Skattenyheter

Målnummer: 4799-4801-22

Avdelning:     

Avgörandedatum: 2023-09-12

Rubrik: Ett bolag har ansetts ha giltig ursäkt för att inte överklaga ett beslut från Skatteverket i rätt tid då beslutet hade skickats till fel adress. Tiden för att överklaga beslutet har återställts. Även fråga om ersättning för kostnader.

Lagrum: 37 c § förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Rättsfall:

REFERAT

Bakgrund

1. Den som har missat att överklaga ett beslut inom överklagandetiden kan ansöka om återställande av försutten tid. En sådan ansökan får enligt 37 c § förvaltningsprocesslagen (1971:291) beviljas om överklagandetiden har försuttits på grund av någon omständighet som utgör giltig ursäkt. Om ansökan beviljas, kan sökanden få sin sak prövad trots att den ordinarie överklagandetiden har löpt ut.

2. Det estniska bolaget OÜ Snaisman DOO (bolaget) bedrev under åren 2012-2014 verksamhet i Sverige. Skatteverket granskade bolagets inkomstskatt för de angivna åren och förelade bolaget att inkomma med inkomstdeklarationer. Några inkomstdeklarationer lämnades inte in. Skatteverket skickade ett förslag till beslut till bolaget. Några synpunkter på förslaget kom inte in. Skatteverket beslutade den 18 december 2017 att bolagets verksamhet skulle beskattas i Sverige, eftersom bolaget enligt Skatteverkets bedömning hade haft fast driftställe i landet. Bolaget skönstaxerades respektive skönsbeskattades och påfördes skatte-tillägg då det inte hade kommit in med någon deklaration.

3. Skatteverket skickade föreläggandet och förslaget till beslut både till en adress i Estland som Skatteverket hade registrerat och som gick till bolagets ägare och till bolagets registrerade adress i Estland. Beslutet skickades endast till den adress som gick till bolagets ägare. Varken beslutet eller de föregående skrivelserna kom i retur till Skatteverket. Tiden för att överklaga beslutet avseende de olika beskattningsåren gick ut 2018, 2019 respektive 2020.

4. Bolaget ansökte i februari 2022 om återställande av försutten tid för att överklaga Skatteverkets beslut och anförde att det inte hade tagit del av beslutet eftersom det hade skickats till fel adress. Beslutet hade skickats till ägarens tidigare bostadsadress, där hon inte längre var bosatt vid tiden för beslutet. Bolaget ansökte även om ersättning för ombudskostnader.

5. Kammarrätten i Göteborg avslog bolagets ansökan med i huvudsak följande motivering. Beslutet har skickats till den adress som bolaget har registrerat i Sverige. Bolaget har svarat på ett föreläggande avseende ett senare inkomstår som skickats till samma adress. Inför beslutet har föreläggande och förslag till beslut skickats till den adress som bolaget uppger är den riktiga och dessa försändelser har inte kommit i retur. Vid en sammantagen bedömning är bolagets påstående om att det inte tagit del av beslutet inte sannolikt. Kammarrätten avvisade bolagets yrkande om ersättning för kostnader.

Yrkanden m.m.

6. OÜ Snaisman DOO yrkar att tiden för att överklaga Skatteverkets beslut ska återställas. Bolaget yrkar vidare ersättning för ombudskostnader i kammarrätten och i Högsta förvaltningsdomstolen.

7. Skatteverket bestrider bifall till överklagandet och anför följande. Skatteverket har skickat förslag till beslut till den adress som bolaget angivit som korrekt och bolaget har haft anledning att förvänta sig ett beslut. Även om beslutet har skickats till en adress som inte längre var aktuell får Skatteverket anses ha haft fog för att bolaget kunde nås även på den adressen om adressuppgiften lämnats av bolagets ägare och därefter inte ändrats. Med hänsyn till dessa omständigheter är det rimligt att bolaget har ett visst ansvar att informera sig om vad som händer i ärendet och inte förhåller sig passivt.

Skälen för avgörandet

Återställande av försutten tid

8. Frågan är om beslutet har skickats till en adress där bolaget haft anledning att bevaka sin post. Bolaget kan naturligtvis inte anses ha fått del av ett beslut som utan egen förskyllan har skickats till fel adress. Även om adressen skulle vara korrekt bör, när ett ärende avgörs utan att den enskilde i förväg har underrättats om när avgörandet kommer att meddelas, ett påstående om att avgörandet inte har kommit den enskilde till handa godtas, om inte omständigheterna talar mot påståendet (jfr NJA 2012 s. 435 punkt 10).

9. Det är ostridigt att Skatteverket inte har skickat beslutet till bolagets registrerade adress i Estland. Verket har i stället skickat beslutet till en annan adress i Estland. Bolaget har vitsordat att dess ägare tidigare bodde på den adressen, men har uppgett att ägaren sedan 2016 inte längre bor där. Det saknas anledning att ifrågasätta den uppgiften. Hur det kommer sig att Skatteverket hade registrerat adressen till bolagets företrädare framgår inte av utredningen men det finns inget som talar för att bolaget ska ha uppgett den adressen som sin adress.

10. Sammanfattningsvis finns inget som talar mot bolagets påstående att det inte har fått del av beslutet. Bolaget får därmed anses ha haft giltig ursäkt för att inte överklaga beslutet i rätt tid. Överklagandetiden ska därför återställas.

Ersättning för kostnader

11. Av 43 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) framgår att den som i ett ärende eller mål enligt skatteförfarandelagen har haft kostnader för ombud, biträde, utredning eller annat som denne skäligen har behövt för att ta till vara sin rätt i vissa fall har rätt till ersättning.

12. Ifrågavarande mål utgör inte ett mål enligt skatteförfarandelagen. Bolaget har emellertid ådragit sig kostnader i syfte att möjliggöra ett överklagande av Skatteverkets beslut och på så sätt inleda ett mål enligt skatteförfarandelagen. Om något överklagande kommer till stånd får kostnaderna därmed anses hänförliga till det målet. Bolagets rätt till ersättning kan därför prövas först i samband med att ett eventuellt överklagande prövas.

13. Bolagets överklagande avseende ersättning för kostnader i kammarrätten ska därför avslås och yrkandet om ersättning för kostnader i Högsta förvaltningsdomstolen ska avvisas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen återställer den försuttna tiden för att överklaga Skatteverkets beslut den 18 december 2017 i ärendenummer 82-63691968, 82-63691965 och 82-63736478. Överklagande ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från det att OÜ Snaisman DOO har fått del av detta beslut.

I övrigt avslår Högsta förvaltningsdomstolen bolagets öve-klagande.

Högsta förvaltningsdomstolen avvisar yrkandet om ersättning för kostnader i Högsta förvaltningsdomstolen.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, Bull, Jönsson och Nilsson. Föredragande var justitiesekreteraren Josefine Lloyd.

______________________________

Kammarrätten i Göteborg (2022-07-04, Ståhl, Fröberg och Carlström Ernst):

Återställande av försutten tid

Enligt 37 § c förvaltningsprocesslagen (1971:291) får tiden för över-klagande eller en därmed jämförbar åtgärd återställas, om den har försuttits på grund av en omständighet som utgör giltig ursäkt.

Tiden för överklagande av Skatteverkets beslut den 18 december 2017 gällande inkomståren 2012-2014 har försuttits. Kammarrätten ska ta ställning till om det kan anses ursäktligt att bolaget har försuttit tiden för överklagande av det beslutet.

Bolaget har till stöd för sin ansökan om återställande av försutten tid anfört att bolaget tog del av Skatteverkets beslut först efter att tiden för överklagande gått ut och att det hade sin grund i att Skatteverket skickat beslutet till fel adress. Till stöd för detta har bolaget hänvisat till ett utdrag från ett företagsregister i Estland enligt vilket bolaget är registrerat på en annan adress än den som beslutet skickats till. Bolaget har också gjort gällande att det varken tagit del av förslaget till beslut eller annan kommunikation inför beslutet.

Enligt uppgift från Skatteverket, som kammarrätten saknar anledning att ifrågasätta, har det aktuella beslutet skickats till den adress som bolaget har registrerat i Sverige. Dessutom framgår det av utredningen att bolagets företrädare senare har tagit del av ett föreläggande avseende ett senare inkomstår som skickats till samma adress. I bolagets svar på det föreläggandet anges inget om att försändelsen inte kan skickas till den aktuella adressen, men däremot att det har varit svårt att få post på grund av situationen med corona. Skatteverkets försändelser till bolaget har inte kommit i retur. Det har inte heller i övrigt kommit fram något som gett Skatteverket anledning att ifrågasätta riktigheten av den adress som bolaget har registrerat i Sverige. Inför det aktuella beslutet har dessutom ett föreläggande och ett förslag till beslut skickats till den adress som bolaget gör gällande är dess riktiga adress. Det ger enligt kammarrättens mening också anledning att ifrågasätta bolagets påstående om att bolaget inte har tagit del av någon kommunikation inför Skatteverkets beslut och därför saknade anledning att förvänta sig ett beslut om beskattning.

Vid en sammantagen bedömning anser kammarrätten att bolagets påstående om att det inte tagit del av beslutet inte är sannolikt. Bolaget har därmed inte visat att det haft giltig ursäkt för att inte överklaga i rätt tid. Ansökan ska därför avslås.

Ersättning för kostnader

Det saknas laglig möjlighet att få ersättning för kostnader i mål om återställande av försutten tid enligt förvaltningsprocesslagen. Bolagets yrkande om ersättning för kostnader ska därför avvisas.

- Kammarrätten avslår ansökan om återställande av försutten tid.

Kammarrätten avvisar yrkandet om ersättning för kostnader.

Sökord: Återställande av försutten tid; Fel adress; Ersättning för kostnader

Litteratur:

Punkt Markering: Högsta förvaltningsdomstolens referatmål Tweet

Målnummer:642-23

Avdelning:  

Avgörandedatum:2023-08-28

Rubrik:

Fråga om avräkning enligt skatteavtalet med Italien för erlagd italiensk skatt avseende avsättningar till en tjänstepensionsförsäkring vid beskattningen av de utbetalningar som den skattskyldige senare erhåller från försäkringen. Förhandsbesked om inkomstskatt.

Lagrum:

•  Artiklarna 15, 18 och 24 punkt 2 i skatteavtalet mellan Sverige och Italien

•  10 kap. 5 § första stycket 4 och 11 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229)

Rättsfall:

REFERAT

Bakgrund

1. I Sverige är en avsättning som en arbetsgivare gör till en tjänstepensionsförsäkring för en arbetstagare normalt inte skattepliktig för arbetstagaren. Utbetalningar från tjänstepensionsförsäkringen utgör pension för arbetstagaren och beskattas i inkomstslaget tjänst.

2. Enligt skatteavtalet mellan Sverige och Italien beskattas löner, arvoden och liknande ersättningar som uppbärs på grund av anställning (inkomst av enskild tjänst) som huvudregel endast i den stat där personen som ersättningen betalas till har sin hemvist. Av avtalet följer att även pensioner och andra liknande ersättningar i normalfallet endast beskattas i hemviststaten.

3. Om en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst som enligt bestämmelserna i skatteavtalet får beskattas i Italien följer av avtalet att dubbelbeskattning ska undvikas genom att ett mot-svarande belopp avräknas från dennes svenska inkomstskatt.

4. J.R. är verkställande direktör för ett svenskt aktiebolag. Han är svensk medborgare men bor och arbetar i Italien, där han har skatterättslig hemvist. Han har erbjudits att teckna en premiebestämd tjänstepensionsförsäkring hos ett svenskt försäkringsföretag till vilken arbetsgivaren ska göra månatliga avsättningar för tryggande av hans framtida pension.

5. J.R. ansökte om förhandsbesked för att få klarhet i de skatte¬mässiga konsekvenserna av erbjudandet. Av ansökan framgår att han kommer att beskattas i Italien för avsättningarna till tjänstepensionsförsäkringen. När pension i ett senare skede betalas ut från försäkringen kommer han att vara obegränsat skattskyldig i Sverige och ha skatterättslig hemvist här. Utbetalningarna från tjänstepensionsförsäkringen kommer således att beskattas i Sverige.

6. Enligt ansökan vill J.R. veta om avsättningarna till tjänstepensionsförsäkringen och utbetalningarna från den kommer att anses vara samma inkomst samt om utbetalningarna regleras i en annan bestämmelse i skatteavtalet än avsättningarna till försäkringen. Slutligen vill han veta om den skatt som betalas i Italien med anledning av avsättningarna kommer att berättiga till avräkning i samband med beskattningen av utbetalningarna från försäkringen.

7. Skatterättsnämnden fann att avsättningarna till respektive utbetalningarna från tjänstepensionsförsäkringen är samma inkomst, att utbetalningarna från försäkringen utgör pension och omfattas av en annan bestämmelse i avtalet än den som avsättningarna enligt lämnade förutsättningar omfattas av samt att J.R. vid beskattningen av utbetalningarna från försäkringen har rätt till avräkning för den skatt som han har betalat i Italien på belopp som har avsatts till försäkringen.

Yrkanden m.m.

8. Skatteverket yrkar att förhandsbeskedet ska fastställas.

9. J.R. anser också att förhandsbeskedet ska fastställas.

Skälen för avgörandet

Frågan i målet

10. Den huvudsakliga frågan i målet är om det föreligger rätt till avräkning, med tillämpning av skatteavtalet med Italien, för erlagd italiensk skatt avseende avsättningar till en tjänstepensionsförsäkring vid beskattningen av de utbetalningar som den skattskyldige senare erhåller från försäkringen.

Rättslig reglering m.m.

11. Pensioner ska enligt 11 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Med pension avses enligt 10 kap. 5 § första stycket 4 bl.a. ersättningar som betalas ut på grund av pensionsförsäkring.

12. I artikel 18 i skatteavtalet mellan Sverige och Italien regleras fördelningen mellan staterna av beskattningen av pensioner och andra liknande ersättningar. Enligt punkt 1 beskattas sådan ersättning som betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat, om inte annat framgår av artikel 19 punkt 2. Undantaget i den punkten är nu inte aktuellt.

13. Fördelningen av beskattningen av andra inkomster av enskild tjänst regleras huvudsakligen i artikel 15. I den artikeln stadgas att där bestämmelserna i bl.a. artikel 18 inte föranleder annat beskattas löner, arvoden och andra liknande ersättningar, som en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär genom anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

14. I artikel 24 finns bestämmelser om undvikande av dubbelbeskattning. Av punkt 2 framgår såvitt nu är aktuellt att om en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst, som enligt bestämmelserna i avtalet får beskattas i Italien, ska Sverige från personens svenska inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Italien.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

15. J.R. har ställt sina frågor för att få klarhet i om han, enligt skatteavtalet med Italien, kommer att ha rätt till avräkning för erlagd italiensk skatt vid den senare beskattningen i Sverige av de utbetalningar som han erhåller från tjänstepensionsförsäkringen.

16. Utbetalningar från tjänstepensionsförsäkringen utgör pension enligt 10 kap. 5 § första stycket 4 inkomstskattelagen och är skattepliktiga enligt 11 kap. 1 §. Detta får enligt artikel 3 punkt 2 i skatteavtalet mellan Sverige och Italien genomslag även vid tillämpningen av avtalsbestämmelserna, vilket innebär att utbetalningarna omfattas av artikel 18 om pensioner och liknande ersättningar (HFD 2019 ref. 13). Sverige, som enligt lämnade förutsättningar kommer att vara hemviststat när utbetalningarna görs, kommer att ha rätt att beskatta inkomsterna med tillämpning av denna artikel.

17. För att rätt till avräkning ska föreligga enligt artikel 24 punkt 2 i skatteavtalet krävs dels att den inkomst som beskattats i Italien avser samma inkomst som den svenska beskattningsåtgärden, dels att Italien får beskatta inkomsten i enlighet med avtalets bestämmelser.

18. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att såväl avsättningarna som utbetalningarna kommer att ha sin grund i, och vara ersättning för, det arbete som J.R. utför i Italien. Det finns därmed en tydlig koppling mellan de medel som genom avsättningarna förs över till tjänstepensionsförsäkringen och de utbetalningar som sedan görs från försäkringen till J.R. Det är alltså fråga om samma inkomst. Att beskattningen sker vid en annan tidpunkt i Sverige än i Italien hindrar inte att det anses vara samma inkomst som beskattas i båda länderna (HFD 2013 ref. 23 och HFD 2015 ref. 60).

19. Det har uppgetts som förutsättning för de ställda frågorna att Italien kommer att beskatta avsättningarna till tjänstepensionsförsäkringen och att beskattningen sker med stöd av artikel 15 i skatteavtalet. I Sverige kommer utbetalningarna att omfattas av artikel 18 (se punkt 16). Av skatteavtalet framgår inte att inkomsten måste beskattas enligt samma artikel i de avtalsslutande staterna för att avräkning ska bli aktuell. Eftersom de utbetalningar J.R. erhåller från tjänstepensionsförsäkringen är samma inkomst som Italien enligt lämnade förutsättningar får beskatta enligt skatteavtalet när avsättningarna till försäkringen görs så har han också rätt att avräkna ett belopp från den svenska inkomstskatten som motsvarar den inkomstskatt han har erlagt i Italien.

20. Det innebär att Skatterättsnämndens förhandsbesked ska fastställas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, Jönsson, Haggren och Nilsson. Föredragande var justitiesekreteraren Veronica Montell.

_____________________________

Skatterättsnämnden (2023-01-10, Eng, ordförande, Bengtsson, Cejie, Dahlberg, Pettersson, Sundin och Werkell):

Förhandsbesked

Fråga 1: Avsättningarna till försäkringen och utbetalningarna från försäkringen är samma inkomst vid tillämpningen av skatteavtalet mellan Sverige och Italien.

Fråga 2: Utbetalningarna omfattas av artikel 18 punkt 1 i skatteavtalet medan avsättningarna omfattas av artikel 15 i avtalet.

Fråga 3: När J.R. beskattas i Sverige för utbetalning av pension från försäkringen har han rätt till avräkning för den skatt som han betalat i Italien på belopp som avsatts till försäkringen i enlighet med artikel 24 i skatteavtalet.

Skatterättsnämndens bedömning

Ska ansökan prövas?

Frågorna i ansökan avser rätten till avräkning av italiensk skatt vid framtida utbetalningar av ålderspension från försäkringen. Av handlingarna framgår inte när J.R. planerar att gå i pension. En fråga är då om det är olämpligt att lämna förhandsbesked därför att ett besked skulle avse förhållanden som kan aktualiseras först vid en obestämd tidpunkt långt fram i tiden (jfr HFD 2022 ref. 12).

Det är dock nu som J.R. har handlingsalternativ, dvs. att acceptera erbjudandet om försäkringen eller inte. Dessutom finns det möjlighet att få pension utbetald från försäkringen om ca fyra år (jfr HFD 2013 ref. 23, där utbetalningen från vinstandelsstiftelsen skulle ske ca fem år efter att förhandsbeskedet meddelades). Vidare har Skatterättsnämnden meddelat ett förhandsbesked rörande rätten till avdrag för ränta på konvertibler med en löptid om 20 år. Beskedet, som lämnades utan giltighetstid, överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen och domstolen gjorde i det fallet en prövning i sak (HFD 2014 ref. 10).

Mot bakgrund av det ovan anförda och då omständigheterna i ärendet är klargjorda finns det enligt nämndens mening förutsättningar att pröva ansökan.

Fråga 1

Enligt ansökan sker beskattning i Italien vid avsättning av medel till försäkringen medan beskattning i Sverige sker först vid utbetalning från försäkringen. Att arbetsgivarens utgifter för en pensionsförsäkring inte ska tas upp hos den anställde följer av 11 kap. 6 § och 28 kap. 3 § inkomstskattelagen (IL).

Ärendet gäller om avräkning för italiensk skatt kan medges med stöd av skatteavtalet mellan Sverige och Italien. Skatteavtalet har i stor uträckning utformats i enlighet med OECD:s modellavtal (se prop. 1982/83:81 s. 65). Modellavtalet och dess kommentarer kan därför användas som hjälpmedel vid tolkning av avtalet i relevanta avseenden.

Den första frågan är om avsättningarna till försäkringen och utbetalningarna från försäkringen är samma inkomst vid tillämpningen av skatteavtalet. Att samma inkomst har beskattats i både Sverige och Italien är en grundläggande förutsättning för att rätt till avräkning ska föreligga.

Både avsättningarna och utbetalningarna har sin grund i, och är ersättning för, det arbete som J.R. har utfört. Det finns därmed en tydlig koppling mellan de medel som förs över till försäkringen och de utbetalningar som sedan görs från försäkringen. Mot den bakgrunden är Skatterättsnämndens uppfattning att det liksom i HFD 2013 ref. 23 är beskattningstidpunkten, snarare än inkomstens karaktär, som inte stämmer överens. Det får därför anses vara samma inkomst som beskattas i båda länderna.

Fråga 2

Nästa fråga är om utbetalningarna från försäkringen regleras av en annan fördelningsartikel i skatteavtalet än avsättningarna till försäkringen.

Enligt lämnade förutsättningar anses avsättningarna omfattas av artikel 15 i avtalet i Italien. Eftersom avsättningarna sker när J.R. har en pågående anställning är det naturligt att de inordnas under den artikeln.

När det gäller utbetalningarna från försäkringen är artikel 18 punkt 1, som gäller pensioner och andra liknande ersättningar, av intresse. Det finns inte någon definition av uttrycket pensioner och andra liknande ersättningar i avtalet. Ledning får därför sökas i den interna rätten för att tolka detta uttryck (se artikel 3 punkt 2 i avtalet samt jfr t.ex. HFD 2012 ref. 20 och HFD 2019 ref. 13). Enligt intern svensk rätt är en tjänste¬pensionsförsäkring en typ av pensionsförsäkring (se 58 kap. 7 § första stycket IL) och ersättningar som betalas ut på grund av pensionsförsäkring anses som pension (se 10 kap. 5 § första stycket 4). Utbetalningarna från försäkringen utgör därmed pension, vilket innebär att de omfattas av artikel 18 punkt 1 i avtalet.

Fråga 3

Slutligen ska bedömas om artikel 24 punkt 2 a i skatteavtalet förpliktar Sverige att ge avräkning för den italienska skatten.

En förutsättning för att rätt till avräkning ska föreligga är att inkomsten får beskattas i Italien enligt bestämmelserna i avtalet. Vid tidpunkten för avsättningarna har J.R. enligt lämnade förutsättningar avtalshemvist i Italien. Vidare avser avsättningarna arbete som utförs där. Avsättningarna omfattas av artikel 15 i avtalet och enligt den artikeln har Italien rätt att beskatta avsättningarna. Vid tidpunkten för utbetalningarna har J.R. enligt ansökan avtalshemvist i Sverige. Utbetalningarna omfattas av artikel 18 punkt 1 i avtalet och enligt den artikeln har endast Sverige beskattningsrätt. Situationen kompliceras således av att avsättningarna och utbetalningarna omfattas av olika fördelningsartiklar i avtalet.

Enligt Skatterättsnämndens uppfattning bör vid bedömningen beaktas att Italien har rätt att beskatta avsättningarna enligt artikel 15. Det kan också noteras att Italien vid tidpunkten för avsättningarna även skulle ha rätt att beskatta dessa enligt artikel 18, eftersom J.R. då har hemvist där. Med det synsättet saknar det betydelse för den italienska beskattningsrätten att avsättningarna och utbetalningarna omfattas av olika fördelningsartiklar i avtalet.

För att rätt till avräkning ska föreligga krävs vidare att Italien är källstat avseende inkomsten. J.R. har avtalshemvist i både Sverige och Italien, men vid olika tidpunkter. Dessutom kompliceras situationen av att beskattningen i Italien sker tidigare beskattningsår.

Situationer som den här aktuella behandlas i punkterna 4.1 och 4.2 samt punkt 32.8 i kommentaren till artiklarna 23 A och 23 B i OECD:s modellavtal. Dessa punkter lades till i kommentaren först efter att skatteavtalet mellan Sverige och Italien ingicks. Enligt Skatterättsnämndens mening utgör vad som sägs i de nämnda punkterna endast klargöranden av innebörden av artiklarna 23 A och 23 B. Punkterna bör därför beaktas vid tolkningen av aktuellt avtal (se HFD 2013 ref. 23 och jfr t.ex. HFD 2016 ref. 57).

Eftersom inkomsten i detta fall avser arbete som utförs i Italien kan Italien betraktas som källstat (jfr punkterna 4.1 och 4.2 i kommentaren till artiklarna 23 A och 23 B). Rätten till avräkning påverkas inte heller av att beskattningen i Italien sker tidigare beskattningsår (jfr punkt 32.8 i kommentaren till artiklarna 23 A och 23 B).

J.R. har därmed rätt till avräkning av den skatt som han betalat i Italien på avsättningar till försäkringen enligt vad som följer av artikel 24 i skatteavtalet.

Sökord: Avräkning för utländsk skatt; Skatteavtalet med Italien; Dubbelbeskattning; Tjänstepensionsförsäkring

Litteratur:

     

Punkt Markering: Högsta förvaltningsdomstolens referatmål Tweet

Publicerad 24 oktober 2024

Regeringen har i dag beslutat om en proposition med förslag om att lagen om skatteavtal mellan Sverige och Ryssland upphävs. Bakgrunden är att regeringen avser att suspendera avtalet på folk-rättslig grund.

Till följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har Sverige tillsammans med EU:s övriga medlemsstater och andra länder infört ekonomiska sanktioner mot Ryssland. I augusti förra året meddelade Ryss­land att man beslutat att med omedelbar verkan suspendera tillämpningen av ett antal artiklar i sina skatteavtal med 38 länder som infört ekonomiska sanktioner, däribland Sverige.

Sverige har påtalat att Rysslands beslut saknar stöd såväl i avtalet som i folkrätten, vilket innebär att det står Sverige fritt att med stöd i folkrätten vidta åtgärder om Ryssland inte återkallar sitt beslut. Ryssland har vidhållit sin inställning, varför Sverige nu avser att suspendera avtalet. En suspension innebär att Sverige tills vidare slutar att tillämpa avtalet. Denna åtgärd innebär inte att avtalet sägs upp och helt upphör att gälla, utan tillämpningen av avtalet kan återupptas i framtiden.

För att möjliggöra en suspension av avtalet föreslås en lag som upphäver lagen om skatteavtalet med Ryssland. Upphävandelagen föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Regeringen avser att suspendera avtalet så snart som möjligt i enlighet med Wien­konventionen. Avsikten är därför att suspendera avtalet i februari 2025.

Presskontakt

Niklas Gillström
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-141 14 79
e-post till Niklas Gillström

Punkt Markering: Finansdepartementets pressmeddelanden Tweet

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Sverige återfår sin skattebefrielse för biogas

Publicerad 23 oktober 2024

Europeiska kommissionen har beslutat att godkänna Sveriges skattebefrielser för biogas och biogasol. Det meddelade kommissionen i ett pressmeddelande idag.

Beslutet kommer efter en utdragen process där kommissionen, efter ett domstolsbeslut, har genomfört en fördjupad granskning av Sveriges skattebefrielser. Regeringen har från start verkat för att skattebefrielsen ska godkännas så snart som möjligt.  

Nu är granskningen slutförd och kommissionen har kommit fram till att återigen godkänna skattebefrielserna.

– Det här är ett välkommet besked för alla Sveriges producenter och användare av biogas. Efter påtryckningar från regeringen inledde kommissionen äntligen till slut sin granskning och jag är glad att den äntligen är i mål, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Så snart beslutet blir tillgängligt kommer regeringen och Skatteverket att analysera villkoren i beslutet. Därefter kommer Skatteverket att informera om hur retroaktiva och framtida skattebefrielser kan betalas ut till de svenska företagen.

Presskontakt

Niklas Gillström
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-141 14 79
e-post till Niklas Gillström

Punkt Markering: Finansdepartementets pressmeddelanden Tweet

Fråga om ett abonnemang som ger tillgång till en plattform med träningstjänster — live och on demand — omfattas av den reducerade skattesatsen för tjänster inom idrottsområdet.

Fråga om en avgift som tas ut av långivaren vid försäljning av pant på offentlig auktion utgör ersättning för ett fristående tillhandahållande och omfattas av tillämpningsområdet för mervärdesskatt.

En svensk medborgare, bosatt utomlands sedan 2009, har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige för att hans minderåriga barn och deras mamma flyttar hit. Även fråga om beskattning av fri bostad.

Publicerad 18 oktober 2024

Finansdepartementet har i dag remitterat en promemoria med förslag om slopad stämpelskatt vid beviljande av inteckning i skepp. Syftet är att främja den svenska sjöfartsnäringens konkurrenskraft. Förslaget aviserades i budgetpropositionen för 2025.

Stämpelskatten kan för ett enskilt rederi uppgå till betydande belopp eftersom fartygsinvesteringar ofta är kostsamma och kan nå miljardbelopp. Svenska rederier har i flera fall valt att registrera skepp i andra länder på grund av att det där inte finns någon motsvarande stämpelskatt.

I promemorian föreslås därför att stämpelskatten vid beviljande av inteckning i skepp slopas från och med den 1 juli 2025. Förslaget beräknas minska statens intäkter med 5 miljoner kronor 2025 och 10 miljoner kronor 2026 och framåt.

Finansdepartementet skickar nu förslaget på remiss till den 20 december 2024.

Presskontakt

Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Niklas Gillström
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-141 14 79
e-post till Niklas Gillström

Punkt Markering: Finansdepartementets pressmeddelanden Tweet

Publicerad 17 oktober 2024

Regeringen har i dag beslutat om en proposition med förslag om sänkt skatt på bensin och diesel. Förslaget kan leda till minskade drivmedelspriser vid pump.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2025 sänkningar av skatten på drivmedel. Sänkningarna kompenserar bland annat för prispåslaget av den justerade reduktionsplikten.

I propositionen föreslås att sänkningar av drivmedelsskatterna ska ske i tre steg.

Skatten på bensin och diesel sänks den 1 januari 2025 jämfört med den nivå som tidigare beslutats för 2025.
Skatten på bensin och diesel sänks ytterligare den 1 juli 2025 för att kompensera för prispåslaget från den justerade reduktionsplikten.
De skattesatser som gäller efter sänkningarna 2025 för bensin och diesel även ska gälla under 2026, vilket innebär att skatten på dessa drivmedel inte indexeras inför 2026.

De energi- och koldioxidskattesatser som ska gälla för bränslen 2025 och 2026 föreslås framgå av lagen om skatt på energi.

Skattesänkningarna beräknas minska skatteintäkterna med 3,17 miljarder kronor 2025, 5,49 miljarder kronor 2026 och 5,65 miljarder kronor 2027.

– Skattesänkningarna kommer mer än kompensera för det prispåslag som höjningen av reduktionsplikten kan leda till. På så sätt kan vi se till att omställningen blir rättvis och vi kan minska utsläppen utan att belasta hushåll och företag, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Ändringarna avseende 2025 föreslås träda i kraft den 1 januari respektive den 1 juli 2025. Ändringarna avseende 2026 föreslås träda i kraft den 1 januari 2026.

Presskontakt

Niklas Gillström
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-141 14 79
e-post till Niklas Gillström

Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Punkt Markering: Finansdepartementets pressmeddelanden Tweet

Publicerad 17 oktober 2024

Brott mot välfärden är en lukrativ inkomstkälla för den organiserade brottsligheten. Det handlar om att kriminella aktörer på felaktiga grunder systematiskt tillskansar sig bidrag och ersättningar men även att de själva driver välfärdsverksamhet för att komma åt offentliga medel. För att få ett slut på detta vidtar regeringen ytterligare åtgärder genom att besluta om en proposition med förslag om betalningssäkring, som innebär en möjlighet att säkra och få tillbaka skattebetalarnas pengar.

Välfärden utnyttjas systematiskt av den organiserade brottsligheten – där det finns pengar finns kriminalitet. Regeringen bedömer att cirka 15–20 miljarder kronor betalas ut felaktigt från de statliga välfärdssystemen varje år. En del av detta går in i den kriminella ekonomin. Regeringens arbete mot den kriminella ekonomin är prioriterat och därför föreslås att Försäkringskassan ska få möjlighet att ansöka om betalningssäkring för att säkra och få tillbaka skattebetalarnas pengar. 

– Grovt kriminella som tillskansat sig våra gemensamma skattemedel kan flytta sina brottsvinster utomlands innan myndigheterna hinner återkräva dem. Regeringen vill utvidga möjligheten att använda betalningssäkring för att göra det möjligt att frysa tillgångar hos kriminella som kan men inte vill betala tillbaka. Förtroendet för välfärden undergrävs när kriminella utnyttjar den för att finansiera organiserad brottslighet. Därför vidtar regeringen nu ännu en åtgärd för att skattebetalarnas pengar ska gå till personer som faktiskt har rätt till bidrag och ersättningar, säger äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje. 

Andra åtgärder mot den kriminella ekonomin har redan vidtagits. Till exempel trädde en ny lag om uppgiftsskyldighet i kraft den 1 juli 2024 för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet. Flera andra åtgärder utreds, bland annat sanktionsavgifter och en bidragsspärr, för att komma till rätta med den omfattande välfärds­brottsligheten som pågår.

Försäkringskassan föreslås i propositionen få samma möjlighet att ansöka om betalningssäkring som Skatteverket har sedan lång tid tillbaka. Syftet är att förhindra att tillgångar göms undan och förbättra förutsättningarna för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att få tillbaka felaktiga utbetalningar av skattemedel.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2025.

Presskontakt

Sebastian Tham
Pressekreterare hos äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-134 67 22
e-post till Sebastian Tham

Punkt Markering: Finansdepartementets pressmeddelanden Tweet