakt
Victoria Ericsson
Pressekreterare hos finansmarknadsminister Niklas Wykman
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-137 89 04
e-post till Victoria Ericsson

Fråga om hur marknadsvärdet för tjänster som ett moderbolag tillhandahåller sina dotterbolag ska bestämmas vid tillämpningen av bestämmelserna om omvärdering av beskattningsunderlaget för mervärdesskatt.
Referat

Ref 5
Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 27 januari 2026 följande dom (mål nr 3217-21).

Bakgrund
1. Beskattningsunderlaget för mervärdesskatt utgörs som huvud­­regel av ersättningen för en vara eller tjänst. Om den ersättning som lämnas understiger varans eller tjänstens marknadsvärde kan beskattningsunderlaget dock under vissa förutsättningar bestämmas till marknadsvärdet (s.k. omvärdering). Detta gäller bl.a. för koncerninterna tjänster som tillhandahålls en köpare som inte har full avdragsrätt för ingående mervärdesskatt.

2. Som huvudregel gäller att marknadsvärdet för en tjänst ska bestämmas till det belopp som köparen skulle ha fått betala till en oberoende säljare av en sådan tjänst. Om det inte finns någon jämförbar tjänst på den öppna marknaden utgörs marknadsvärdet i stället av ett belopp som motsvarar säljarens kostnad för att utföra tjänsten.

3. Aktiebolaget Högkullen är moderbolag i en fastighets­förvaltande koncern. Fastighetsförvaltningen bedrivs i bolagets dotterbolag. Bolagets ekonomiska verksamhet består i att aktivt delta i dotterbolagens förvaltning genom att tillhandahålla dem tjänster i form av företagsledning, ekonomi, fastighetsförvaltning, investeringar, IT och personaladministration.

4. Under 2016 hade bolaget 19 direkt eller indirekt ägda dotterbolag. Ersättningen från dotterbolagen för de tjänster som bolaget hade tillhandahållit uppgick det året till totalt ca 2,3 miljoner kr, vilket enligt bolaget motsvarade kostnaderna för att köpa in och utföra tjänsterna med ett visst vinstpåslag. Bolagets kostnader för samma år uppgick till totalt ca 28 miljoner kr. I det beloppet ingick kostnader som enligt bolagets uppfattning inte belöpte på de tjänster som hade tillhandahållits dotterbolagen, såsom kapitalanskaffnings- och aktieägarkostnader, däribland kostnader för en planerad nyemission och börsnotering. Bolaget gjorde avdrag för all ingående mervärdesskatt, dvs. även för skatt som var hänförlig till kapitalanskaffnings- och aktieägar­kostnaderna.

5. Skatteverket ansåg att tjänsterna hade tillhandahållits dotterbolagen till ett pris under marknadsvärdet och beslutade att omvärdera och höja beskattningsunderlaget. Enligt Skatteverket fanns det inga jämförbara tillhandahållanden på den öppna marknaden och beskattningsunderlaget bestämdes därför till ett belopp som motsvarade bolagets kostnader för att utföra tjänsterna. Myndigheten ansåg att bolagets samtliga kostnader för det aktuella året, dvs. ca 28 miljoner kr, fick anses vara hänförliga till de tjänster som hade tillhandahållits. Underlaget för bolagets utgående mervärdesskatt fastställdes därmed till detta belopp. Dessutom påfördes skattetillägg på höjningen.

6. Bolaget överklagade till Förvaltningsrätten i Göteborg som biföll överklagandet och upphävde Skatteverkets beslut. Domstolen ansåg att aktieägarkostnader inte självklart är att se som kostnader för att utföra administrativa tjänster samt att Skatteverket inte hade gjort sannolikt att bolaget hade tillhandahållit tjänsterna mot ersättning under marknadsvärdet.

7. Skatteverket överklagade till Kammarrätten i Göteborg som biföll överklagandet och fastställde myndighetens beslut. Kammar­rätten motiverade sitt avgörande med att det inte fanns några tjänster på den öppna marknaden som motsvarade de tjänster som bolaget hade utfört samt att bolaget – genom att yrka avdrag för all ingående mervärdesskatt – hade gett uttryck för att kostnaderna hörde till den ekonomiska verksamheten. Samtliga kostnader skulle enligt kammarrätten därför beaktas när marknadsvärdet på de koncerninterna tjänsterna bestämdes.

8. Högsta förvaltningsdomstolen har hämtat in ett förhands­avgörande från EU-domstolen, se punkterna 16–20.

Yrkanden m.m.
9. Aktiebolaget Högkullen yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska ändra kammarrättens dom och undanröja Skatteverkets beslut. Bolaget yrkar vidare ersättning för kostnader i Högsta förvaltnings­domstolen med 1 157 850 kr.

10. Skatteverket anser att överklagandet ska avslås. Såvitt gäller bolagets yrkande om ersättning för kostnader i Högsta förvaltnings­domstolen anser myndigheten att ett belopp motsvarande ersättning för 120 timmars arbete är skäligt.

Skälen för avgörandet
Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen
11. Frågan är hur marknadsvärdet för tjänster som ett moderbolag tillhandahåller sina dotterbolag ska bestämmas vid tillämpningen av bestämmelserna om omvärdering av beskattningsunderlaget för mervärdesskatt.

Rättslig reglering m.m.
12. Den 1 juli 2023 trädde mervärdesskattelagen (2023:200) i kraft. Av övergångsbestämmelserna till den lagen följer dock att det är den tidigare mervärdesskattelagen (1994:200) som är tillämplig på förhållandena i målet. I det följande redogörs för bestämmelserna i 1994 års lag. I huvudsak motsvarande bestämmelser finns i den nya lagen.

13. Av 7 kap. 2 och 3 §§ följer att beskattningsunderlaget som huvudregel utgörs av ersättningen för en vara eller en tjänst.

14. Enligt 7 kap. 3 a § utgörs beskattningsunderlaget dock av marknadsvärdet om ersättningen är lägre än marknadsvärdet, köparen inte har full avdragsrätt för ingående skatt, säljaren och köparen är förbundna med varandra och den skattskyldige inte kan göra sannolikt att ersättningen är marknadsmässigt betingad. Bestämmelsen motsvaras av artikel 80 i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG).

15. Med marknadsvärde av en tjänst förstås enligt 1 kap. 9 § första stycket hela det belopp som köparen, i samma försäljningsled som det där omsättningen av tjänsten äger rum, vid tidpunkten för omsättningen och i fri konkurrens, skulle få betala till en oberoende säljare inom landet för en sådan tjänst. Om ingen jämförbar omsättning av tjänster kan fastställas utgörs marknadsvärdet enligt andra stycket av ett belopp som inte understiger den beskattnings­bara personens kostnad för att utföra tjänsten. Bestämmelsen motsvaras av artikel 72 i direktivet.

Förhandsavgörande från EU-domstolen

16. Högsta förvaltningsdomstolen har i begäran om förhands­avgörande från EU-domstolen ställt följande frågor.

Fråga 1: Är det förenligt med artiklarna 72 och 80 i mervärdes­skattedirektivet att vid tillämpningen av nationella bestämmelser om omvärdering av beskattningsunderlaget anse att när ett moder­bolag tillhandahåller sina dotterbolag tjänster av det slag som är aktuella i målet rör det sig alltid om unika tillhandahållanden vars marknadsvärde inte kan bestämmas genom en sådan jämförelse som föreskrivs i första stycket i artikel 72?

Fråga 2: Är det förenligt med artiklarna 72 och 80 i mervärdes­skattedirektivet att vid tillämpningen av nationella bestämmelser om omvärdering av beskattningsunderlaget anse att ett moder­bolags hela kostnadsmassa, inklusive kapitalanskaffnings- och aktieägarkostnader, utgör bolagets kostnad för de tjänster som tillhandahålls dess dotterbolag, när moderbolagets enda verksamhet består i aktiv förvaltning av dotterbolagen och bolaget har gjort avdrag för all ingående mervärdesskatt hänförlig till sina förvärv?

17. EU-domstolen besvarade frågorna genom dom i mål C‑808/23 (EU:C:2025:516).

18. Av domen framgår att EU-domstolen ansåg att de tjänster som bolaget hade tillhandahållit sina dotterbolag inte kunde anses ha ett så nära samband att de objektivt utgjorde ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande och därför var ett unikt tillhanda­hållande. Var och en av dessa tjänster föreföll enligt domstolen nämligen ha sin egen karaktär och vara urskiljbara även om de tillhandahållits tillsammans. Den omständigheten att vart och ett av dotterbolagen hade betalat ett totalpris till bolaget för samtliga tjänster ansågs inte kunna vara av avgörande betydelse när det är fråga om koncerninterna tjänster eftersom koncernen i annat fall själv, genom de avtalade ersättningsvillkoren, skulle kunna påverka hur dessa tjänster ska kvalificeras i mervärdesskattehänseende (punkterna 31–33).

19. Mot den bakgrunden besvarade EU-domstolen den första frågan med att det är oförenligt med artiklarna 72 och 80 i mervärdesskattedirektivet att skattemyndigheten i samtliga fall anser att tjänster som ett moderbolag tillhandahåller sina dotter­bolag inom ramen för den aktiva förvaltningen av dessa bolag utgör ett unikt tillhandahållande som utesluter att tjänsternas marknads­värde kan bestämmas med hjälp av den jämförelsemetod som föreskrivs i artikel 72 första stycket i detta direktiv.

20. Med hänsyn till de skäl som svaret på den första frågan grundades på ansåg domstolen att det saknades anledning att besvara den andra frågan (punkterna 35–38).

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
Mervärdesskatt och skattetillägg

21. Av utredningen i målet framgår att bolaget och dess dotterbolag är förbundna med varandra på ett sådant sätt som förutsätts för att bestämmelserna om omvärdering av beskattningsunderlaget ska vara tillämpliga samt att dotterbolagen inte har full avdragsrätt för ingående mervärdesskatt. För att det ska finnas grund för att om­värdera beskattningsunderlaget krävs därutöver att den ersättning som dotterbolagen har lämnat är lägre än marknads­värdet. Det är Skatteverket som har bevisbördan för att så är fallet.

22. Inledningsvis kan konstateras att det av EU-domstolens förhandsavgörande framgår att de tjänster som bolaget har tillhandahållit till respektive dotterbolag inte kan betraktas som ett enda sammansatt tillhandahållande. Bedömningen av om den lämnade ersättningen är lägre än marknadsvärdet ska alltså göras utifrån utgångspunkten att det rör sig om flera separata tillhanda­hållanden.

23. Skatteverket har även efter EU-domstolens dom vidhållit sin inställning att det finns grund för omvärdering i enlighet med myndighetens beslut. Skatteverket anser att bolagets tjänst avseende företagsledning är unik, även om den inte är en delkomponent i en sammansatt tjänst, och att marknadsvärdet för denna tjänst därför ska bestämmas med tillämpning av 1 kap. 9 § andra stycket mervärdesskattelagen. Marknadsvärdet utgörs därmed av ett belopp som inte understiger bolagets kostnad för att utföra tjänsten, och denna självkostnad är enligt myndigheten betydligt högre än den ersättning som bolaget har tagit ut.

24. Som grund för att det rör sig om en unik tjänst anför Skatteverket att bolagets kostnad för att producera företags­ledningstjänsten är så hög att det i sig visar att denna tjänst inte har samma karaktär som en tjänst som skulle kunna tillhandahållas på den öppna marknaden. Skatteverket hänvisar till rättsfallet HFD 2014 ref. 40, där Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att den omständigheten att parterna i en koncernintern transaktion är närstående innebär att prissättningen kan påverkas av faktorer som saknar relevans vid motsvarande externa transaktion. Domstolen uttalade vidare att Skatteverket när det gäller koncerninterna tjänster därför bör kunna inrikta bevisföringen när det gäller frågan om tjänsternas marknadsvärde på om ersättningen understigit kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna.

25. Av EU-domstolens förhandsavgörande i det nu aktuella målet framgår emellertid att det synsätt som Högsta förvaltnings­domstolen gav uttryck för i rättsfallet inte är förenligt med mervärdesskattedirektivet. Även för koncerninterna tjänster gäller således att en förutsättning för att marknadsvärdet ska kunna bestämmas utifrån den beskattningsbara personens självkostnad är att Skatteverket först visar att det saknas en jämförbar tjänst på den öppna marknaden. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening har Skatteverket i detta fall, genom att enbart hänvisa till att företagsledningstjänsten har varit dyr att producera, inte gjort sannolikt att jämförbara tjänster saknas. Det finns därmed inte grund för att omvärdera beskattningsunderlaget för denna tjänst.

26. När det gäller övriga tjänster som bolaget har tillhandahållit anser Skatteverket att marknadsvärdet ska bestämmas enligt 1 kap. 9 § första stycket, dvs. till de belopp som dotterbolagen skulle ha fått betala till oberoende säljare för sådana tjänster. Skatteverket anför att bolaget har köpt in dessa tjänster externt och sedan slussat dem vidare till dotterbolagen, och att marknadsvärdet för tjänsterna därför bör vara det pris som bolaget har betalat för dem. Eftersom bolagets enda verksamhet är att tillhandahålla dotterbolagen tjänster bör enligt myndigheten samtliga tjänster som bolaget har köpt in anses ha kommit dotterbolagen till godo, och bolagets kostnader för tjänsterna borde därför i sin helhet ha vidare­fakturerats dotterbolagen. Då så inte har skett menar Skatteverket att även övriga tjänster har tillhandahållits mot en ersättning under marknadsvärdet. Eftersom bolaget har fakturerat dotterbolagen ett enhetsbelopp för samtliga tjänster anser Skatteverket vidare att det inte kan krävas att myndigheten gör beräkningen av marknads­värdet för varje enskild tjänst för sig.

27. Skatteverket har således gjort en samlad beräkning av marknadsvärdet för samtliga tjänster som bolaget har tillhandahållit och myndigheten vidhåller även efter EU-domstolens dom att beräkningen kan göras på detta sätt. Som nämnts framgår emellertid av EU-domstolens dom att var och en av de tjänster som bolaget har tillhandahållit ska betraktas som ett separat tillhandahållande, även om dotterbolagen har betalat ett totalpris till bolaget för samtliga tjänster (se punkterna 18 och 22 ovan). Enligt Högsta förvaltnings­domstolen följer av detta att en eventuell omvärdering av beskattningsunderlaget måste göras för varje tjänst för sig. Eftersom Skatteverket inte har presenterat något underlag som gör det möjligt att bedöma marknadsvärdet av de enskilda tjänster som bolaget har tillhandahållit saknas grund för att omvärdera beskattningsunder­laget även avseende övriga tjänster.

28. Av det anförda följer att bolagets överklagande ska bifallas.

Ersättning för kostnader

29. Bolaget har yrkat ersättning för kostnader i Högsta förvaltnings­domstolen med 1 157 850 kr. Ersättningsyrkandet avser arvoden till två ombud för sammanlagt 287,5 timmars arbete. Timarvodena uppgår till mellan 3 400 och 5 500 kr och den genomsnittliga timkostnaden till ca 4 000 kr.

30. Bolaget har fått bifall till sitt yrkande och målet avser en fråga av betydelse för rättstillämpningen. Bolaget har därför rätt till skälig ersättning för sina kostnader. Med hänsyn till frågornas karaktär och svårighetsgrad samt till vad som har uppgetts om ombudens kvalifikationer får timararvodena bedömas som skäliga i sig. När det gäller det antal timmar som det begärs ersättning för gör Högsta förvaltningsdomstolen följande överväganden.

31. När de timarvoden som ett ersättningsyrkande baseras på har motiverats med ombudens särskilda kunskaper och erfarenhet kan det ställas höga krav på att ombuden utför arbetet självständigt och effektivt. Av ingivna kostnadsspecifikationer framgår emellertid att båda ombuden har arbetat med i princip samtliga åtgärder och att mycket tid har ägnats åt interna diskussioner av olika slag, vissa med andra specialister. Tidsåtgången framstår av dessa skäl som väl tilltagen.

32. Även i övrigt framstår tidsåtgången för att upprätta yttranden och att gå igenom Skatteverkets yttranden som väl tilltagen. Som exempel kan nämnas att tre timmar har ägnats åt att upprätta ett blankt överklagande, efter att tretton timmar hade ägnats åt överläggningar och rättsutredning inför överklagandet. Ett annat exempel är att sammanlagt drygt 65 timmar har ägnats åt att gå igenom Skatteverkets svaromål avseende bolagets överklagande och att författa ett yttrande om ca fyra sidors löptext med anledning av svaromålet. Bolagets inlagor innehåller också en hel del upprepningar av vad som tidigare har anförts. Fem timmars arbete avser vidare genomgång av kammarrättens dom, vilket inte ersätts i Högsta förvaltningsdomstolen (se t.ex. HFD 2024 ref. 40).

33. Högsta förvaltningsdomstolen finner mot denna bakgrund att bolaget får anses skäligen tillgodosett med en ersättning om 600 000 kr, vilket motsvarar 150 timmars arbete till en genomsnittlig timkostnad om 4 000 kr.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens avgörande i de delar som avser mervärdesskatt och skattetillägg samt fastställer förvaltningsrättens avgörande i dessa delar.

Högsta förvaltningsdomstolen beviljar Aktiebolaget Högkullen ersättning för kostnader i Högsta förvaltningsdomstolen med 600 000 kr.

I avgörandet deltog justitieråden Ståhl, Classon, Askersjö, von Essen och Mihaic. Föredragande var justitiesekreteraren Jonas Ljungberg.

______________________________

Förvaltningsrätten i Göteborg (2019-04-16, ordförande Karlsson):
Mervärdesskatt

Utgångspunkter för prövningen

Frågan i målet är hur bolagets beskattningsunderlag för koncerninterna tjänster ska beräknas. Bolaget har fakturerat tjänsterna till 38,5 procent av de kostnader bolaget bedömer är gemensamma för hela koncernen, såsom lönekostnader, hyra, kontorskostnader, telefon, data, bil, resor och representation. Skatteverket anser att detta är under marknadsvärdet för tjänsterna och att marknadsvärdet istället ska beräknas till summan av alla kostnader som bolaget hade 2016.

Utgångspunkten är att beskattningsunderlaget är det priset som har avtalats mellan köpare och säljare (7 kap. 3 § mervärdesskattelagen).

Beskattningsunderlaget utgörs av marknadsvärdet istället för den avtalade ersättningen om ersättningen är lägre än marknadsvärdet, köparen inte har full rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt, köparen och säljaren är förbundna med varandra och ersättningen inte är marknads­mässigt betingad (7 kap. 3 a § mervärdesskattelagen).

Med marknadsvärdet avses som huvudregel det pris en oberoende köpare hade fått betala för motsvarande tjänst. Om det inte finns någon motsvarande tjänst på den öppna marknaden utgörs marknadsvärdet istället av minst säljarens kostnader för att utföra tjänsten (1 kap. 9 § mervärdesskattelagen).

Det är Skatteverket som ska göra sannolikt att ersättningen är lägre än marknadsvärdet (Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2014 ref. 40).

Bolaget och Skatteverket är överens om att säljaren och köparen är förbundna med varandra och att köparna inte har full rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt. Bolaget och Skatteverket är också överens om att det inte finns några tjänster som motsvarar de som bolaget har utfört åt sina koncernbolag på den öppna marknaden och att marknadsvärdet därför utgörs av åtminstone bolagets kostnader för att utföra tjänsterna. Domstolen saknar skäl att göra någon annan bedömning i denna del.

Hör alla bolagets kostnader samman med de utförda tjänsterna?

Att bolaget är moderbolag i en koncern med 19 dotter- och dotterdotter­bolag innebär att det är sannolikt att en del av bolagets kostnader är aktieägarkostnader. Aktieägarkostnader är inte självklart att se som kostnader för att utföra administrativa tjänster. Att bolaget inte har redovisat några andra intäkter än intäkterna från koncerninterna tjänster och att bolaget har dragit av ingående mervärdesskatt på alla sina inköp har i sig inte någon betydelse när det gäller att uppskatta vilka kostnader bolaget har haft för att utföra tjänsterna.

Eftersom bolaget är moderbolag i en koncern med 19 dotter- och dotterbolag och en stor del av bolagets kostnader 2016 utgjordes av kostnader för en eventuell börsintroduktion är det inte sannolikt att bolagets kostnader för att utföra de koncerninterna tjänsterna utgörs av alla kostnader som bolaget hade detta år. Skatteverket för inte fram någon annan grund än att alla bolagets kostnader är kostnader för att utföra tjänsterna och presenterar inte heller någon alternativ beräkning för att göra sannolikt att priset på de koncerninterna tjänsterna ligger under marknadsvärdet. Skatteverket har därmed, och med beaktande av bolagets fakturering för tjänsterna och storleken av kostnaderna för den planerade börsintroduktionen såsom dessa framgår av huvudbokskonton, inte gjort sannolikt att tjänsterna har fakturerats under marknadsvärdet. Över­klagandet ska därför bifallas.

Skattetillägg

Eftersom överklagandet ska bifallas finns inte heller någon grund för att ta ut skattetillägg.

[text har här utelämnats]

– Förvaltningsrätten bifaller överklagandet och upphäver Skatteverkets beslut att omvärdera bolagets beskattningsunderlag och att ta ut skatte­tillägg.

Förvaltningsrätten avslår bolagets ansökan om ersättning för kostnader i målet.

Kammarrätten i Göteborg (2021-03-03, Forkman, Dahlström [skiljaktig] och Nilsson):
Vad målet gäller

Frågan i målet är om bolaget sålt koncerninterna tjänster under marknadsvärdet och om det av den anledningen finns grund för att ändra beskattningsunderlaget för mervärdesskatt och ta ut skattetillägg.

Bolaget och Skatteverket är överens om att köpare och säljare har intressegemenskap och att köparna inte har full avdragsrätt för mervärdes­skatt. Kammarrätten saknar skäl för att göra någon annan bedömning. Punkterna 2 och 3 i 7 kap. 3 a § mervärdesskattelagen är således uppfyllda.

Frågan blir då om den ersättning för tjänster som bolaget tagit ut av dotterbolagen har varit lägre än marknadsvärdet av tjänsterna (punkten 1). Av betydelse för den bedömningen är också vilka kostnader som ska räknas med i beskattningsunderlaget när marknadsvärdet ska beräknas. Det är Skatteverket som har bevisbördan för att detta rekvisit är uppfyllt. Om så är fallet återstår frågan om den skattskyldige har gjort sannolikt att ersättningen ändå är marknadsmässigt betingad (punkten 4).

Har ersättningen varit lägre än marknadsvärdet?

För att med tillämpning av bestämmelserna om omvärdering kunna påföra bolaget mer utgående mervärdesskatt än vad det har deklarerat ska Skatte­verket göra sannolikt att den ersättning som bolaget erhållit för de aktuella tjänsterna understiger tjänsternas marknadsvärde. Eftersom det är fråga om koncerninterna tjänster bör det därvid räcka att Skatteverket kan visa att ersättningen för tjänsterna har understigit kostnaderna för att tillhanda­hålla dem (se Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2014 ref. 40).

Bolaget och Skatteverket är överens om att det inte finns några tjänster som motsvarar de som bolaget har utfört åt sina koncernbolag på den öppna marknaden och att marknadsvärdet därför utgörs av åtminstone bolagets kostnader för att utföra tjänsterna. Kammarrätten saknar i likhet med förvaltningsrätten skäl för att göra någon annan bedömning i denna del.

Avgörande för frågan om skattskyldighet för mervärdesskatt är den verksamhet som bedrivs. Enbart innehav av andelar i dotterbolag i vars förvaltning moderbolaget inte deltar utgör inte ekonomisk verksamhet. Verksamhet som består i att mot vederlag tillhandahålla exempelvis administrativa tjänster åt sina dotterbolag utgör däremot sådan ekonomisk verksamhet som medför skattskyldighet och fullständig rätt till avdrag för den mervärdesskatt som betalats på kostnaderna för att förvärva dessa tjänster. Avdragsrätten förutsätter ett direkt och omedelbart samband med de utgående transaktioner som medför avdragsrätt. Det krävs alltså att kostnaderna för dessa förvärv utgör en del av de kostnadskomponenter som ingår i priset för de utgående skattepliktiga transaktionerna. Men det krävs inte att det finns ett direkt och omedelbart samband mellan en viss ingående transaktion och en eller flera utgående transaktioner för vilka rätt till avdrag föreligger, utan avdragsrätt föreligger också när kostnaderna för tjänsterna i fråga utgör en del av den skattskyldiges allmänna omkostnader och således utgör en del av de kostnadskomponenter som ingår i priset för de tjänster denne tillhandahåller. Sådana kostnader har nämligen ett direkt och omedelbart samband med den skattskyldige personens samlade ekonomiska verksamhet (se EU-domstolens avgörande i mål C-108/14 och C-109/14, Larentia + Minerva m.fl.). Detta ger stöd för slutsatsen att ett holdingbolags förvaltning av ett dotterbolag är antingen aktiv eller passiv.

Bestämmelsen i 7 kap. 3 a § mervärdesskattelagen är en skatteflykts­regel avsedd att förhindra bortfall av mervärdesskatteintäkter till följd av att priset manipulerats vid transaktioner mellan närstående parter, och den utesluter inte omvärdering av beskattningsunderlaget vare sig det gäller utgående mervärdesskatt eller avdragsrätt för ingående mervärdesskatt. Eftersom skatteflyktsregeln tar sikte på själva prismanipulationen är det rimligt att värderingen av beskattningsunderlaget tar sin utgångspunkt från vad den skattskyldige själv ansett ska innefattas i den skattepliktiga ekonomiska verksamheten.

Bolaget har under 2016 haft stora kostnader för en planerad nyemission och efterföljande börsnotering i syfte att skapa finansiering för ytterligare förvärv av bolag och fastigheter. Kapitalanskaffningen har således kommit hela koncernen till godo (jfr RÅ 2006 ref. 19 I).

Genom att yrka avdrag för ingående mervärdesskatt på alla inköp har bolaget gett uttryck för uppfattningen att dessa kostnader hör till den ekonomiska verksamheten. För ett moderbolag vars enda verksamhet består i att tillhandahålla koncerngemensamma skattepliktiga tjänster till sina dotterbolag kan inte ingående skatt vara fullt avdragsgill, på den grunden att kostnaden ingår som en allmän omkostnad i den beskattnings­bara personens ekonomiska verksamhet, samtidigt som en sådan trans­aktion anses sakna koppling till de utgående skattepliktiga transaktionerna i den ekonomiska verksamheten.

Enligt kammarrättens bedömning utgör därför samtliga bolagets kostnader komponenter i priset för förvaltningen av dotterbolagen och bör tas med när marknadsvärdet av de koncerninterna tjänsterna bestäms. Vid en sådan bedömning uppgår bolagets kostnader till cirka 28 miljoner kr och den ersättning som bolaget erhållit för utförda koncernledningstjänster till cirka 2,3 miljoner kr.

Skatteverket får därmed anses ha gjort sannolikt att den ersättning som bolaget erhållit för de tillhandahållna tjänsterna har understigit marknads­värdet beräknat med utgångspunkt i bolagets kostnader, såsom anges i HFD 2014 ref. 40.

Vid denna bedömning återstår det för kammarrätten att ta ställning till om bolaget har gjort sannolikt att den ersättning som dotterbolagen betalat för tjänsterna ändå är marknadsmässigt betingad.

Är ersättningen marknadsmässigt betingad?

Med uttrycket marknadsmässigt betingad prisnedsättning avses en nedsättning av priset som, med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, kan anses affärsmässig och således till gagn för den bedrivna verksamheten (se HFD 2014 ref. 40).

Skillnaden mellan de beräknade kostnaderna för tjänsterna och den ersättning som bolaget tagit ut för dessa är betydande, vilket medför att höga krav bör ställas på bolaget när det gäller att göra sannolikt att priset ändå varit marknadsmässigt betingat.

Bolaget anför att om det sålt tjänsterna utanför koncernen hade kalkylen sett ut på samma sätt och att det timpris som bolaget betalat för inköp av samma tjänster är lägre än det pris som bolaget tagit ut av dotterbolagen. Någon annan grund för att ersättningen ska anses marknadsmässigt betingad har inte framförts.

Eftersom någon närmare redogörelse för varför underprissättningen kan förväntas gagna bolagets verksamhet inte har lämnats anser kammarrätten att bolaget inte har gjort sannolikt att ersättningen från dotterbolagen är marknadsmässigt betingad.

Det föreligger därmed förutsättningar för att bestämma beskattnings­underlaget för bolagets tillhandahållna tjänster i enlighet med Skatte­verkets beslut.

Skattetillägg

Bolaget har redovisat utgående mervärdesskatt med för lågt belopp, utan att upplysa om sakförhållandena rörande faktureringen av dotterföretagen på ett sådant sätt att Skatteverket har kunnat fatta korrekta beskattnings­beslut. Bolaget har därmed lämnat sådan oriktig uppgift att det finns skäl för att påföra skattetillägg. Det har inte kommit fram några omständigheter som kan anses utgöra skäl för befrielse från påfört skattetillägg.

[text har här utelämnats]

– Kammarrätten bifaller Skatteverkets överklagande och fastställer Skatte­verkets beslut.

Kammarrätten avslår Aktiebolaget Högkullens överklagande och yrkande om ersättning för kostnader i kammarrätten.

Dahlström var skiljaktig och anförde:

Bolaget vinner i och för sig inget bifall i målet. De frågor som målet avser är dock av sådan karaktär att det är rimligt att bolaget medges ersättning för kostnader i förvaltningsrätten och kammarrätten med skäliga 60 000 kr, exklusive mervärdesskatt.

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 11 maj 2026

För att stärka svensk sjöfarts konkurrenskraft har regeringen föreslagit en rad förbättringar av det svenska systemet för tonnagebeskattning. EU-kommissionen har nu beslutat att ge Sverige ett nytt statsstödsgodkännande, inklusive de föreslagna ändringarna, för perioden 2027–2036. Före sommaren väntas också riksdagen fatta beslut om ändringarna, som regeringen lämnat i en proposition.

Det nuvarande svenska systemet för tonnagebeskattning har tidigare anmälts och godkänts av kommissionen som förenligt med den inre marknaden och riktlinjerna för statligt stöd till sjötransport. Det nuvarande statsstödsgodkännandet gäller fram till utgången av 2026.

I december 2025 ansökte regeringen hos EU-kommissionen om ett nytt godkännande för det svenska tonnage­beskattningssystemet, inklusive de föreslagna förbättringarna. I april 2026 lämnades också en proposition till riksdagen med de föreslagna ändringarna. Innan riksdagen kan fatta ett beslut om de nya reglerna måste EU-kommissionen godkänna förslaget, vilket den nu har gjort. Det nya godkännandet från EU-kommissionen gäller för en tioårsperiod, från den 1 januari 2027 till den 31 december 2036. Riksdagen väntas fatta beslut i frågan före sommaren.

Förändringarna i systemet för tonnagebeskattning innebär bland annat att det utvidgas till att omfatta vissa verksamheter inom specialsjöfart, och en utökning av möjligheterna att inom ramen för tonnagebeskattad verksamhet hyra ut kvalificerade fartyg utan besättning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 20 juli 2026. Som aviserats i propositionen avser regeringen även att återkomma med vissa kompletterande bestämmelser som kommissionen har efterfrågat.

Presskontakt
Dalila Alibasic
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Mobil 076-773 48 17
e-post till Dalila Alibasic

Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 13 maj 2026

För att motverka ökade drivmedelspriser på grund av kriget i Iran föreslås ytterligare tillfälliga skattesänkningar på bensin och diesel. Skattesänkningen föreslås vara 2 kronor och 40 öre per liter, vilket motsvarar 3 kronor inklusive moms vid full prisövervältring, under perioden 1 juli–30 november 2026. Förslaget remitteras nu av Finansdepartementet och planeras ingå i en kommande extra ändringsbudget.

Skatten på bensin och diesel har sänkts till EU:s minimiskattenivå under perioden 1 maj–30 september 2026. För att ha möjlighet att sänka skatterna ytterligare, under EU:s minimiskattenivå, ansökte regeringen i slutet av mars om tillstånd hos EU-kommissionen. Kommissionen har därefter redan i maj lagt fram ett förslag om att Sverige ska ges möjlighet att göra detta under fem månader 2026. Nu återstår endast godkännande från Europeiska unionens råd och nationell lagstiftning.

Skattesatserna på bensin föreslås sänkas med 2 kronor och 40 öre per liter. Skattesatsen på diesel föreslås sänkas med 2 400 kronor per kubikmeter. Det motsvarar en sänkning av priset med 3 kronor per liter inklusive moms vid full prisövervältring.

Förslaget bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Sverigedemokraterna.

Presskontakt
Dalila Alibasic
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Mobil 076-773 48 17
e-post till Dalila Alibasic

Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 30 januari 2026 följande dom (mål nr 4731-25).

Bakgrund

1. Tillhandahållanden av tjänster är som huvudregel mervärdes­skattepliktiga. Från skatteplikt undantas vissa upplåtelser av fastigheter. Rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksam­het omfattas dock inte av undantaget.

2. UNITY Malmö AB hyr ut möblerade studiolägenheter till privatpersoner och företag. Uthyrningstiden är som längst tre månader. Bolaget har för avsikt att förlänga uthyrningstiden till som längst fyra eller sex månader. Någon förlängning utöver det ska inte vara möjlig. Bolaget ansökte om förhandsbesked för att få veta om uthyrning av lägenheterna med de justerade villkoren utgör skatte­pliktig rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet. Av ansökan framgår följande.

3. Lägenheterna har ett pentry med nödvändig köksutrustning samt är utrustade med sängkläder, handdukar, schampo och tvål. Bolaget tillhandahåller städning en gång i veckan samt vid utflytt. Ytterligare städning och tvättservice erbjuds mot en extra kostnad. Frukost kan inkluderas i bokningen och serveras i fastighetens lobby. Gästerna har tillgång till fastighetens loungeområden, gym, café och orangeri och kan även boka tillgång till en arbetsplats. Fastigheten har en reception som är bemannad 18 till 24 timmar per dygn. Receptionisten utför sedvanliga tjänster i en hotellrörelse. Dagtid finns även receptionschef, driftansvarig och fastighets­tekniker på plats.

4. Av bokningsvillkoren framgår att betalning ska erläggas i förskott och att en extra avgift tas ut för övernattande besökare. Besökare är endast tillåtna om tillstånd beviljas av bolaget. Det är vidare inte tillåtet att folkbokföra sig i lägenheterna.

5. Skatterättsnämnden fann att uthyrning av studiolägenheter, enligt bokningsvillkor som tillåter en maximal vistelsetid om antingen fyra eller sex månader, utgör skattepliktig rumsuthyrning i en verksamhet som liknar hotellrörelse. Nämnden konstaterade att en maximal vistelsetid om fyra eller sex månader utan möjlighet till förlängning håller sig inom de tidsramar som i både EU-rättslig och svensk praxis har ansetts utgöra tillhandahållande av logi under en kortare tid. Även övriga villkor och kringtjänster visade enligt nämnden att det var fråga om tillfälligt boende och ett aktivt utnyttjande av fastigheten.

Yrkanden m.m.
6. Skatteverket yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen med ändring av förhandsbeskedet ska förklara att bolagets uthyrning av studio­lägenheter inte uppfyller kriterierna för skattepliktig rumsuthyrning och anför följande.

7. Den viktigaste komponenten i ett aktivt nyttjande är de korta uthyrningstiderna och det går inte att kompensera för längre uthyrningstider genom att öka antalet kringtjänster. I det aktuella fallet ska den längre uthyrningstiden om fyra eller sex månader erbjudas generellt och det är därmed inte fråga om uthyrning som potentiellt konkurrerar med tillhandahållande av logi inom hotell­branschen.

8. UNITY Malmö AB anser att förhandsbeskedet ska fastställas.

Skälen för avgörandet
Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen
9. Frågan är under vilka förutsättningar uthyrning av lägenheter utgör skattepliktig rumsuthyrning i en verksamhet som liknar hotellrörelse.

Rättslig reglering m.m.
10. Tillhandahållanden av tjänster är enligt 10 kap. 2 § mervärdes­skattelagen (2023:200) skattepliktiga om inte annat följer av kapitlet.

11. Av 10 kap. 35 § första stycket framgår att upplåtelser av hyresrätter till fastigheter är undantagna från skatteplikt. Enligt 10 kap. 36 § första stycket 4 gäller dock skatteplikt för rums­uthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet. Dessa bestämmelser har sina motsvarigheter i artiklarna 135.1 1 och 135.2 a i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG).

12. Av artikel 135.1 l framgår att uthyrning av fast egendom är undantagen från skatteplikt. Enligt artikel 135.2 a omfattas dock inte tillhandahållande av logi, såsom detta definieras i medlems­staternas lagstiftning, inom hotellbranschen eller branscher med liknande funktion av undantaget från skatteplikt.

13. Enligt EU-domstolen ska uttrycket ”branscher med liknande funktion” ges en vid tolkning för att säkerställa att tillfälligt tillhandahållande av logi som liknar, och potentiellt konkurrerar med, sådan logi som tillhandahålls inom hotellbranschen beskattas. För att skilja mellan skattepliktiga och från skatteplikt undantagna transaktioner är det enligt EU-domstolen lämpligt att beakta den tidsrymd under vilken tillhandahållande av logi sker. Detta eftersom logi på hotell skiljer sig från uthyrning av ett bostadsrum bl.a. genom vistelsetidens längd (Blasi, C-346/95, EU:C:1998:51, punkterna 20 och 23).

14. EU-domstolen har även uttalat att medan uthyrning av fast egendom vanligtvis är en förhållandevis passiv verksamhet som har samband med att viss tid förflyter och som inte skapar något betydande mervärde, så är den gemensamma nämnaren för de transaktioner som utesluts från undantaget från skatteplikt att de innebär ett mer aktivt utnyttjande av den fasta egendomen (Goed Wonen, C-326/99, EU:C:2001:506, punkterna 52 och 53).

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
15. Det finns i svensk lagstiftning inte några närmare kriterier för hur gränsen ska dras mellan å ena sidan skattepliktig rumsuthyrning i verksamhet som liknar hotellrörelse och å andra sidan från skatte­plikt undantagen upplåtelse av hyresrätter. Denna fråga har i stället fått avgöras i praxis med beaktande av den ram för tolkningen som sätts av artikel 135.2 a i mervärdesskattedirektivet och dess syfte.

16. För att skilja ut sådana tillhandahållanden som innebär ett mer aktivt utnyttjande av en fastighet och som potentiellt konkurrerar med hotellbranschen har såväl den faktiska tiden för vistelsen som förekomsten av kringtjänster beaktats (se t.ex. HFD 2020 ref. 51).

17. Bolaget har för avsikt att hyra ut studiolägenheter under fyra eller sex månader, utan möjlighet till förlängning. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att vistelser som har uppgått till i genomsnitt sex månader (RÅ 1991 not. 82) eller undantagsvis sex månader (HFD 2020 ref. 51) har bedömts utgöra tillhandahållanden av logi under kort tid. Denna tidsrymd har även EU-domstolen definierat som tillhandahållande av logi under kort tid (Blasi, punkt 24). Med beaktande av detta samt utformningen av övriga villkor och kringtjänster bedömer Högsta förvaltningsdomstolen att det är fråga om ett mer aktivt utnyttjande av fastigheten som kan anses potentiellt konkurrera med hotellbranschen. Bolagets uthyrning av studiolägenheter utgör därmed skattepliktig rums­uthyrning i en verksamhet som liknar hotellrörelse.

18. Skatterättsnämndens förhandsbesked ska därför fastställas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.

I avgörandet deltog justitieråden Ståhl, Classon,von Essen och Mihaic. Föredragande var justitiesekreteraren Ninni Bohman Olin.

______________________________

Skatterättsnämnden (2025-07-04, Harmsen Hogendoorn, ordförande, Bohlin, Fored, Olsson, Sandberg Nilsson, Tunudd och Östman Johansson):
Förhandsbesked

Uthyrningen av studiolägenheter, enligt bokningsvillkor som tillåter en maximal vistelsetid om antingen fyra eller sex månader, utgör skattepliktig rumsuthyrning i en verksamhet som liknar hotellrörelse.

Skatterättsnämndens bedömning

Bolaget överväger att ändra sina villkor för bokning av studiolägenheter genom att förlänga den maximala vistelsetiden till antingen fyra eller sex månader, i båda alternativen utan möjlighet till förlängning. Frågan är om verksamheten i dessa fall utgör skattepliktig rumsuthyrning enligt 36 § första stycket 4 mervärdesskattelagen eller från skatteplikt undantagen fastighetsupplåtelse enligt 35 §.

Högsta förvaltningsdomstolen har i rättsfallet HFD 2020 ref. 51 konstaterat att det i svensk lagstiftning inte har införts några närmare kriterier för hur gränsen ska dras mellan skattepliktig rumsuthyrning och undantagen fastighetsupplåtelse. Frågan får istället avgöras i praxis, med beaktande av den ram för tolkningen som sätts av den bakomliggande direktivbestämmelsen.

Praxis

Av EU-domstolens praxis framgår att uttrycket "branscher med liknande funktion" i artikel 135.2 a i mervärdesskattedirektivet ska ges en vid tolkning eftersom dess syfte är att säkerställa beskattning av tillfälligt tillhandahållande av logi, liknande — och således potentiellt konkurrerande med — det som tillhandahålls inom hotellbranschen. (Blasi, C-346/95, EU:C:1998:51, punkt 20).

Vidare framgår att medan uthyrning av fastighet vanligtvis är en förhållandevis passiv verksamhet som har samband med att tid förflyter och som inte skapar något betydande mervärde, så är den gemensamma nämnaren för de transaktioner som utesluts från undantaget från skatteplikt att de innebär ett mer aktivt utnyttjande av den fasta egendomen ("Goed Wonen", C-326/99, EU:C:2001:506, punkt 52 och 53 och Temco Europe, C-284103, EU:C:2004:730, punkt 20).

EU-domstolen har även uttalat att det kan vara lämpligt att skilja mellan skattepliktiga och från skatteplikt undantagna transaktioner utifrån den tidsrymd under vilken tillhandahållandet av logi sker. I målet Blasi prövade EU-domstolen den avgränsning av det skattepliktiga området som hade gjorts i tysk rätt och som innebar att uthyrningen var skattepliktig om kontraktstidens längd var kortare än sex månader. Domstolen ansåg att detta var ett rimligt sätt att säkerställa beskattning av transaktioner inom verksamheter med liknande funktion som hotellbranschen, dvs. att tillhandahålla tillfälligt boende inom ramen för ett affärsmässigt förhållande. Domstolen påpekade dock att det i vissa situationer kan vara lämpligare att ta hänsyn till den faktiska sammanlagda tidsrymd under vilken tillhandahållandet sker än den hyrestid som finns angiven i kontraktet (Blasi, punkt 23-26). Det är nämligen det faktiska avtals­förhållandet som ska beaktas. Avtalsparterna kan under avtalstiden komma överens om att förlänga eller förkorta hyrestiden (Temco Europe, punkt 22).

I svensk rättspraxis har bedömningen gjorts utifrån verksamhetens ändamål och innehåll (se t.ex. HFD 2020 ref. 51, punkt 19 och 23).

I rättsfallen RÅ 1988 not. 642, RÅ 1991 not. 82 och HFD 2020 ref. 51, som gällde tillhandahållande av tillfälliga boenden för asylsökande, fann Högsta förvaltningsdomstolen att verksamheterna var skattepliktiga. I det ena fallet uppgick de asylsökandes vistelsetid till i vart fall över en månad och i det andra till mellan fyra och nio månader med en genomsnittstid på cirka sex månader. I det tredje fallet var vistelsetiden normalt upp till tre månader och undantagsvis sex månader.

I rättsfallet HFD 2019 ref. 46, som gällde uthyrning av möblerade lägenheter till företag och organisationer, fann Högsta förvaltnings­domstolen att verksamheten var undantagen från skatteplikt. Hyrestiden uppgick till fyra respektive fem månader med möjlighet till förlängning. Som representativt exempel angavs att hyrestiden om fyra månader förlängdes med ytterligare sju månader (en vistelsetid om totalt 11 månader).

Utöver de boendes vistelsetider har även omfattningen av kringtjänster beaktats.

Det aktuella fallet

Av ovanstående rättspraxis kan utläsas att uthyrningstiden är av stor betydelse för att bedöma om det är fråga om en skattepliktig rums­uthyrning eller inte. I det aktuella fallet kan också konstateras att bokningsvillkoren som tillåter en maximal vistelsetid om fyra eller sex månader håller sig inom de tidsramar som i både EU-rättslig och svensk praxis har ansetts utgöra tillhandahållande av logi under en kortare tid. Till skillnad från vad som var fallet i HFD 2019 ref. 46 finns inte möjlighet att förlänga vistelsetiden ytterligare. Bolagets avsikt med uthyrning blir därigenom tydlig. Även övriga villkor och kringtjänster visar enligt Skatterättsnämnden att det är fråga om tillfälligt boende och ett aktivt utnyttjande av fastigheten. Bolagets tillhandahållande av logi utgör därför en sådan skattepliktig rumsuthyrning i en verksamhet som liknar hotellrörelse enligt 10 kap. 36 § första stycket 4 mervärdesskattelagen. Skatterättsnämnden beaktar särskilt att bestämmelsen om skatteplikt ska ges en vid tolkning.

Den kommande ändringen av artikel 135.2 i mervärdesskattedirektivet ger enligt Skatterättsnämnden i dagsläget inte anledning att göra en annan bedömning.

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 30 april 2026

För att motverka stigande drivmedelspriser sänks nu skatten på bensin och diesel. Skattesänkningen gäller under perioden 1 maj–30 september 2026.

Kriget i Iran har inneburit en störning på de globala energimarknaderna och medfört snabba prisökningar på olja och gas. Osäkerheten kring utvecklingen är fortfarande stor. Högre energipriser slår mot både hushåll och företag.

För att motverka stigande drivmedelspriser sänks nu skatten på bensin och diesel. Skattesänkningen motsvarar cirka 0,4 kronor per liter inklusive moms för diesel och cirka 1 krona per liter inklusive moms för bensin om sänkningen helt förs vidare till slutkonsument. Skattesänkningen gäller under perioden 1 maj–30 september 2026.

– I det mycket osäkra omvärldsläget är det här en åtgärd för att motverka stigande drivmedelspriser vilket underlättar för alla som är beroende av bilen. Regeringen har dessutom beslutat om ett nytt tillfälligt el- och gasprisstöd för januari och februari 2026. Med statsfinanser i världsklass har vi möjlighet att vidta ytterligare åtgärder för att stötta svensk ekonomi, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Presskontakt
Dalila Alibasic
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Mobil 076-773 48 17
e-post till Dalila Alibasic

Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 16 april 2026

Europeiska kommissionen har meddelat att den beslutat att ge Sverige ett förlängt statsstödsgodkännande för att skattebefria rena och höginblandade flytande biodrivmedel även efter 2026. Skattebefrielsen är en del i att främja biodrivmedel och minska utsläppen i transportsektorn.

– Jag är glad att EU-kommissionen med sitt beslut underlättar Sveriges fortsatta arbete med omställning till mer hållbara transporter och ett minskat beroende av fossila bränslen, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Det har varit regeringens mål att ha ett statsstödsgodkännande på plats i god tid innan det nuvarande löper ut för att minska osäkerheten för producenter och användare av biodrivmedlen. Det nuvarande godkännandet går ut vid utgången av 2026. Sverige skickade in en ansökan redan i september 2025, och gjorde då en så kallad förenklad anmälan för att öka möjligheterna till ett tidigt beslut. Det nya godkännandet sträcker sig till slutet av 2032.

EU-kommissionens pressmeddelande om beslutet finns att läsa på den här sidan: European Commission Daily News- extern webbplats

EU-kommissionens beslut har ännu inte publicerats men kommer att finnas på EU-kommissionens webbplats.

Presskontakt
Dalila Alibasic
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Mobil 076-773 48 17
e-post till Dalila Alibasic

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 14 april 2026

För att stärka svensk sjöfarts konkurrenskraft föreslår regeringen i en proposition förbättringar av det svenska systemet för tonnagebeskattning. Förslaget aviserades i budgetpropositionen för 2026.

Sjöfarten är central för Sveriges handel med omvärlden. Svenska rederier behöver ha konkurrensvillkor som är likvärdiga med villkoren för rederier i jämförbara länder i Europa. Regeringen lämnar därför en proposition till riksdagen med förslag på förbättringar av det svenska systemet för tonnagebeskattning.

I propositionen föreslås bland annat att:

systemet utvidgas till att omfatta vissa verksamheter inom specialsjöfart,
möjligheterna för tonnagebeskattade verksamheter att hyra ut kvalificerade fartyg utan besättning utökas,
förutsättningarna för att ett fartyg ska vara kvalificerat ändras,
det införs generösare villkor för företagen att använda sig av en så kallad överavskrivningsfond, och
regelverket förtydligas och anpassas för att det bättre ska överensstämma med EU:s regler om statligt stöd.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 20 juli 2026 och tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2026.

Förslaget bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Sverigedemokraterna.

Presskontakt
Dalila Alibasic
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Mobil 076-773 48 17
e-post till Dalila Alibasic

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 01 april 2026

Fusk och svartarbete inom rut, rot och grön teknik undergräver skattesystemet och slår mot seriösa företag. Därför föreslår regeringen flera lagändringar som ska stärka kontrollen och ge Skatteverket bättre möjligheter att upptäcka felaktigheter och oseriösa aktörer.

I dag förekommer fusk och svartarbete inom företag som utför rot- och rutarbete samt installation av grön teknik, till exempel solceller och laddningspunkter för elbilar. Dessa oseriösa aktörer utnyttjar systemen och skapar osund konkurrens för alla de företag som gör rätt för sig. Tjänster inom systemen utförs av aktörer som verkar i riskbranscher för arbetslivskriminalitet, till exempel bygg-, städ- och transportbranschen. Inom dessa branscher är det vanligt att använda sig av underentreprenörer och bemanningsföretag, vilket kan försvåra Skatteverkets kontroll. Regeringen vill nu täppa till luckor i regelverket och stärka kontrollmöjligheterna så att fusket minskar.

– Regeringen arbetar på flera fronter för att strypa den kriminella ekonomin. Att motverka att företag fuskar till sig skattemedel är en viktig del av det arbetet. Med de här förslagen skärper vi kontrollen och ser till att skattepengar inte går till oseriösa aktörer och kriminella, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Förslagen innebär att företag som begär utbetalning för rot-, rut- eller grön teknik-arbeten ska lämna mer fullständiga uppgifter till Skatteverket:

ange om underentreprenörer eller bemanningsföretag har anlitats,
lämna uppgifterna på heder och samvete,
Skatteverket får också nya verktyg för att stärka kontrollen:

möjlighet att begära in uppgifter från till exempel underentreprenörer och bemanningsföretag genom så kallade tredjemansförelägganden,
möjlighet till efterbeskattning när ett företag måste betala tillbaka felaktigt utbetalda belopp,
ta ut kostnadsränta som beräknas fram till den dag återbetalningen faktiskt görs, i stället för fram till dagen Skatteverket fattar beslut om återbetalning, vilket är reglerna i nuläget.
Lagförslagen innebär också skärpta regler för så kallade personalliggare, som är den förteckning över vilka personer som är verksamma på arbetsplatsen, som vissa företag måste föra. Företag ska bland annat börja registrera uppgifter om inhyrd personals arbetsgivare. Vidare ska uppgifter i elektroniska personalliggare kunna överföras elektroniskt till Skatteverket. Skatteverket får dessutom möjlighet att vid kontrollbesök genomföra fler utredningsåtgärder än i dag. Dessa regler gäller alla företag som omfattas av kravet på personalliggare och inte bara sådana företag som är verksamma inom rot- och rutarbete samt arbete inom grön teknik.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Presskontakt
Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Dalila Alibasic
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Mobil 076-773 48 17
e-post till Dalila Alibasic

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 26 mars 2026

Regeringen har i dag utsett Fredrik Rosengren till ny generaldirektör och chef för Skatteverket. Fredrik Rosengren är i dag rikskronofogde och chef för Kronofogdemyndigheten.

– Jag är mycket glad att Fredrik Rosengren vill axla rollen som generaldirektör för Skatteverket åren framåt. Hans gedigna erfarenhet från offentlig förvaltning och goda ledaregenskaper kommer att vara till stor nytta för en av Sveriges viktigaste myndigheter, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Utöver rollen som rikskronofogde och chef för Kronofogdemyndigheten har Fredrik Rosengren mångårig erfarenhet från Skatteverket som överdirektör och administrativ chef. Fredrik Rosengren tillträder som generaldirektör och chef för Skatteverket den 18 maj 2026 och förordnandet gäller till och med den 31 maj 2032.

Regeringen avser ge nuvarande generaldirektör och chef för Skatteverket Katrin Westling Palm, vars nioåriga förordnande löper ut under hösten, nya uppgifter kopplade till arbetet med AI och svenska språkmodeller.

– Katrin Westling Palm har gjort ett gediget och bra arbete under sin tid som generaldirektör för Skatteverket och i tidigare roller inom statsförvaltningen. Hon har bland annat varit drivande i arbetet med att få till stånd ökad informationsdelning mellan myndigheter och i AI-kommissionens arbete, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Regeringen har därför, efter samråd med Katrin Westling Palm, beslutat att hon den 18 maj 2026 slutar som generaldirektör och chef för Skatteverket och i stället blir generaldirektör i Regeringskansliet. Regeringen avser inom kort att återkomma med beslut om vikarierande rikskronofogde och chef för Kronofogdemyndigheten.

Presskontakt
Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Dalila Alibasic
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Mobil 076-773 48 17
e-post till Dalila Alibasic

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 24 mars 2026

För att motverka de ökande elkostnaderna för hushåll och företag föreslås att den årliga indexeringen av energiskatten på el slopas. Förslaget lämnas i en promemoria som har skickats ut på remiss inför höstbudgeten 2027.

Den 1 januari 2026 sänktes energiskatten på el med nästan 20 procent och är nu 36,0 öre per kilowattimme. För att hushåll och företag inte ska få ökade elkostnader på grund av indexeringen av elskatt föreslås att indexeringen slopas permanent. Skattesatsen som gäller i dag, 36,0 öre per kilowattimme, föreslås gälla även efter den 31 december 2026 tills vidare.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027. Tidigare regler ska fortsätta att gälla för sådant som inträffat före det datum då de nya reglerna föreslås börjar gälla.

Om förslaget kommer att presenteras i budgetpropositionen för 2027 beror på valutgången, det ekonomiska läget, reformutrymmet och finansieringsbehovet samt de överläggningar som förs i det slutliga arbetet med budgetpropositionen.

Presskontakt
Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Dalila Alibasic
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Mobil 076-773 48 17
e-post till Dalila Alibasic

Pressmeddelande från Finansdepartementet, Klimat- och näringslivsdepartementet

Publicerad 23 mars 2026

För att motverka stigande energipriser avser regeringen föreslå flera åtgärder i vårändringsbudgeten för 2026. I ett energiprispaket aviserar regeringen nu tillfälligt sänkt skatt på bensin och diesel, ett nytt tillfälligt el- och gasstöd för januari och februari 2026, en satsning för att under 2026 öka statliga myndigheters inköp av fossilfria drivmedel eller elektriska alternativ, och en stärkt elbilspremie. Totalt består energiprispaketet av satsningar för 4,7 miljarder kronor, där 4,1 miljarder kronor planeras ingå i kommande extra ändringsbudgetar.

Det pågående kriget i Iran har inneburit en störning på de globala energimarknaderna och medfört snabba prisökningar på olja och gas, vilket – om utvecklingen blir långvarig – riskerar att hämma den ekonomiska utvecklingen globalt och i Sverige. Högre energipriser kan medföra att hushållen förlorar köpkraft samtidigt som företagen kan få högre produktionskostnader.

Aviserad tillfällig sänkning av skatt på bensin och diesel till EU:s miniminivå

För att motverka stigande drivmedelspriser aviserar regeringen nu tillfälliga skattesänkningar på drivmedel. Regeringen kommer i närtid att föreslå att energiskatten på bensin och diesel sänks tillfälligt till energiskattedirektivets minimiskattenivå under perioden 1 maj–30 september 2026. Skattesänkningen motsvarar cirka 0,4 kronor per liter inklusive moms för diesel och cirka 1,03 kronor per liter inklusive moms för bensin vid full prisövervältring. Sänkningen planeras ingå i en extra ändringsbudget.

Ansökan för att kunna sänka skatten ytterligare framöver

Regeringen vill ha beredskap att kunna vidta ytterligare åtgärder för att motverka ökande drivmedelspriser. För att ha möjlighet att sänka skatterna ytterligare avser regeringen därför också att ansöka hos EU-kommissionen om tillstånd att tillfälligt få sänka skatten under EU:s minimiskattenivå, likt det tillstånd Sverige fick 2022, under fem månader 2026. Om en sådan ansökan beviljas har regeringen möjlighet att göra ytterligare en sänkning som, om den genomförs, skulle motsvara 3 kronor per liter inklusive moms vid full prisövervältring för både bensin och diesel.

Vid fortsatt förhöjda drivmedelspriser kommer regeringen kunna gå fram med skattesänkningen i ytterligare en extra ändringsbudget.

Nytt tillfälligt el- och gasstöd för januari och februari 2026

Regeringen avser att i en extra ändringsbudget skjuta till ytterligare 2,4 miljarder kronor för att möjliggöra ett nytt tillfälligt el- och gasstöd för hushållen i hela Sverige. Den totala kostnaden för stödet beräknas uppgå till cirka 3,4 miljarder kronor, varav 1 miljard tilldelades anslaget genom budgetpropositionen för 2026.

Ersättningen kommer att baseras på hushållens månadsförbrukning under januari och februari 2026. Ersättningen ska utgå från en förbestämd och fast ersättning i respektive elområde. Beloppen ska sedan multipliceras med hushållens förbrukning under perioden. Regeringen kommer i närtid återkomma med närmare detaljer för hur el- och gasstöden ska beräknas.

Utbetalningarna av elstödet är planerade att inledas från mitten av juni 2026. Regeringen kommer att återkomma om en tidsplan för utbetalning av gasstödet.

Hushållen kommer inte att behöva ansöka om stödet. Försäkringskassan kommer hantera utbetalningarna av elstödet och Energimyndigheten och gasnätsföretagen kommer att hantera utbetalningar av gasstödet.

Regeringen avser att gå fram med förslaget till el- och gasstöd i en extra ändringsbudget.

Ny ersättning till myndigheter för att välja fossilfria och elektriska alternativ

Regeringen avser föreslå en ersättning på 500 miljoner kronor 2026 till statliga myndigheter för att snabba på klimatomställningen i år. Utsläpp från fordon, arbetsmaskiner och fartyg som används i statliga myndigheters verksamhet ökade med 26 procent mellan 2023 och 2024. För att vända den här utvecklingen kan statliga myndigheter öka sin användning av förnybara drivmedel så som HVO100 eller byta till elektriska alternativ.

Ersättningen ska under 2026 ges till statliga myndigheter som byter ut fossila drivmedel. Regeringen avser att återkomma med vilka statliga myndigheter som ska omfattas av ersättningen och den närmare fördelningen av medel mellan dessa. Stödet ska motsvara den merkostnad som uppstår när fossila bränslen byts ut till fossilfria, förnybara eller elektriska alternativ. På så sätt väntas utsläppen från de statliga myndigheterna att minska redan 2026.
Satsningen finansieras genom att minska anslagen för Klimatklivet, Klimatpremierna och regeringens driftstöd till bio-CCS. Regeringen bedömer att det hade varit svårt att få alla medel inom dessa anslag att gå åt, och bedömer därför att en del av medlen på anslagen under innevarande år kan göra större nytta för klimatomställningen genom att i stället bidra till att myndigheten kan minska sina utsläpp.

Förstärkning av elbilspremien

Den 18 mars startade en ny elbilspremie riktad till hushåll med lägre inkomster i landsbygd och andra områden med dålig tillgång till kollektivtrafik. Hushåll som uppfyller villkoren kan få upp till 46 800 kronor under en treårsperiod för att köpa eller leasa en ny eller begagnad elbil. Elbilspremien ingår i Sveriges sociala klimatplan och finansieras till 75 % av EU:s sociala klimatfond.

För att möjliggöra att fler hushåll kan få tillgång till premien avser regeringen föreslå att förstärka premien med ytterligare 100 miljoner kronor under 2026. Tillskottet möjliggör att fler beslut om att bevilja premier kan fattas redan i år. Förslaget innebär ett förstärkt stöd till elektrifieringen av fordonsflottan och innebär att utsläppen från transportsektorn väntas minska fortare.

Presskontakt
Hanna Strömberg
Presschef hos statsminister Ulf Kristersson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-128 61 69
e-post till Hanna Strömberg

Oskar Cavalli-Björkman
Presschef Sverigedemokraterna
Telefon 072-208 43 33
e-post till Oskar Cavalli-Björkman

Axel Vide
Pressekreterare hos energi- och näringsminister Ebba Busch
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076- 141 28 13
e-post till Axel Vide

Anna Simon-Karlsson
T.f. presschef hos utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-112 28 15
e-post till Anna Simon-Karlsson